söndag, september 19, 2010

Bra men också sjukt dåligt

Nu börjar valundersökningarna droppa in. Centerpartiet håller ställningarna, vilket är oerhört glädjande - men Sverigedemokraterna ser ut att ta sig in i Riksdagen och också få en vågmästarroll. Om det sker vore det inget annat än en katastrof, och då får de kreativa lösningarna börja flöda, för något inflytande över ett regeringsalternativ ska de inte få.

torsdag, september 16, 2010

Härligare att plaska i privat vattenpark

I debatt efter debatt har jag pratat kommunala resurser med Socialdemokraterna. Världens frälsning heter, enligt dem, ökade statsbidrag till kommunerna. Samtidigt köper det socialdemokratiska kommunalrådet i Hagfors en skidbacke för skattebetalarnas pengar, och i Norrbotten var socialdemokratiska politiker beredda att betala en s-konsert med Mikael Wiehe ur skattebetalarnas portmonnä.

Ola Persson, kommunalråd i Sunne, är dock glasklar i sitt svar på frågan om kommunen tänker köpa kommunens konkursdrabbade vattenpark:

- Vi har just tagit oss ur en finanskris. Syftet med kommunen är inte att äga och driva vattenparker. En entreprenör gör det bättre, säger Ola till NWT.

Vattenparken är oerhört viktig för Sunne. Den drar turister, skapar mängder med jobb, och sätter Sunne än mer på kartan. Men en kommun ska göra det en kommun gör bäst - nämligen se till att alla medborgare får en god välfärd, bra skola, vård och omsorg. Och att skapa goda förutsättningar för entreprenörskap. Att driva en vattenpark hör varken till kärnverksamhet, eller till kommunal kompetens.

Jag är övertygad om att en privat entreprenör gör det många gånger bättre, viket i sig är en förutsättning för att vattenparken ska kunna drivas långsiktigt. Det är härligare att plaska i den fria företagsamhetens vattenpark, än i den kommunala klorbassängen.

söndag, september 12, 2010

En vecka kvar

En vecka kvar och kampanjen går in i sitt mest intensiva skede. Dagen har ägnats åt mycket praktiskt arbete i form av affischering och sprayande av rundbalar. Begreppet ”Gröna fingrar” har fått en ny innebörd…

IMG_0278

IMG_0283

IMG_0287

torsdag, september 09, 2010

RUT lönar sig

Läser i DN att Konjunkturinstituet, KI, nu har räknat fram att reformen med hushållsavdrag har betalat sig själv. Socialdemokraternas ständiga påstående i debatterna att reformen kostar pengar kan därmed avfärdas som rent nys.

Östros insisterar dock på att det är en kostsam reform - och menar att den har minskat antalet personer inom äldreomsorgen med 3000. Jag kan inte för mitt liv få ihop hans resonemang. Även om RUT skulle kosta pengar så belastar kostnaden statens ekonomi, inte kommunernas. Och det är kommunerna som betalar kostnaden för äldreomsorgen. Och inte heller har statens bidrag till kommunerna minskat, utan snarare ökat. Bara i år får kommunerna 17 miljarder extra för att klara krisen, på sikt är nivåhöjningen 5 miljarder.

Socialdemokraternas argumentation mot RUT blir allt mer märklig, onyanserad och osaklig. Gillar du också RUT? Kika in på sidan www.gillarut.se och ta ställning för fler företag, för ökad valfrihet och för fler jobb.

Miljöpolitik på P4

Idag debatterade jag miljöpolitik med, eller mot, Stina Bergström från Miljöpartiet. Det går att lyssna på debatten i efterhand på följande länk:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?programid=3895

måndag, september 06, 2010

Klimatet är inget man räddar på en höft

Centerpartiet har presenterat en rapport som granskar miljöpartiets klimatpolitik. Kontentan är att den bygger på tomma ord och stora löften utan grund. Oppositionen accepterar stora delar av regeringens politik, och lovar sedan en ytterligare minskning med 9 miljoner ton koldioxid. Problemet är dock att endast tre av oppositionens löften har någon inverkan på utsläppen av klimatgaser. Det innebär att man bara kan visa på en minskning med 0,8 miljoner ton koldioxid. Hur resterande 8,2 mijoner ton ska minskas får väljarna inga som helst besked om.

Wetterstrand hävdar att det beror på att världen förändras och att det därför är omöjligt att svara på vilka insatser som ska göras. Och visst kan man behöva justera politiska beslut när förutsättningarna ändras men att, som Miljöpartiet, helt lämna väljarna utan besked är inte okej.

Är det genom ytterligare höjning av bensinskatten som utsläppen ska minskas, ska industrins skattebörda öka ytterligare, ska kilometerskatten höjas, ska flyget förbjudas helt? Frågtecknen hopar sig. Det duger inte att höfta och hänvisa till den allmänna samhällsutvecklingen när man ska rädda klimatet. En vettig klimatpolitik bygger på långsiktighet och förutsägbarhet.

Ibland får jag höra att Alliansens klimatpolitik är oambitiös, vilket är rent nonsens. Vi har lovat att minska utsläppen av koldioxid med 15 miljoner ton (samt ytterligare fem miljoner ton utomlands) fram till 2020. Sedan 1990 har utsläppen av koldioxid i Sverige minskat med 5 mijoner ton. Den som är snabb på matte har redan räknat ut att vi, på tio år, ska minska utsläppen tre gånger så mycket som Socialdemokraterna (med stöd av Miljöpartiet) lyckades med på 20 år. Och vi har redovisat precis hur det ska gå till, ton för ton. Oambitiöst?

torsdag, september 02, 2010

Burkaracet är allt de har

Idag var det dags för debatt i min gamla högstadieaula, som för dagen intogs av elever från Brobygymnasiet i Sunne. Med i panelen satt Sverigedemokraterna, representerade av Runar Filper. Debatten handlade varken om invandring eller integration, och det är märkligt hur fruktansvärt ihålig Sverigedemokraternas politik blir när de tvingas vidga sina perspektiv utanför mångkulturens spektrum. Det blir en populistisk pyttipanna av sånt de har copy-pastat från andra partiers valmanifest.

Allt Sverigedemokraterna har att komma med är en islamfobisk reklamfilm där det verkar som att burkaklädda kvinnor har invaderat Sverige, vilket naturligtvis bara är ren och skär dumhet. I filmen uppmanas vi att välja pensionsbroms eller invandringsbroms, men i verkligheten är det så att pensionsbromsen slår till när för få jobbar, när man är inne i en stor långkonjunktur. Och givetvis gäller det omvända, ju fler som jobbar desto högre pension. Just därför behöver vi fler Svenskar, inte färre, vi behöver fler som jobbar och betalar skatt. Fler händer i omsorgen, fler som kan försörja allt fler pensionärer.Vi behöver fler invandrare, annars kommer pensionärerna på sikt att bli fattigare.

Det filmen framförallt visar är Sverigedemokraternas rätta färg, borta är den snälla lilla blåsippan, borta är den nationalromantiska bilden, borta är de konservativa inslagen – fram träder istället bilden av ett djupt islamofobiskt parti, som inte bara vill begränsa invandringen utan helt dra i bromsen. Helt stoppa den. Den som röstar på Sverigedemokraterna i höstens val kan inte längre göra det med förevändningen att ”man är stolt över det traditionellt svenska”. Den som röstar på Sverigedemokraterna i höstens val är både invandrarfientlig och islamofob.
Titta gärna på nedanstående film, där en gammal tant på ett föredömligt sätt förklarar för en Sverigedemokrat varför det är bra med invandring.

onsdag, september 01, 2010

Landsbygdsdebatt på SVT

Här kan man se gårdagens landsbygdsdebatt på SVT Värmlandsnytt, där jag är med och debatterar.

Sveavägssossarna glömde en del

Igår debatterade jag landsbygdsfrågor på SVT Värmlandsnytt, så fort det finns på webben ska jag lägga ut det här. Strax utanför studion stötte jag ihop med en av mina motkombatanter, Mikael Dahlqvist (s), kommunalråd i Hagfors. Han passade på att försöka räcka över Socialdemokraternas så kallade rapport "Landsbygdscenterns utveckling till Stureplanscentern" till en av journalisterna på Svt, som dock lät bli att ta emot den.

Om jag vore Dahlqvist skulle jag istället fokusera på att se över mitt eget hus. Landsbygdsperspektivet saknas nämligen helt i de rödgrönas valmanifest. En snabbkoll visar att ett par (oviktiga?) ord helt saknas i valmanifestet, eller vad sägs om:

  • Landsbygd
  • Varg
  • Bredband
  • Kilometerskatt
  • Tillväxt
  • Företagsamhet
  • Regioner

söndag, augusti 29, 2010

Dunderdumt LO

Igår var jag på trevliga Lillerudsdagarna, bland annat fick jag se Reinfeldt och Borg i Moderaternas tält. Borg för dagen iförd ”landsbygdsutstyrseln” oljerock och blå keps. Snyggt. Jag fick också träffa en av LO:s ungdomsinformatörer, som kom förbi vårt centertält för att informera sig om våra idéer för att få fler unga i jobb.

I granntältet huserade Kommunal, och deras tält pryddes av en gigantisk sosse-flagga. Så när jag nu ändå hade en facklig representant på plats passade jag på att fråga henne hur hon såg på att facket sitter i Socialdemokraternas knä.

Svaret blev ungefär såhär, fritt citerat, ”ja, men hur ska man annars kunna påverka makten?”. Ett mycket intressant svar, med tanke på att ”makten” just nu är borgerlig. Svaret blir möjligtvis logiskt om man utgår ifrån att Socialdemokraterna alltid har styrt och alltid kommer att styra. Då är det praktiskt att mysa till det i knäet på Sahlin.

Men att LO, och därmed Kommunal, nu väljer att så förbehållslöst stödja Socialdemokratin och att inte göra någon som helst ansats att bryta den täta kopplingen är ren och skär idioti. Dunderdumt, för att använda deras egna termer. Hur ska facket kunna ha en bred förankring, en folklighet och en möjlighet att representera alla om man måste vara Socialdemokrat för att passa in? Hur ska jag med gott samvete någonsin kunna ansluta mig till ett LO-fack om jag vet att jag samtidigt stödjer ett politiskt parti vars idéer jag inte delar?

Facket borde tänka om. Världen förändras och det är dags att den förändringen får ta sig in i LO-borgen. I dag är bara fyra av tio LO-medlemmar positiva till att LO backar upp Socialdemokraterna i valet, och mer än hälften tycker att det är fel med annonseringen med upp-och-ned-vända ministrar (Demoskop 27/8).

Dags att börja lyssna på medlemmarna?

torsdag, augusti 26, 2010

Praktikant-Marie besöker: Grisgård i Västra Ämtervik

Andreas Larsson, ordförande för LRF-ungdomen i Värmland, påpekade med rätta att det har varit lite för lite av de gröna näringarna i min praktikant-turné. Sagt och gjort, vi åkte till Daniel Folkesson som bor ett par kilometer hemifrån för att spana in hans grisproduktion.

Undersökningar visar att bönder är den yrkesgrupp som trivs bäst med livet, men att vara bonde är inte alltid en dans på rosor. Att vara grisbonde är det definitivt inte. Dåligt betalt för köttet och höga krav på djurskydd gör att det är svårt att få lönsamhet, det gäller att vara en verklig entreprenör om man ska lyckas. Både Andreas och Daniel har satsat stort på sina respektive gårdar. De har en ljus syn på framtiden och det är definitivt inte ökade bidrag som står högst upp på önskelistan utan snarare enklare regler, lägre kostnader för att anställa och framförallt en möjlighet att få mer betalt för köttet.

De mervärden i form av högre djurskydd som svensk grisproduktion innebär (grisskandaler till trots) ger också högre kostnader. Ändå får en svensk grisbonde dåligt betalt för sina grisar jämfört med kollegorna i Europa. Jag har dock ingen ambition att blanda mig i priset på griskött, det är inte ett problem som ska åtgärdas av politiker, utan snarare av konsumentmakten och framförallt av böndernas egna organisationer.

I slutänden handlar det om ditt och mitt val i affären. Svensk grisproduktion har säkerligen sina brister, men faktum kvarstår att de Svenska grisarna har bäst djurskydd i Europa. Alternativet är billigare kött, ofta från danska gårdar, där fler grisar trängs i boxarna, där grisarna står på spaltgolv, där svansarna kuperas för att förhindra svansbitning och där suggorna fixeras utan möjlighet att röra sig stora delar av sitt liv. Jag vet vilket alternativ jag helst lägger på grillen i alla fall.

onsdag, augusti 25, 2010

Vem skriker för de unga?

Under mitt besök på organisationen Communicare häromdagen kom en intressant diskussion upp. Kontentan var frågan, vem skriker för de unga? Arbetslösa ungdomar tillhör troligtvis den grupp i samhället som har absolut sämst möjlighet att göra sig hörda i samhällsdebatten.

De är i en utsatt situation, där inte sällan dåligt självförtroende och låg självkänsla finns med i bilden, Med andra ord inte människor som i första taget ställer sig på barrikaderna.

Ungdomar är den grupp som har sämst representation i politiska församlingar. Man kan alltså inte vända sig till en beslutsfattare som man identifierar sig med, eller som har varit i en liknande situation.

Arbetslösa ungdomar har ingen intresseorganisation, och de är i de flesta fall inte med i en facklig organisation. Även om de skulle vara det så slåss knappast dagens fackföreningsrörelse för dem som står utanför arbetsmarknaden.

Med andra ord har arbetslösa ungdomar, den grupp som kanske skulle behöva det mest, ingen som skriker, slåss och härjar i deras namn. DN skriver idag en oerhört intressant artikel på ämnet, där man jämför pensionärer med ungdomar, i artikeln läser jag följande:

”År 2009 hade andelen unga med låg ekonomisk standard nästan fördubblats – 22 procent låg siffran på då. Bland pensionärerna hade den krupit ned till 9 procent, uppger Ungdomsstyrelsen. ”

Därför känns det skönt att Alliansregeringen idag presenterade en rad förslag som riktar sig till unga. Höjda studiebidrag och satsningar på lärlingsutbildningar är bra och viktiga åtgärder för att fler ungdomar ska kunna stå på egna ben.

Mera pix i plånboken för studenter

Bravo Björklund och regeringen, från och med nästa år får studenderna 500 kronor extra i plånboken, utöver den vanliga uppräkningen. Totalt sett innebär det 9300 kronor i månaden, med fullt lån och fullt bidrag.

Det blir man dock inte fet på, och därför borde nästa studentreform vara att slopa det så kallade fribeloppet. Förra året genomfördes en höjning, och studenter får nu tjäna 136400 kronor om året. Det är dock helt orimligt att studenter, som ofta är i stort behov av mer arbetslivserfarenhet, motarbetas i ambitionerna att jobba extra eller för den delen driva eget företag. Att vara student ska inte behöva innebära att liv med basfödan nudlar och blodpudding, även här borde arbete löna sig.

Skriver i VF om RUT

Idag skriver jag i VF om Socialdemokraternas inställning till RUT. Hoppas på svar.

Läs artikeln här.

tisdag, augusti 24, 2010

Praktikant-Marie besöker: Solrosens hemtjänst i Sunne

"Jag har aldrig någonsin känt mig som en piga" säger Maria, hemtjänstföretaget Solrosens ägare, när vi satt oss i soffan i företagets lokaler i Sunne. Maria påpekar att hon, till skillnad från den gamla tidens pigor, driver ett företag - och tar bra betalt för sina tjänster. Varför, säger hon, skulle det vara konstigare att man tar betalt för att städa, än för att reparera en bil?

Jag hade förväntat mig ett samtal om företagens villkor, och om RUT-avdraget, men istället visade det sig att vi hamnade i en intensiv diskussion om jämställdhet, om olika grad av ansvarstagande hemma, om könsroller som cementeras tidigt och om en press på att klara av allt - snyggt hemma, välstrukna barn och en framgångsrik karriär. Både Maria och hennes medarbetare Anna-Karin hade mängder av åsikter och tankar just kring detta, hur ska man få vardagen att gå ihop?

Det är den omöjliga ekvationen, som företag som Solrosen försöker lösa. Och vi var allihop precis lika förvånade över att oppositionen tycker att det okej att man kan få skattesubventioner för att Bosses företag ska kunna snickra ett fönster, men inte för att Marias företag ska kunna putsa det.

Maria berättade om en markant attitydförändring bland kunderna. Tidigare gavs långa listor med ursäkter till varför man behövde hjälp hemma, nu var valet mer självklart och förklaringarna färre. Fler och fler har insett att det faktiskt är okej att inte göra allt själv, istället kanske man kan gå upp i arbetstid, eller ägna mer tid åt att ligga i hängmattan. Det fanns till och med exempel på kunder som såg hjälpen med städning som en förutsättning för att själva kunna driva ett framgångsrikt företag.

Solrosen erbjuder alla möjliga typer av städtjänster, både för företag och privatpersoner. Idén är att erbjuda en mer personlig service, gärna till äldre som behöver lite extra hjälp. Sedan RUT-avdraget infördes i har 76 företag startat inom hemtjänstsektorn i Värmland, många av dem drivs av kvinnor och anställer unga. Solrosen är ett av många företag som nu funderar över hur många anställda som kommer att kunna vara kvar om avdraget slopas. Det

handlar verkligen inte om någon skrämselpropaganda, utan om konkreta konsekvenser av vänsterpolitik. Jag undrar fortfarande vad Socialdemokraternas svar är till alla de kvinnor som nu förlorar underlaget för sitt företag, eller för de anställda som nu riskerar att förlora sitt jobb.

Jag hängde på Anna-Karin på en flyttstädning, troligtvis gjorde jag inte särskilt mycket nytta, men hann med att skura ett par lister och några fönster. En sak är i alla fall säker, att städa någon annans hem är inte ett lätt jobb - och det är framförallt inte ett pigjobb.

Värmlands mest företagarvänliga kandidat

Idag har organisationen Företagarna i Värmland presenterat resultatet av den enkät som genomfördes bland samtliga riksdagskandidater, det är jättekul att jag hittade mitt namn högst upp på listan med fem stjärnor. Hela listan hittar du här.

Valrörelsen hittils har liknat årsmötet i föreningen "pojkar-med-gulbyxor", miljarder har strötts på miljarder tills man inte riktigt längre vet skillnaden mellan miljoner och miljarder. Jag räknade en gång ut att en miljon sekunder är 12 dygn, en miljard sekunder är 32 år...

Min poäng är att någon måste skapa alla dessa pengar och då krävs att vi har starka och livskraftiga företag som vill anställa fler. Därför är jag också beredd att prioritera företagarfrågorna hårt, men också att lyssna på företagarna själva. För så länge pojken med gulbyxorna är en saga och så länge det är förbjudet med sedelpressar i källaren så är den största källan till finansiering av välfärden skatt på arbete och företagande. Och då krävs att människor vill och kan driva företag.

måndag, augusti 23, 2010

Svettiga valarbetare - den sanna historien

NWT recenserar idag valstugorna i Karlstad. Centerpartiets valarbetare var "klart svettigast", det tycker jag att man kan ta som ett gott betyg. Historien bakom detta förtäljs dock inte i artikeln. Orsaken till att valstugan i år byggdes på plats är att ledande företrädare för Centerpartiet i Karlstad i förra valrörelsen byggde valstugan tre mil utanför Karlstad - utan en färdig plan för hur man sen skulle transportera stugan in till stan. Detta ledde till blod, svett, tårar och en nattlig panikutryckning av en ägare till ett större transportfordon.

Vis av tidigare erfarenheter verkar man nu ha använt sig av en annan taktik. I eftermiddag ska jag, tillsammans med infrastrukturminister Åsa Torstensson, inspektera bygget. Välkomna till Centerpartiets valstuga runt 14:00 om ni vill prata en stund.

fredag, augusti 20, 2010

Praktikant-Marie besöker: Rockin'-Pias Elviscafé i Östmark

Åk till Torsby, åk sedan ytterligare nästan tre mil på en slingrig väg och du är i Östmark. Här, mitt i den svenska glesbygden, bestämde sig 26-åriga Anna-Pia Karlsson för att hennes Elivscafé skulle ligga.

När vi går in genomom dörren, som finns under en stor skylt med orden ”follow that dream”, möts vi av Pias mamma, det första hon säger är ”Välkomna hit, det enda vi har gjort fel är att vi inte byggde större.” Under sommaren har det lilla cafét med drygt 40 sittplatser fullkomligt invaderats av fikasugna Elvisfan, smått otroliga 150-200 besökare om dagen har det blivit.

Men att starta upp verksamheten var verkligen ingen dans på rosor. Pia berättar att människor bemötte henne med frågan om det inte bara var ett infall, och kreativa fantasier. Det var bättre att hon skaffade sig ett riktigt jobb, menade de.

Det är helt fantastiskt inspirerande att träffa människor som Pia, målmedvetet har hon jobbat (nästan dygnet runt hela sommaren visar det sig) för att nå upp till en dröm när alla andra påstod att hon var galen. ”Jag skiter i vad andra tycker”, säger hon,”jag gör det jag drömmer om, jag älskar att jobba och nu har jag byggt upp något som är helt mitt eget”.

Elviscafét i Östmark är ett bevis på att allt är möjligt. Landsbygd – eller till och med glesbygd – behöver inte vara ett hinder, utan kan till och med vara en tillgång. Människor är beredda att svänga av huvudvägen, eller att åka en omväg. Pias gäster har under sommaren kommit från flera europeiska länder, Östersund, Skåne, Stockholm och mängder av andra ställen.

Jag slås också av att det borde vara lättare att göra som Pia, att förverkliga sin dröm, ryggmärgsreflexen hos tjänstemän får inte vara ”det går inte” utan borde istället vara tillåtande mot galna idéer, nya infall och helt nya marknader. Det borde bli lättare att få tag på riskkapital, det borde bli billigare att anställa, tjänstemomsen borde sänkas, och regelkrånglet måste minska ännu mer för småföretag. Då kan drömmar om Memphis bli möjliga överallt.

När jag åkte hem från Pias café insåg jag att jag hade slut på superlativ för att beskriva hur bra besöket var. Åk till Memphis i Östmark, om du inte redan har gjort det, och missa inte den fantastiska Elvis-bakelsen som bara kan ätas just här. Och förresten, du kan passa på att klippa dig i Pias salong som ligger i caféet också!


torsdag, augusti 19, 2010

Praktikant-Marie besöker: Olssons brygga i Arvika

I två år har verksamheten huserat i tillfälliga lokaler, men i början av sommaren stod äntligen det nya Olssons Brygga i Arvika klart. Och tro mig, lokalerna är helt fantastiska. Det är häftigt att se hur mycket högkvalitativ restaurang och konferensverksamhet Värmland faktiskt kan erbjuda. Visst finns det på andra håll också, men det är verkligen inte överallt man samtidigt kan spana ut över Glafsfjordens vatten, skogiga åsar, en gammal båt och gamla kulturbyggnader.

Mina praktikantuppgifter bestod denna gång i att duka bord,
vilket på Olssons brygga är något helt annat än det jag vanligtvis gör hemma, nämligen slänga fram ett par bestick och en tallrik.

På Olssons brygga jobbar ungefär 80 personer, varav uppskattningsvis 50 är under 26 år, vilket innebär att de riskerar att få en dubblerad arbetsgivaravgift om vänsterpartierna vinner höstens val.En lunch kostar 95 spänn, i det ingår 25 procents moms, med Centerpartiets förslag om halverad tjänstemoms för frisörer och restauranger skulle lunchen med andra ord kunna vara tolv kronor billigare. Det skulle förmodligen ge fler lunchgäster, ökad omsättning och fler jobb till unga.

onsdag, augusti 18, 2010

Praktikant-Marie besöker: Två ting Hem och Hår i Kristinehamn

Klipp dig och skapa jobb. Det får bli devisen för dagens praktikant-besök i Kristinehamn. På Två ting, hem och hår i Kristinehamn träffade jag den unga företagaren Malin Höggren och fick tvätta kammar, packa in paket, ta betalt och städa fönster. Affärsidén är att kombinera en inredningsbutik med en frisörsalong, och redan efter ett par månader visar det sig att det är en idé som bär.

Malin var en företagare med stenkoll och stort engagemang, ingenting verkade egentligen vara ett särskilt stort hinder i hennes vardag, men rådet till blivande unga företagare var solklart: ta reda på saker i förväg och planera allt innan du drar igång.

Centerpartiets förslag om en halverad tjänstemoms skulle förmodligen göra livet som frisörföretagare lite lättare. Och för unga företagare – som Malin – är naturligtvis den halverade
egenavgiften jätteviktig för att öka lönsamheten.

Eftermiddagen fortsatte med ett besök på Communicares Job College i Kristinehamn. Där arbetslösa ungdomar coachas att hitta vägen till en egen försörjning. Arbetsförmedlingens stelbenthet, diskriminerande turordningsregler och korkade åldersgränser för tillexempel starta-eget-bidraget, var kloka åsikter som kom upp som svar på frågan: hur ska fler unga få ett jobb?


Än en gång imponerades jag över Communicares verksamhet, där resultaten är skyhöga i förhållande till kostnaden. Jag är övertygad om att en ”jobbpeng” som gör att varje arbetslös själv kan välja sin arbetsförmedling skulle vara att superbra sätt att ge fler unga jobb och främja verksamhet som Communicares. Någon skulle kunna ta med sig sin peng till en arbetsförmedling som är expert på att förmedla jobb till unga, en annan till en arbetsförmedling som vet allt om bilindustrin och en tredje till en arbetsförmedling som är specialiserad på IT.

måndag, augusti 16, 2010

Inför Butler på Fryksdalsbanan

Läste dagens DN och var tvungen att dricka en kopp kaffe till, var jag riktigt vaken? Sossarna vill införa Butler i Stockholms tunnelbana, tanken är att du ska kunna lämna in en påse smutstvätt och en shoppinglista på väg till jobbet och hämta hem ren tvätt och en full matpåse på hemvägen.

I sig är det ingen dålig idé, om människor har råd och vilja att betala för en sån tjänst så är det naturligtvis kanonbra. Problemet är bara den hiskeliga dubbelmoralen. Människor i Stockholms innerstad ska erbjudas en fantastisk service, som gör deras vardag lättare, men alla andra - som bor utanför Stockholms tullar, ska inte ha möjligheten att få hjälp hemma med städning, barnpassning, eller matshopping, enligt Sossarna som vill att RUT-avdraget ska slopas. Återigen - det är skillnad på folk och folk i socialdemokraternas Sverige.

Härmed lovar jag att om det införs butlers på tunnelbanan i Stockholm så ska jag verka för att stationer och väntkurer på Fryksdalsbanan (och på andra utvalda sträckningar i länet) upplåts för en liknande service, rätt ska vara rätt... Tänk så fantastiskt att kunna lämna in tvätten i Tolita och hämta ut maten i Ivarsbjörke. Även Värmlänningar vill ha tid att "älska och skratta".

Detta uppnås dock enklast genom en röst på Alliansen och ett fortsatt RUT-avdrag. Varför krångla till det?

lördag, augusti 14, 2010

(s)killnad på folk och folk?

NWT skriver idag om företaget Hemänglarna som befarar att de får säga upp nästan alla sina 18 anställda om avdraget för hållstjänster, och den säkta arbetsgivaravgiften för unga, försvinner vid en eventuell röd-grön valvinst i höst.

Berit Högman (s) försvarar förslagen, och menar att det är fullt rimligt att man har subventioner till äldre - men inte till unga stressade småbarnsföräldrar, eller att man har subventioner till mannen som snickrar på ett fönster - men inte till kvinnan som städar det. Det är ett oerhört märkligt resonemang som i grunden bygger på att det är skillnad på folk och folk. Synen att det är mindre fint att städa, än att snickra och att man baske mig ska klara av allt själv om man är stressad småbarnsmamma lyser igenom i Högmans resonemang.

Konsekvensen blir att många av de 76 nystartade företagen inom hemtjänstsektorn i Värmland kommer att få avskeda, eller lägga ned - vilket i sin tur leder till att unga, kvinnor och invandrare kommer att förlora jobben. En enda person som går från arbetslöshet till arbete med hushållsnära tjänster ger stat och kommun ett tillskott på närmare 140 000 kronor per år. (Enligt Riksdagens Utredningstjänst) De skattekronor som trillar in på grund av att allt fler jobbar vitt, kommer att återgå till den svarta sektorn eller helt försvinna. Vem vinner på det?

NWT skriver också om "Praktikant-Maries" besök på Max. Läs det här.

fredag, augusti 13, 2010

Praktikant-Marie besöker: Max Hamburgerrestaurang i Karlstad

Piga eller välfärdsentreprenör? Var finns framtidens arbete och varför saknar tusen unga i Värmland ett jobb att gå till? Under tiden fram till valet den 19:e september kommer jag att göra en resa som praktikant på värmländska företag. Du kan självklart hänga med, på denna blogg, eller på min helt nydesignade blogg www.mariewickberg.se

Jag kommer att besöka företag inom många olika branscher, i alla hörn av Värmland, på turnéschemat finns tillexempel ett Elviscafé i Östmark och Olssons Brygga i Arvika.Starten på kampanjen skedde på Max hamburgerrestaurang i Karlstad. Restaurangbranschen har totalt sett 90 000 unga anställda, och många av dem finns såklart på snabbmatskedjor som Max.

För att fler unga ska få jobb krävs att det även fortsatt är billigat att anställa unga och att arbetsmarknaden blir mer flexibel. Om Centerpartiets förslag om halverad restaurangmoms blir verklighet skulle det finnas ytterligare möjligheter för unga att få jobb.På Max fick jag träffa engagerade medarbetare och lära mig hur man gör en riktig GI-burgare. Dessutom lovades jag ett jobb om citat: "det här med politiken skulle gå åt helvete".


torsdag, augusti 12, 2010

Det här med mjölken

Att gå och handla mat är som att titta på politik förpackad i äggkartonger, kaffepaket och tomater. Häromdagen var jag på ICA Maxi och gjorde den politiska vandring som andra brukar kalla att handla mat. Jag kan helt enkelt inte låta bli att fundera över världens tillstånd när jag går där någonstans mitt mellan O’boyen och frukostflingorna. Ta det här med mjölken som exempel.

Den som dricker ett glas mjölk får i sig 18 av de 22 näringsämnen vi behöver på en dag. Mjölken tappas naturligtvis inte ur en kran, utan produceras av ett djur som ska ha omvårdnad, mat och kärlek under hela sitt liv. Den som sköter kossan ska ha en lön, och mjölken ska dessutom processas på ett mejeri innan den förpackas och transporteras till butik. Kort sagt är mjölken en av de mest komplexa drycker vi kan dricka. Men den är inte bara en dryck, utan bidrar också till att marker hålls öppna, att den biologiska mångfalden bevaras och att det blir fler jobb på landsbygden.

Rätt pris på en vara är det som människor är beredda att betala, men för mig är det helt orimligt att en liter mjölk fortfarande kostar under tio spänn, eller att en liter Yoghurt kostar strax däröver. Samtidigt är vi förbannade över att Milko lägger ner i Karlstad eller att mjölkbönderna blir allt färre. Det är en ekvation som inte går ihop. Och lösningen på ekvationen är inte räddningspaket för mjölksektorn, eller ökade EU-subventioner. Om man vill ha kossor, öppna marker, bönder och ett mejeri i Karlstad så måste mjölken få kosta mer.

Och just det, jag hittade en flaska vatten också, literpriset är mer än det dubbla jämfört med mjölken….

fredag, augusti 06, 2010

Stureplans-sossarna slår till igen

Peter Hultkqvist får idag breda ut sig på Svenska Dagbladets debattsida. Han lyckas med konststycket att skriva en hel debattartikel om ett annat parti. Det är den gamla vanliga visan från Sossarnas högkvarter på Sveavägen 68 – Centerpartiet har övergivit landsbygden. Allt dåligt som har skett det senaste seklet eller så är Centerpartiets fel, och att socialdemokraterna styrde för bara ett par år sedan verkar vara sedan länge glömt. Att Centerpartiet fortfarande förmodligen är det enda parti med fler medlemmar i Klarälvdalen än i Stockholms innerstad verkar Peter Hultqvist inte kännas vid.

Den bild Hultqvist målar upp är dessutom totalt osann. Det finns oerhört mycket kvar att göra, men under mandatperioden har Centerpartiet lyckats med saker som Socialdemokraterna aldrig ens kom i närheten av under sin mandatperiod.

  • Vi har genomfört den största satsningen på infrastruktur någonsin.
  • Vi har skapat Matlandet Sverige, som lyfter den småskaliga och lokala matproduktionen.
  • Vi har som första regering lyckats med ambitionen att minska kostnaderna för regelkrångel.
  • Vi har skapat en sammanhållen landsbygdsstrategi, där alla politikområden samlas, och där landsbygdsperspektivet ska genomsyra alla beslut.
  • Satsningarna på grön energi är större än någonsin, den gröna energin produceras på landsbygden.
  • Vi har förändrat rovdjurspolitiken och möjliggjort ökat skydd av tamdjur och licensjakt på varg.
  • Vi har stärkt de gröna näringarnas konkurrenskraft, bland annat genom att slopa skatten på handelsgödsel.

Och jag hade kunnat fortsätta med exempel ett bra tag till. Men inte nog med att hela Hultqvists artikel handlar om Centerpartiet, han missar helt att nämna ett enda ord om Socialdemokraternas egen landsbygdspolitik. Kanske beror den på att den skulle vara förödande för stora delar av Sverige.

På vilket sätt gynnas landsbygden av de rödgrönas föreslagna kilometerskatt, höjda koldioxidskatt, höjda arbetsgivaravgifter för unga, skrotande av Matlandet Sverige, slopad licensjakt på varg eller nedskärningar i försvaret ?

Peter Hultqvists debattartikel är rent ut sagt pinsam. Vore jag sosse skulle jag ta mig en allvarlig funderare över partiets strategi för en levande landsbygd, går den ut på att hävda att ett annat parti gör ett dåligt jobb?

Valduell i VF

Idag debatterar jag och MP:s Martin Oscarsson jobbpolitik i VF:s valduell. Läs gärna artikeln här, och på förhand ber jag om ursäkt för svordomen, jag lovar dyrt och heligt att tvätta tungan med tvål.

söndag, juli 25, 2010

Kilometerskatten en katastrof för Milko

Svarade precis på miljöpartisten Stina Bergströms inlägg om Skattefria dagen, och hittade då ett annat inlägg på Stina Bergströms blogg. Det handlade om Milkos nedläggning av mejeriet i Karlstad och kilometerskatten.

Genom ett högst märkligt resonemang får Stina det att låta som att en kilometerskatt skulle gynna Milko, såhär skriver Stina:

”För hur bra känns det att köpa mjölk som körts 19 mil till Falköping och sedan 19 mil tillbaka? Det är en konstig värld vi lever i när det är mer lönsamt att sälja åksjuk mjölk än närproducerad. Det gör mig än mer övertygad om transportkostnaderna är för billiga och det är nödvändigt med en kilometerskatt. Både för klimatet och för att gynna det närproducerade.”

I verkligheten skulle kilometerskatten bli en katastrof för de branscher där det inte finns något alternativ till transport på vägar. Mjölken produceras inte i järnvägarnas stationshus, och träden växer inte i dungar med gångavstånd till närmsta kombiterminal. För en vanlig åkare skulle kilometerskatten kosta runt 170 000 kronor per lastbil och år. För mjölkbilen blir kostnaden förmodligen ännu högre.

Resultatet av skatten skulle inte bli att Milko bestämmer sig för att behålla mejeriet i Karlstad. Kostnaden per kilometer skulle bli så hög, att de transportvinster som skulle göras genom att behålla mejeriet skulle vara försumbara. Miljöpartiet räknar nämligen med att dra in fyra miljarder per år på sin skatt, och eftersom man påstår att norra sverige, samt skogsindustrierna, kan komma att undantas blir kostnaden för ett mejeri i mellansverige ohemult stor.

Resultatet skulle snarare bli att företagets redan hårt prövade ekonomi skulle gå ännu sämre, och det skulle få betalas av bönderna, som redan idag har obefintliga marginaler – eller av konsumenterna i butiken. Kilometerskatten är ett puckat påfund. Den minskar icitamenten att byta drivmedel, en transport på biodiesel skattas lika hårt som en transport med fossil diesel. Skatten straffar landsbygden, och de branscher där det faktiskt inte finns andra alternativ än lastbil. Att utmåla den som Milkos räddning är ingenting annat än osanning.

Svar till Stina om skattefria dagen

Miljöpartiets Stina Bergström svarar på sin blogg på mitt inlägg om Skattefria dagen.
Skämt åsido är jag hjärtinnerligt trött på prat om att staten snor våra pengar, eller som Marie skriver ”När du räknar samman alla skatter utgör de 54,7 procent av allt du tjänar, och teoretiskt sett jobbar du alltså åt staten fram tills just idag, när du istället börjar tjäna pengar åt dig själv”

Nej Stina, staten snor inte våra pengar, vi lever i en demokrati och har därmed gett staten rätt att beskatta oss. Däremot är skatten ingenting annat än våra gemensamma pengar – och tro mig, jag betalar gärna skatt till vård, skola och omsorg och till en hel del annat också. Men om vi slutar ifrågasätta vad våra pengar går till, om vi accepterar att mer och mer av våra tillångar går till statens kassa och om vi har ett synsätt där skatteåterbäring innebär att vi får pengar av staten, snarare än att vi får tillbaks det som var vårt från början, då tror jag att vi är illa ute.

Det innebär att vi ger bort lite av vår frihet, men det innebär också att vi slutar kräva att staten effektiviserar sig, blir bättre och använder våra pengar på ett resurseffektivt sätt. Så mycket välfärd som möjligt för varje investerad krona, med andra ord.

tisdag, juli 20, 2010

Grattis idag har du jobbat ihop din skatt

Idag är ingen vanlig dag – för idag är dagen när du har betalat all din skatt till staten. Den så kallade skattefria dagen. När du räknar samman alla skatter utgör de 54,7 procent av allt du tjänar, och teoretiskt sett jobbar du alltså åt staten fram tills just idag, när du istället börjar tjäna pengar åt dig själv.

Organisationen Skattebetalarna firar inte bara skattefria dagen, de firar också att dagen idag infaller på samma datum som för 40 år sedan när mätningen startade. Efter att ha haft ett ökat skattetryck under nästan 40 år har Alliansregeringen nu gett människor lite mer pengar i plånboken, och därmed lite mer frihet att bestämma själva.

Det är ta mig tusan värt att fira! Finansminister Anders Borg får en välförtjänt 70-talsslips i nylon av Skattebetlarnas förening, själv lyxar jag till det med en kaka till kaffet.

Och just det, efter maktskiftet är Sverige inte heller längre landet med världens högst beskattade låginkomsttagare. Det är värt en kaka till!
Läs mer om skattefria dagen här.

måndag, juli 12, 2010

467 miljoner i straffskatt på värmlands unga

Alliansens ungdsomförbund lanserade häromdagen sidan www.ungdomsskatt.nu på sidan kan du som är under 26 år räkna ut hur mycket dyrare det skulle bli för din chef att ha dig anställd med de rödgrönas politik.

Med dubbelt så hög arbetsgivaravgift straffskattas ungdomar. Reformen beräknas dra in 11 miljarder till statskassan, och är därmed den största besparingen i vänsterpartiernas buget. Pengarna ska istället användas för att höja ersättningen i a-kassan för de rikaste och för att sänka skatten för pensionärer.

Centerpartiet har gjort beräkningar som visar att nästan 22000 ungdomar skulle drabbas bara i Värmland, och kostnaden för arbetsgivarna i Värmland skulle bli 467 miljoner kronor. Det är ett idiotiskt och osolidariskt förslag, och det kommer definitivt inte bidra till att fler unga människor får jobb.

söndag, juli 04, 2010

Frihet och feminism - funkar det?

Utmanar feminismen Liberalismen? Möjligheten till fria val är fundamental för liberalismen. Men möjligheterna till fria val begränsas fortfarande av maktstrukturer, invanda könsmönster och föreställningar. I vilken utsträckning bör en liberal politik ta hänsyn till, och förändra, invanda mönster och föreställningar? I så fall hur?

Den lilla delikata frågan sitter jag och funderar på ikväll, när jag förbereder mig för ett seminarium med den gröna tankesmedjan Fores under Almedalsveckan. Med mig i diskussionen har jag bland annat Alexander Bard från Liberati, Jenny Sonesson från Liberala kvinnor och frilandsskribenten Johanna Nylander. Läs mer här.

För mig är det feminism en frihetsfråga och en självklar del av liberalismen. Inte en motsats. Att vara feminist innebär inte att man påstår att kvinnor är viljelösa offer, eller att det finns en global konspiration bland män. Det är ett erkännande av att vi lever i en värld som ännu inte är rättvis. Där kvinnor som grupp missgynnas, jämfört med män som grupp. Det betyder inte att varje enskild kvinna missgynnas, diskrimineras, eller upplever orättvisa. Men det innebär att man ser att vi har maktförhållanden i världen som måste ändras. Att kvinnor och män måste ha lika rättigheter och möjligheter att påverka sina liv och förverkliga sina drömmar.

Det finns naturligtvis några områden där den frågan ställs på sin spets. Sexköpslagen är en sådan, föräldraförsäkringen är en annan. Det är ingen högoddsare att båda dessa frågor kommer att vara på tapeten under seminariet.

När det gäller föräldraförsäkringen är det för mig en ganska enkel fråga, staten bör behandla alla människor som individer, inte som ett kollektiv. Det är rimligt att försäkringen individuellt tillfaller varje vårdnadshavare. Mina skattepengar ska fasen inte gå till att upprätthålla ojämställda strukturer.

I den bästa av världar, där alla människor alltid är kapabla att göra fria och rationella val, vore heller inte frågan om sexköp ett problem. Men även liberalismen måste förhålla sig till verkligheten och i den är den lyckliga horan definitivt en mycket sällsynt art. Jag har försökt att hitta bevis för att hon är i en förkrossande majoritet – och för att jag har missförstått hela sexindustrin. Jag har inte lyckats.

Missförstå mig rätt, hon finns säkert. Bland annat Socialstyrelsens rapport “Kännedom om prostitution 2007” pekar på en oerhört komplex bild av vem som prostituerar sig. Men man pekar också på att det är först när man har tagit sig ur prostitution som man ger en bild av att man har lidit.

Däremot finns otaliga bevis på att prostituerade lider.

I undersökningen "Prostitution and trafficking in nine countries: an update on violence and post traumatic stress disorder", intervjuade 854 personer som befann sig i eller nyligen varit i prostitution 63 procent hade varit utsatta för sexuella övergrepp i barndomen. Under tiden i prostitutionen hade 71 procent blivit misshandlade och 63 procent våldtagna. 68 procent uppfyllde kriterierna för posttraumatisk stressyndrom och deras symtom var lika allvarliga som för krigsveteraner, våldtäktsoffer och torterade flyktingar. 89 procent uppgav att de ville lämna prostitutionen om det var möjligt.

I dagarna överlämnades en utredning som har utvärderat sexköpslagen till Justitieminister Beatrice Ask, i utredningen slår man fast att prostitutionen i Sverige, till skillnad från i jämförbara länder, sedan förbudet infördes i vart fall inte har ökat. Förbudet mot köp av sexuell tjänst har också motverkat etableringen av organiserad kriminalitet i Sverige. Kriminaliseringen har därmed bidragit till att bekämpa prostitutionen och människohandel för sexuella ändamål.

Förbudet mot köp av sexuell tjänst har också en normativ effekt. Det har skett en markant förändring av inställningen till köp av sexuella tjänster som i tiden sammanfaller med kriminaliseringen av sexköp. Det finns numera ett starkt stöd för förbudet mot köp av sexuell tjänst i Sverige. Förbudet har visat sig ha en avskräckande effekt på sexköpare. Utredningen har inte kunnat finna att kriminaliseringen negativt drabbat de personer som utnyttjas i prostitution.

Med andra ord, ett ganska gott betyg för den svenska lagstiftningen, som verkar fylla sitt syfte. Ber om ursäkt för typ världens längsta inlägg, det ska inte ske igen – men det hjärtat är fullt av skriver fingrarna. Eller hur var det nu?

måndag, juni 28, 2010

VIktigt med hela bilden om kärnkraft

På de Rödgrönas blogg på NWT skriver MP:s Stina Bergström om Centerpartiet och kärnkraften, hon passar samtidigt på att flörta lite med riksdagsledamot Solveig Ternström… Fine, vill Solveig bli miljöpartist så tycker jag att hon ska bli det – det är rimligt att man är med i det parti man sympatiserar med. Efter att ha jobbat ett par år med Solveig är jag dock tämligen övertygad om att hon inte sympatiserar med miljöpartiets politik.

Att, som Stina Bergström, påstå att Fälldin och ”LRF-basen” gick ut och pratade om Mauds svek är dock en smula magstarkt. För det första var det väldigt länge sen Bo Dockered var LRF-bas, och för det andra var Fälldin väldigt tydlig med att han inte varken ville recensera Maud Olofsson eller ge sig in i den politiska debatten om kärnkraft.

Men så till sakfrågan. Jag är sannerligen ingen kärnkraftsvän, framförallt ur perspektivet att vi lämnar skit att hantera till oändligt många generationer efter oss. Men överenskommelsen innebär inte att Centerpartiet har ändrat grundinställning. Vi är fortsatt starkt skeptiska till kärnkraft som energislag i framtiden. Förhandlingarna har krävt kompromisser från alla regeringspartier och förmågan att fokusera på det som förenar.

Genom klimat- och energiöverenskommelsen har vi säkrat ett mål om att minst hälften av den producerade energin skall vara förnybar till 2020. Samtidigt innebär överenskommelsen även att Centerpartiet accepterar ett slopat förbud för ny kärnkraft. Det betyder dock inte att det är fritt fram att bygga ny kärnkraft hur som helst. Eventuella nya kärnkraftsreaktorer får endast byggas som ersättning för nedlagda befintliga reaktorer.

Dessutom blir det helt förbjudet för staten att ge ekonomiskt stöd till ny kärnkraft – industrin får själv bära hela investeringskostnaden. Baserat på internationella erfarenheter, där hittills inte en enda reaktor byggts utan statligt stöd, betyder detta att det i praktiken sannolikt inte kommer att byggas några nya reaktorer.
Regeringens kärnkraftsproposition innebär även att ett obegränsat skadeståndsansvar införs för att kärnkraften ska betala sin fulla kostnad. Det innebär i praktiken att kärnkraftsbolagen får betala en högre försäkringspremie för sina kärnreaktorer.

I den bästa av världar finns inte kärnkraften, men tyvärr är det en utopi. Vi lever med kärnkraften och med dess konsekvenser. Alternativet till är inte mängder av förnybar energi, utan tyvärr ofta smutsig kolkraft. Ur det perspektivet kan jag leva med kärnkraft ännu ett par år, och jag kan leva överenskommelsen, men så väldigt mycket mer än så är det faktiskt inte.

måndag, juni 21, 2010

En sång om centern

Idag lanserade Maud Olofsson sin allsångsturné med Linda Bengtzing. Roligt tycker jag, politisk kommunikation behöver inte vara ödsliga torgmöten, eller dåligt kopierade flygblad – det kan lika gärna vara en trevlig kväll i kombination med schysta toner. Även SVT satsar på musik. Nedanstående låt är kanske ingen framtida exportsuccé à la ABBA, dock ganska underhållande och med en touch av progg….

Oroliga själar med kunskap om min sångröst kan sova lugnt, jag lovar högtidligt att inte sjunga i valrörelsen. Det lämnar jag till andra.




onsdag, juni 16, 2010

Pigavdrag för tanterna i Edeby?

Hon hade en grön rullator, och en smula krökt rygg, tanten som tog emot min disktrasa med slagordet ”rädda rut” på Edebys mârten härom veckan.

- Gud va’ bra. Rut har jag använt, sa tanten.

Jaha sa jag, vad har du använt det till? Fönsterputsning, svarade hon. Och fortsatte sedan med en lång berättelse om hur fantastiskt det var att få hjälp med sånt som man faktiskt inte orkade, och det till en rimlig penning dessutom.

Tanten med rullatorn var inte ensam. Under dagen tog tant efter tant emot disktrasan med några ord om hur de själva hade använt avdraget för hushållsnära tjänster. För att få rena fönster, för att få hjälp med flyttstädningen, för att få ytterligare hjälp utöver hemtjänsten, eller bara för att de hade lust.

Min dag i Edeby kan knappast klassas som en vetenskaplig undersökning, men den säger ändå något om hur skev debatten ibland blir. Tidigare har avdraget kallats ”pigavdrag” av de samlade vänsterpartierna, nu är argumentet att avdraget används av rika människor i storstäder. De tanter jag träffade matchade knappast bilden, och de hade troligtvis inte ansett sig ha råd med ett par timmars städhjälp utan det avdrag som oppositionen nu vill avskaffa.

Rädda RUT – för tanternas skull, för alla de entreprenörer som har startat nya företag, och för alla dem som har fått sina svarta jobb att bli vita.

torsdag, juni 10, 2010

Vad ska man säga...

I ärlighetens namn så suger dagens mätning från SCB, där oppositionen leder och Centerpartiet hamnar strax över fyra procent. Som jag har varit inne på tidigare så är många mätningar högst osäkra, men SCB:s halvårsmätning är nio gånger större än de flesta andra mätningar – och inget att fnysa på näsan åt. Det är bara att kavla upp ärmarna och jobba ännu hårdare. Jag är övertygad om att det finns ett utrymme på minst 15 procent för ett frihetligt och grönt Centerparti i en borgerlig regering.

Det finns dock en ljusning i mörkret. 9,7 procent av värmlänningarna tycker att Centerpartiet är bästa parti. Även om de lokala siffrorna ska tas med ungefär ett ton salt, så känns det bra i magen.

Dags för karriärpappan att se dagens ljus

”Nu kan män få allt – en framgångsrik karriär och att vara en ansvarsfull pappa. Det är en ny sorts manlighet, mer hälsosam”

Så sa EU-minister Birgitta Ohlsson, fritt översatt, i en fantastisk artikel i tidningen New York Times. Artikeln målar upp en bild av sveriges föräldraförsäkring sedd med amerikanska ögon.

Artikeln konstaterar att företag i Sverige förväntar sig att anställda ska vara föräldralediga, oavsett kön, och de straffar inte pappor när det blir dags för befodran. Kvinnors lönecheckar gynnas och skiftet i papparollen ses som en viktig del i minskade skilsmässotal och ökad delad vårdnad av barnen.

Right on. Och vi skulle må bra av att mycket mer av föräldraledigheten togs ut av pappor, varför inte hälften? Jag är övertygad om att detta är en av nycklarna till jämställdhet, för oss, men kanske framförallt för våra barn. Tänk den första generation som växer upp med pappor som är lika delaktiga som mammor. Det kallar jag revolution.

Från 60-talet och framåt har diskussionen förts om att kvinnor nu kan ha allt. Både en karrär, ett välstädat hem och en söt familj. Nu är det dags för männens frigörelse, karriärpappan kanske äntligen kan få se dagens ljus...

fredag, juni 04, 2010

Ny affärsidé för värmlänningar?

Via dn.se hittar jag beviset på att allt, absolut allt, går att sälja. En dansk lyxkrog är på jakt efter svenskt bäverkött att servera i restaurangen. Detta skulle kunna bli en helt ny dimension av Matlandet Sverige - och en affärsidé för entreprenöriella värmlänningar. Bara vi slipper äta det själva...

torsdag, juni 03, 2010

Taxar, kärlek och sorg

Jag älskar taxar. Och kunde därför inte stå emot boken ”Taxar, kärlek och sorg” av Yrsa Stenius när den hamnade i mitt blickfång på Pocket Shop härom veckan. Jag läste en halv sida och blev störtförbannad. Stenius tillför sina taxar högst mänskliga egenskaper, och använder dem sedan för att förklara de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor.

Det är märkligt det här med biologi. Jag är naturligtvis högst medveten om att män och kvinnor är funtade på olika sätt, rent fysiskt. Men att det sedan skulle ta sig uttryck i att vi tänker och agerar på olika sätt saknar stöd i forskningen. Att män skulle vara mer tekniska, logiska eller rationella – samtidigt som vi kvinnor är omhändertagande, intuitiva och ordningsamma är i mina ögon skitsnack.

När dessa åsikter vädras är det som att någon trycker på ”förbannad knappen” i mitt undermedvetna. Jag har svårt att hålla mig till en hövlig samtalston. Jag tror framförallt att det beror på konsekvenserna av resonemanget. Om vi tar taxar (eller djurvärden i övrigt) som utgångspunkt för våra analyser av manligt och kvinnligt kan vi helt plötsligt rättfärdiga att kvinnor tar huvudansvar för hem och barn, eller att fler män är tekniker.

Helt plötsligt blir den kvinna, eller man, som väljer att bryta normer och mönster ännu märkligare. Dessutom skulle det ju vara kontraproduktivt att underlätta för norm-brytarna, de beter sig uppenbarligen på ett irrationellt sätt. Tänk om vi hade köpt detta resonemang på den gamla goda tiden när kvinnors hjärnor inte ansågs lämpade för högre studier, eller när kvinnor inte ansågs kompetenta nog att själva vara myndiga, eller när en stark kvinnlig sexualdrift sågs som hysteri. Världen hade sett annorlunda ut, inte till det bättre.

I övrigt var boken dock mycket läsvärd. Yrsa Stenius har ett språk som är få förunnat. Tänk om hon bara hade kunnat låta hund få vara hund och människa få vara människa.

onsdag, juni 02, 2010

Oacceptabelt i Grums

Ställ upp 100 unga killar på en lång rad, knuffa sedan omkull 42 av dem. Gör samma sak med 100 tjejer och peta ner 19 av dem. Där har du resultatet av den verksamhet som har bedrivits på Jättestenskolan i Grums. 42 procent av killarna och 19 procent av tjejerna i grundskolan uppnår inte de nationella kunskapsmålen. Det är ett pinsamt dåligt resultat, och enligt NWT anser Skolinspektionen att det finns mycket kvar att göra och skolan har nu till september på sig att åtgärda problemen.

Grundskolan är obligatorisk. Rimligtvis borde det därför vara obligatoriskt för samhället att se till att våra ungar har lärt sig det vi har lovat dem att de ska få lära sig, innan de släpps ut i en mer eller mindre vuxen värld.

Betyg redan från årskurs sex, skriftliga omdömen och förändringar i lärarutbildningen är några konkreta åtgärder som har genomförts av Regeringen. Men skolan är ett kommunalt ansvar och det är helt oacceptabelt att politiker år efter år kan stå och se på när nästan hälften av de unga killarna och en femtedel av de unga tjejerna inte får den kunskap de har rätt till. Med fler unga i politiken är jag övertygad om att problemet hade tagits på betydligt större allvar, nu går det uppenbarligen bra att blunda och fundera över viktigare saker än vilken framtid vi ger morgondagens vuxna.

söndag, maj 23, 2010

Artikel i VF

I fredags besökte Annie Johansson och jag Drivhuset och Communicare i Karlstad. VF var med på besöket på Drivhuset där vi träffade oerhört drivna entreprenörer.

Läs artikeln här.

fredag, maj 21, 2010

Olika att langa och ligga

Via Johannes Forssbergs ledarkrönika i Expressen hittade jag till sidan www.stoppalangningen.info . På en av affischerna står texten

"Din dotter är fortfarande oskuld. Men när hon druckit av vinflaskan du gav killarna törs hon nog gå hela vägen"

Bakom kampanjen står alkoholsamordnarna i Värmland och Örebros län. Det är helt ofattbart att föräldrar kan välja att köpa alkohol till sina kids. Men ovanstående affischtext är helt ofattbart korkad... Den spelar på föreställningar som hör hemma i en svunnen tid där den unga flickans oskuld skulle vaktas som en skör blomma.

Problemet är att unga tjejers sexualitet alltid ses som mer märkvärdig och märkligare än männens, oavsett om det är en oskuld som ska bevaras - eller om tjejers sexualdrift diskuteras. Varför pratar vi inte istället om varför tjejen ska behöva vara full för att våga ligga, eller varför unga tjejer som gillar att ha sex kallas för horor. Eller för den delen om de killar som förlorar oskulden på fyllan. Det blir mycket märkligt när sexualmoral blandas in i en kampanj som handlar om att vuxna inte ska köpa sprit till barn.

På tal om sex. Någon som å verkligen "unnar sig" är Tabita i Mia och Klara. Detta är ett fantastiskt roligt klipp:










14 år och har bättre förslag än Mona?

Elias Giertz, 14 år, skriver idag på Aftonbladet om arbetsmarknaden för unga. Jäkligt kaxigt – och i kommentarerna får han svar på tal av dem som är äldre och säger sig veta mer, för det mesta är tonen tämligen elak. För vem är han, som faktiskt kommer att ta plats på arbetsmarknaden om bara några år, att ha synpunkter om den??


Det känns igen. När man pratar med människor som slåss med näbbar och klor för att de ska få plats på arbetsmarknaden så tycker de att centerpartiets förslag verkar vettiga. När man lyssnar på äldre män i medelåldern låter det som att Armageddon är nära förestående. Jag lyssnar hellre på Elias och resten av dem som faktiskt förtjänar en arbetsmarknad som släpper in dem.


Idag ska jag och Annie Johansson besöka två lysande exempel på hur ungas idéer kan tas tillvara. Communicare och Drivhuset i Karlstad. Vi skriver också i NWT om hur vi vill göra det enklare för unga att starta företag och skaffa sig ett jobb.


onsdag, maj 19, 2010

Vill de ens lösa problemet?

Fredrik Eriksson från IF metall är förbannad på CUF.

"Att samhället och arbetsmarknaden också ska vara bra för dom av oss som inte lyckas bli en ny Ingvar Kamprad ligger för långt bortom synfältet vid Stureplan i centrala Stockholm för att Centerns ungdomsförbund ska kunna se den. Tänkvärt är också att ”den stora centern” kommer att rekrytera personer från detta förbund... Ack, ack, vart tog den gamla centern vägen?"

Som vanligt skriker man efter den gamla centern, jag å min sida saknar de gamla sossarna, som faktiskt tyckte att det var bra att folk hade ett jobb att gå till. Och som vanligt saknar oppositionen helt egna förslag på hur vi ska fixa det faktum att unga är arbetslösa i betydligt högre utsträckning än medelålders män. Vill de ens lösa problemet?

måndag, maj 17, 2010

Mer sympatier för SD än MP?

Via Barometerns hemsida hittar jag ett webbtest som tillhandahålls av TT Spektra, och som tydligen ska vara ihopsnickrat bland annat med hjälp av Christer Isaksson, Stig-björn Ljunggren och Tommy Möller.

Genom att svara på frågorna antars det att man ska få en fingervisning om var man hör hemma politiskt inför höstens val. Jag provade och fick ett minst sagt intressant resultat. Enligt testet är jag 41,4% Sverigedemokrat. Detta trots att jag bland annat har svarat att:

- Jag instämmer helt i att invandring berikar Sverige
- Jag instämmer helt i att papperslösa bör ha rätt till vård

- Jag instämmer i att Turkiet bör bli medlemmar i EU

- Jag instämmer helt i att vi bör ha en delad föräldraförsäkring

- Jag instämmer i att vi bör ha miljöstyrande skatter

- Jag instämmer att vi bör gå med i EMU
- Jag instämmer helt i att fler unga kan få jobb om LAS skrotas

Jag är inte konservativ på en fläck, inte heller anser jag mig vara ens ett uns sverigedemokrat. Jag skulle tio tusen gånger hellre rösta på Miljöpartiet än på Sverigedemokraterna. Att jag kan ha mycket gemensamt med en Folkpartist, Kristdemokrat eller Moderat kan jag köpa. Men Sverigedemokraterna - aldrig.

Bevare oss från värdelösa webbtester. De tre statsvetarna som ligger bakom testet borde nog ta sig en funderare över sin egen seriositet, för trots "disclaimern" som avslutar testet borde de vara klokare än förminska demokratin till 26 frågor på webben.




torsdag, maj 13, 2010

Laddad

Tillsammans med Fredrick Federley laddar jag just nu inför ordförandeskapet på CUF:s förbundsstämma. Det är nästan 100 spännande motioner om allt från cannabis till monarkin. Känns ganska skönt att man kan vara betraktare på avståd, utan att frångå rollen som högst opartisk ordförande kan jag lugnt säga att jag inte håller med min gamla förbundsstyrelse om allt.

onsdag, maj 12, 2010

Ju mer man får desto mindre vill man ha

I morse satt jag i solen under blommande körsbärsträd och drack kaffe. Det är svårt att toppa det. Skulle möjligtvis vara den mätning som Novus Opinion presenterar idag. Skillnaden mellan de två blocken i princip är obefintlig. Det är Alliansens bästa mätning på oerhört länge.

Det blir tydligt att desto mer vi får se av vänsterpartiernas politik, desto mindre vill man ha den. Bidragspolitiken har inte funkat tidigare och kommer inte att göra det nu heller, företagare på landsbygden straffbeskattas och ungdomars arbetsgivaravgifter höjs med tio miljarder. Den skattepolitik man tidigare har rasat mot accepteras i stort sett i sin helhet. Vilket man i och för sig får tacka och bocka för.

måndag, maj 10, 2010

Doda, Federley och provokationen

"Det är svårt att tro på något som har författats av människor som drack för mycket vin och rökte örtcigaretter"

Citatet handlar om bibeln, och låter som något som skulle kunna komma från citatens mästare Fredrick Federley. Så är inte fallet, upphovskvinnan till orden heter Dorota Rabzcewska, också känd som Doda, en polsk omstridd artist.

Skillnanden mellan min vän Federly och Doda är att hon riskerar fängelse, Fredrick kan vara precis hur provokativ han vill, och säga i stort sett vad han känner för och på sin höjd få skäll.

Doda å sin sida riskerar att få ett hårt straff för "smädelse av troendes övertygelse". Yttrandefriheten verkar, precis som sexuella och reproduktiva rättigheter, väga tämligen lätt i katolicismens Polen. Och från EU hörs som vanligt inte ett knyst.

Den vackra bilden på min vän Fredrick har jag utan tillåtelse snott från hans blogg (detta är troligtvis ett brott både i svensk och polsk lagstiftning). Jag hoppas att han håller sig lugn och stilla i helgen, när vi tillsammans ska svinga klubban på CUF:s förbundsstämma. Annars får han skäll.

lördag, maj 08, 2010

Star-struck på landsbygdsriksdagen

I dagarna går Landsbygdsriksdagen av stapeln hemma i min bakgård, Sunne. Igår var jag mitt uppe i ett telefonsamtal då ingen mindre än Carlos Rojas kom förbi i montern. Jag var tvungen att agera högst otrevligt mot stackars kollegan i telefonen, slänga mig fram, skaka tass med Carlos och tala om exakt hur fantastisk han är. Det är sällan jag känner mig som en 14-årig groupie, igår var ett undantag.


Carlos gör ett projekt om integration och landsbygd tillsammans med jordbruksverket (därav närvaron på Landsbygdsriksdagen), men för mig är han framförallt uppskattad för kampanjenhttp://klartjagskavarahemma.se/ och sitt stora engagemang för en delad föräldraförsäkring.


För ett par veckor sedan skrev Rojas följande i Aftonbladet.


"Det är som att vi inte fattar än att även män kan vara föräldrar, även den första tiden. Det finns amningspumpar och bröstmjölksersättning och det finns rent allmänt det här som gör människan unik i djurriket – vår förmåga att planera."


Sprang även på medskribenten Pia Tingvall på mässområdet, feministerna är välrepresenterade när landsbygdens framtid ska diskuteras!

fredag, april 23, 2010

Erlandsson tar bladet från munnen

Min storboss Eskil Erlandsson tar bladet från munnen och berättar vad som skulle hända om Miljöpartiet fick diktera villkoren i en regering. Hade jag varit bonde så hade jag sovit lite dåligt med detta scenario i åtanke.


Varning för självmål

Idag inleds Centerkvinnornas förbundsstämma, som denna gång äger rum i Lund. Tåget söderöver är fullt med Centerkvinnor med näsor i handlingarna. Det är inte vilket kvinnopolitiskt förbund som helst som ska ha stämma, det är Sveriges största.


Men behövs egentligen ett kvinnoförbund? Kvinnor är inte en minoritet, de är slipade och smarta och precis lika lämpade som en man att vara politiker. Ändå finns kvinnoförbunden kvar i de flesta partier. Varför? Det är en ganska berättigad fråga i sammanhanget.


I den bästa av världar skulle Centerkvinnorna, och de andra kvinnoförbunden, kunna packa ihop sin verksamhet. Vill man pyssla med politik så kan man göra det i partiet, oavsett om man är man eller kvinna. Punkt.


Nu är tyvärr världen sällan enkel. Jämställdheten hamnar ständigt på undantag i partiernas prioritering, och kvinnor är sämre representerade på många politiska nivåer. Jag tror att Centerkvinnorna behövs, men inte ovillkorligen. Som jag ser det har de tre stora uppgifter framöver:


- Ge verktyg och inspiration till kvinnor i politiken.
- Utbilda både män och kvinnor om jämställdhet.
- Lyft och lobba jämställdhetsfrågorna.


Ligger inte detta i fokus riskerar man inte bara att missa sitt mål, man riskerar faktiskt dessutom att göra självmål. Kvinnoorganisationerna får inte bli en parallellorganisation för allsköns babbel. Frågor som inte handlar om jämställdhet hör inte hemma i Centerkvinnorna.


Centerkvinnornas förbundsstyrelse har fattat galloppen och färgkodat inkommande motioner. Röd, gul och grön graderar frågorna utifrån deras jämställdhetsrelevans. Bra!


Ser fram emot en spännande och lärorik helg. Återkommer förhoppningsvis med live-bloggande.

torsdag, februari 25, 2010

Det våras i Paris

Även om det råkar regna i Paris är staden, som alltid, helt fantastisk. Idag möts OECD:s jordbruksministrar för att diskutera de kommande 20 årens stora utmaningar. Klimat och livsmedelssäkerhet dominerar samtalet - och det är inte så märkligt. En miljard människor lider av hunger, samtidigt måste vi möta vår största gemensamma utmaning i form av klimatförändringarna. Hur ska vi klara av att mätta ännu fler, samtidigt som vi måste minska våra utsläpp radikalt? Det är en helt avgörande fråga för miljarder av människor runt om i värden, jordbrukspolitik är definitivt inte tråkigt.

"For a stronger, cleaner and fairer world economy", så står det i entrén till OECD. Det är ett passande motto, för en organisation som kanske behövs mer än någonsin. Och kanske mer än någonsin behöver världens ledare inse att protektionism och stödpolitik inte kommer att lösa de problem som vi nu står inför.

De trettio nationer som samlas i OECD verkar åtminstone vara hyfsat överens om att lösningen stavas fungerande marknader, forskning och teknisk utveckling. Green growth är ett flitigt använt begrepp. Det är ett vårtecken så gott som något.


lördag, februari 20, 2010

Världens kanske största frihetsreform är inte värd att skriva om

Regeringens delegation för jämställdhet i skolan har gjort ett digert jobb. Ebba Witt-Brattström och Ann-Sofie Ohlander har granskat skolans historieböcker, och enligt en artikel på DN-debatt är resultaten skrämmande. Kvinnors bedrifter har glömts bort, eller ignorerats. När kvinnor nämns är det inte sällan som subjekt, och ibland i sexistiska ordalag. I de fyra granskade böckerna nämns 62 kvinnor och 930 män.

Som vanligt vill man gärna veta vad andra tycker om detta. Kommentarerna är, om man vill använda god ton, intressanta. Om man vill använda klarspråk: skrämmande. Kontentan är att eftersom män har styrt världen så kan vi lika gärna skita i att skriva om kvinnorna. Det är en syn så skev att lutande tornet i Pisa framstår som rakt.

Först och främst. Vad är egentligen en bedrift värd att skriva i en historiebok? Böndernas historia är uppenbarligen det, men att hälften av bönderna var kvinnor, som arbetade oavlönat i hemmet är uppenbarligen inte värt att nämna. Att män hade rätt till utbildning, inkomst, och arv – och att de därigenom kunde skapa sig imperium – det är värt att berätta. Men att det fanns kvinnor som saknade rätten till allt detta och ändå bröt mark, det är uppenbarligen inte värt att skriva om.

De kvinnor som i historieböckerna till exempel beskrivs som att de lever ”det ljuva livet i Sultanens harem” har också en historia. Den är inte särskilt storslagen, och involverar både slaveri, övergrepp och prostitution. Men den är trots allt värd att beskriva på ett korrekt sätt.

Men än allvarligare är att många av böckerna inte ens nämner kvinnors kamp för rättigheter från 1700-talet och framåt. Tidningen The Economist beskriver kvinnors ekonomiska ”empowerment” som den största sociala förändringen i vår tid.

“Women’s economic empowerment is arguably the biggest social change of our times. Just a generation ago, women were largely confined to repetitive, menial jobs. They were routinely subjected to casual sexism and were expected to abandon their careers when they married and had children. Today they are running some of the organisations that once treated them as second-class citizens. Millions of women have been given more control over their own lives. And millions of brains have been put to more productive use.“

Kvinnorna som gjorde det möjligt finns inte ens med i historieböckerna. Och män har mage att tycka att den historien inte är värd att berätta.

fredag, februari 19, 2010

Ödmjukt barn?

Snön är nästan en halvmeter djup och gnistrar på ett sätt som den sällan gör på Hornsgatan i Stockholm. Katten Sixten har skaffat sig en egen "lägenhet" under det varma taket ovanför vedpannan, men behagade ändå komma in för att hälsa. Är hemma i Ämtervik över helgen. Skönt och lugnt.

Pappa och Margaretha hade hittat en låda med en massa gamla teckningsalster (framförallt tvåfotingar) från mig och min storebror. Längst ned i lådan hittade jag en rolig lapp som mamma har skrivit. På den tiden var jag uppenbarligen både troende och ödmjuk...

Maries bön till gud tisdagen den 14:e mars 1989.

"Vad snäll du var gud som gjorde mej så förståndig. Gör mina kompisar lika förståndiga"

tisdag, februari 16, 2010

Ska vi remma upp vargarna?

Vilken fantastisk sosse-dag. I Vilhelmina meddelade den socialdemokratiske riksdagsledamoten Karl Gustav Abramsson att kommunalrådet Maria Kristoffersson (c) borde "remmas upp". Mitt ordföråd har därmed utökats med ännu ett ord, lydelsen är tydligen att man smiskas. Troligtvis med en rem. Varför, är en berättigad fråga. Tydligen hade Kristoffersson inte besvarat Abramssons fråga på ett tillfredsställande sätt. Abramsson vägrar styvnackat att be Kristoffersson om ursäkt, alla borde förstå att det är ett skämt hävdar han.

1. Det är ett helt oacceptabelt uttryck i en politisk församling. Det han egentligen sa var att hon borde lägga sig över hans knä, dra ner byxorna – och få spö. Vore intressant att höra honom säga samma sak till en manlig kollega.

2. Det är helt ofattbart att karln inte bara kan krypa till korset och be Maria Kristoffersson om ursäkt.

I Nordanstigs kommun har man klubbat en socialdemokratisk motion om att kommunen inte ska ha några vargar. Detta trots att det idag inte finns något revir i kommunen, därmed har ingen heller upplevt några problem på grund av vargar. Inte heller är rovdjursförvaltning en kommunal fråga.

1. Detta är populism så att det stinker om det.

2.Det blir helt omöjligt att föra en sansad debatt om förvaltning av våra rovdjur om inte ens politikerna klarar av att föra en relevant och hederlig debatt. Skrämselpropaganda om varg hör hemma i sagor om rödluvan.

söndag, februari 14, 2010

Kriget om kvinnorna

Det har legat i luften ett tag nu, och äntligen presenterades en SvD/sifo-undersökning som visar på kraftig uppgång för Alliansen. När Sahlin ställs mot Reinfeldt vinner uppenbarligen den senare. Och troligtvis har Sveavägen fått något att fundera på.

Det finns dock en del att fundera på även i det orangea lägret. Varför vinner oppositionen kvinnorna. SvD skriver idag att om bara kvinnorna fick rösta skulle oppositionen vinna med 54, 4 procent av rösterna. Det kan vara skillnaden som får vågskålen att tippa över, och det är definitivt en utmaning som Alliansen inte får backa för.

Argumenten i sak saknas definitivt inte. Regeringen har sänkt skatten med ungefär 15oo kronor för en sjuksköterska. Sahlin och gänget vill höja skatterna radikalt, även för undersköterskan. Regeringen har öppnat upp den offentliga sektorn, och gett kvinnor i offentlig sektor fler arbetsgivare och möjlighet till högre lön. Oppositionen vill minska de möjligheterna. Regeringen har infört en jämställdhetsbonus för föräldrar som delar lika på föräldraförsäkringen, oppositionens alternativ är oklart. Regeringen har infört avdrag för hushållstjänster, vilket har gjort en svart sektor vit och därigenom skapat mängder med arbetstillfällen i en sektor där främst kvinnor jobbar. Oppositionen vill avskaffa avdraget, men behålla det för byggsektorn, där män jobbar.

Det finns fler exempel, men problemet är att Alliansen har missat att förklara och berätta. Varför gör man alla dessa reformer, varför är det viktigt att ge kvinnor större ekonomiskt utrymme, varför slåss man för kvinnor i offentlig sektor? Och framförallt; vad vill man göra i framtiden? Man vinner inte bara val på reformer, utan även på visioner.

Moderaterna har gjort ett tappert försök, men hamnade istället i en högst förvirrad debatt om kvoteringens vara eller icke vara. I förra valet gick Centerpartiet fram kraftigt bland de kvinnliga väljarna, och attraherade fler kvinnor än män. Det är en god bas att bygga på, men det är dags att börja berätta varför man tycker att jämställdhet är viktigt.

I antologin "Med frihet följer ära" har jag skrivit ett kapitel om hur jag ser på begreppet jämställdhet ur ett centerpartistiskt perspektiv. Läs det gärna här.

lördag, februari 13, 2010

Diskriminerad om man inte får diskriminera?

Lena Andersson skriver veckans mest läsvärda kolumn på DN.se. En man som vägrade ta en kvinna i handen under en anställningsintervju får rätt mot arbetsförmedlingen, som drog in hans ersättning. DO Katri Linna tar tydligt ställning för mannens rätt att utöva sin tro, kontra kvinnans rätt att slippa diskriminering.

"Men det kan inte vara regeringens uppdrag till DO att värna religionsutövning oberoende av vilka diskriminerande idéer läran hävdar. Jämställdhet måste väga tyngre än religionsfrihet när de krockar. Könsfängelser och könsåtskillnad ska bekämpas, inte stödjas. Man frågar sig hur Sverige kunnat nå sin höga nivå av jämställdhet när inte ens myndigheterna begriper värdet av den, utan tror att den ska åsidosättas så fort någon med en religiös sexistisk lära inte motståndslöst får praktisera sina förolämpningar."

Rätten att utöva sin religion innebär inte rätten att diskriminera andra. Det är ett helt absurt domslut, som inte gör annat än att springa Sverigedemokraternas ärenden.