torsdag, mars 31, 2005

Datorer...

Att blogga kan vara beroendeframkallande, kolla in Fredrick Federleys blog för ett avskräckande exempel. Vi andra, dödliga människor, är bara måttligt beroende, men här uppstår dilemmat. Vad händer då datorerna satt i system att motarbeta dig? Först och främst, varför ska man egentligen använda ett kodspråk för att få en snygg blog? Det innebär att mitt försök till ett proffsigt forum, för mina inte lika proffsiga åsikter blir ett platt fall innan jag ens har börjat...

Karlar är bra att ha -ibland. Vissa saker är helt enkelt så ointressanta att jag är glad att slippa lära mig. Tur då att de finns, dessa grottmänniskor som fortfarande tycker det är kul att skriva obegripliga hieroglyfer. Bara man blir tillräckligt förbannad så fixar de det mesta.

Min största skam i livet är när jag på ett märkligt sätt fick för mig att en kille vid namn Johan jobbade på ett dataföretag. Sagt och gjort, när min dator började krångla ringde jag denna Johan och sa med en vänlig ton att han skulle komma och laga min dator. När Johan med förundrad röst svarade att han hoppade på kryckor och höll på att renovera huset, blev jag arg.

Dagen efter kom Johan hoppandes upp för våra fyra trappor och lagade min dator.

Jag förväntade mig en saftig faktura, men förutsatte att problemet var löst. Dagen därpå var datorn lika kass igen. Jag slängde mig på luren och ringde Johan, tonläget var nog inte särskilt mjukt, Johan kom återigen hoppandes på kryckorna, såhär höll vi på ett tag, för problemet löste sig inte. Jag blev mer och mer förbannad tills den dag min kära kollega frågade vad Johan gjorde på jobbet varje dag... Han jobbar ju för vårt supportföretag, svarade jag. -Nej sa hon, han är ljustekniker på Säffleoperan.

Så kan det gå, killen förtjänar jordens ursäkt men jag har ännu inte samlat nog med mod.

Min plötsligt påkomna särartsfeminism beror nog på att datorer har en tendens plocka fram det sämsta hos mig. Förmodligen är det inte min kvinnliga könstillhörighet som orsakar error i systemen, utan mina högst personliga egenskaper. Det är klart att det finns en massa kvinnor som behärskar hieroglyfernas språk, det är bara mycket roligare att generalisera...

tisdag, mars 29, 2005

Om bäverjakt...

Jag minns sommaren 2004 för många saker, vissa går inte att nämna här, andra är mer uppenbara och vissa är rent ut sagt speciella.

Almedalen var en speciell händelse, jag satt på en gräsmatta och lyssnade på en kort tant i skinjacka som pratade om bävrar - wierd, men ändå, såhär när snön precis börjat smälta bort efter ännu en mörk vinter minns jag orden hon använde, tanten i skinjackan. Bävrarna har skapat en bild i mitt huvud, ett arbetsamt djur som bygger sin egen tillvaro, envis och driftig som få, ni som försökt spränga bort en bäverdam vet vad jag menar...

Tanten i skinjackan - Maud, menade att det är så vi ska bygga Sveriges välfärd, Bäverns egenskaper ska premieras, vi ska gynna företagsamhet och kreativitet. Samtidigt måste vi ha ett socialt skyddsnät för den dag dammen brister.

Ibland funderar jag på om inte vår stadsminister bedriver organiserad bäverjakt, regeringen lägger förslag om att alla med halvtid ska erbjudas heltid och företagen får betala mer och mer av kostnaden för sjukskrivningarna, en småföretagare skattar bort 60-70%, aktier beskattas i många fall dubbelt. Märkligt att nyföretagandet minskar samtidigt som konkurserna ökar?!?

99,2 procent av alla företag är sk. småföretag, de står för en tredjedel av den totala sysselsättningen. Den dag ni ser Göran och Co komma rusande med infrastrukturpaket och statliga stödåtgärder för att rädda dem, den dagen ska jag rita ett fett kors i taket. Tills dess är det stadsministerjakt som gäller, 2006 tar vi över...