Citat från tidningen Dagen

"Centerns Ungdomsförbund, CUF, har sällat sig till raden av postmoraliska ivrare för månggifte. Centerungdomar får mig att associera till landsbygdens unga män som vet hur man backar en traktor med släp över en vattensjuk åker, unga kvinnor som oförfärade drömmer om det trippelarbete som livet med en familj i glesbygd innebär (...)

Men min bild av centerungdomarna är förstås passé, den daterar sig till 1990-tal när centern inte fanns representerat i storstadskommunen Stockholm. Nu kallar sig CUF-ordföranden Fredrick Federley för grön liberal och har en street-smart attityd."

Hmm, den bilden är nog mer passé än 1990-tal får man hoppas. Men kanske inte inom de frikyrkliga kretsarna, vad vet jag. Läs hela denna fantastiska artikel här.

Unga Centerpartister

Min bror Daniel, fyller 18 år dagen innan valet och står på sjunde plats på fullmäktigelistan hemma. Men dessa två Centerpartister överträffar honom faktiskt.... Det värmer i hjärtat lite extra varje gång jag träffar på en ung kandidat, skit samma egentligen om de är sossar eller centerpartister. De visar att de tror på ett demokratiskt system och de är beredda att lägga ned kraft och energi på att vara med och bestämma.

Hejja hejja hejja!

Taskigt Petter...

Det blev inget jobb för Petter. SVT tar sitt förnuft till fånga och drar tillbaks anställningen. En seger för alla de tusentals ungdomar som faktiskt inte tycker att stenkastning är en demokratisk metod att påverka och som inte anser sig representerade av Petters livsåskådning.

SVT anställer Petter

Nej, det är inte första april, även om man skulle kunna tro det. På resumés hemsida kan man läsa om SVT:s nye anställde.

Jag kan ju inte säga annat än GRATTIS svt! Ni har förmodligen gjort årets sämsta anställning. Vilket annat företag skulle komma på tanken att anställa någon som representerar en grupp som skriver följande på sin hemsida:

"Varje gång vi i det dolda kämpar mot de livsvillkor vi tvingas på av dagens pengasamhälle tillsammans med andra i samma situation är vi en del av en sådan hemlig organisation. Varje gång vi käkar på jobbet utan att skriva upp det, varje gång vi låter rasten skena i väg, varje gång vi kommer för sent till skolan, stänger av telefonen när chefen ringer, plankar på spårvagnen, jiddrar med chefen, fryser ut rövslickaren på jobbet, hjälper kompisar att fuska på prov, knycker bratsens 3G-mobiler..."

Jag förutsätter att Petter lever som han lär. Vilken innebär att hans stackars chefer och arbetskamrater kommer att få ett helvete. En sista uppmaning bara, håll hårt i 3G-mobilerna.

Rattfylla blir PR-boost

Det känns lite extra att vara förbannad på en värmländsk nationalsymbol, men just denna gång spelar det ingen roll. Sven-Erik Magnusson har kört rattfull.

Kvällspressen fylls med spaltmeter efter spaltmeter. Du kan till och med läsa Sven-Eriks egen version av vad som hänt, han ångrar sig givetvis djupt. På samma sida finns en länk till ett reportage om Sven-Ingvars fantastiska 50-åriga karriär. Det skiter jag i.

Det är vidrigt att en rattfylla blir en PR-boost, eller att man som Kicki Danielsson kan komma tillbaks gång på gång efter att ha begått ett grovt brott. Kicki och Sven-Erik kan skratta sig lyckliga att de blev tagna av polisen. Den yttersta konsekvensen av rattfylla är nämligen långt mer fruktansvärd - att man dödar någon annan.

De senaste åren har fyra unga människor dött på grund av rattfylla bara i min hemkommun. Det var bekanta till mig och vänner till mina syskon, i en liten kommun känner alla varandra på ett eller annat sätt. Varje dag kör minst 14 000 människor rattfulla i Sverige. Tänk på det och skit i kvällspressen. Läs istället på denna sida.

Satans Järnvägar

I går kväll klockan 22.2o satte jag mig på nattåget till Malmö. I morse klockan 06.41 anlände jag till Malmö Central. Raskt hoppade jag vidare på ett tåg till Falkenberg där jag föreläste ett par timmar på CUF:s tjänstemannakonferens. Klockan 17.17 åkte jag och min vän Berit vidare till Göteborg. 18.41 satte vi oss på tåget för en lugn resa hemåt.

Beräknad ankomsttid ca 21.45, nu är klockan 23.13 och jag har precis passerat Laxå. Livet är fantastiskt. Någon typ av ledning har kapsejsat vilket ledde till att vi stod stilla i två timmar.

Vad ska jag göra? Åka med ett annat bolag nästa gång? Nej, just det ja - det kan man ju inte, om man inte ska norrut. Jag ska baske mig starta ett eget tågbolag. Funderar på att kalla det Taggart-tåg AB.

Det värsta är att SJ förmodligen tjänar på förseningen. Inte särskilt många kommer att gå in på deras hemsida, fylla i en blankett och skicka in för att begära pengarna tillbaka. Dessutom har jag bidragit med 1 st macka à 38:- samt 1 st Festis à 12:- och en halvtimmes internet à 49:-, summa summarum: 99:- SJ tjänar storkovan på att jag och resten av tåget håller på att dö av både hunger och tristess.

Detta är nog dagens bittraste bloggpost, men det bjuder jag på.

Ett fuck-you-konto

I går sparkade Fredrick Federley igång sin valkampanj och lanserade tanken om ett "fuck-you-konto"*. Det var nog inte meningen att detta skulle bli kvällens huvudord, men det fastnade.

Jag måste också slå ett slag för världens roligaste kvinna Zinat Pirzadeh. Självdistans och ironi har aldrig varit roligare. Det finns få människor som vågar skämta om förtryck och Burkas.






Bilden kommer från www.cuf.se

* Vill du säga tack och hej till chefen ska du kunna göra det. Du ska ha en buffert på banken som gör att du har en säkerhet om du av en eller annan orsak behöver extra ekonomiskt kapital

Jag är folkpartist...

... I alla fall om man ska tro DN:s nya test. Lever du som du röstar? Uppenbarligen gör jag inte det. Här är mina resultat.

Fp 72%, M 61%, V 50%, Mp 50%, C 31%, S 27%, Kd 23%.

Jag och Hedlund

Ibland blir man glad ända in i själ och hjärta. Tillexempel när Anders Dahlberg nämner sina två förebilder... Läs artikeln i Lysekilsposten här. Synd bara att de tog en av mina "muffinsbilder" här på bloggen. Jag ser ju till och med mer vansinnig ut än vanligt.

Back again

Nu är jag tillbaks efter fem dagar i Örebro. CUF:s förbundsstämma anno 2006 är avslutad och jag känner mig som utskitet äppelmos. En term Fredrick Federley ofta använder.

Det är jobbigt att vara bortskämd borgarbracka. Till skillnad från arbetarklassen har vi inte vår stämma i floffiga konferenslokaler utan i mer pitoreska byggnader, denna gång i Globen, brunnsparken. I ungefär ett dygn hade vi internet, via en sladd dragen genom björkarna, in i ett hål i väggen till presidiet. Sen klappade det ihop.

Det är lite svårt att uppdatera världen om alla kloka beslut om man måste åka bil i en kvart för att skicka ett pressmeddelande. Vi gjorde dock vårt bästa och lyckades bland annat sprida nyheterna om att CUF är för månggifte och har omprövat hållningen i EMU. Utöver detta finns en massa vi har bestämt oss för att skrota, CSN, LAS och AMS för att bara ta ett par exempel.

Är du galen människa?

Vad driver egentligen människor? Denna kille kan inte ha alla får kvar i hagen, hissen går förmodligen inte riktigt hela vägen upp.

Lex Bobby

Man brukar ofta påstå att grannar på landet är nyfikna. Om det ändå vore så väl. Vissa påstår att socialtjänsten lägger sig i, i vissa fall skulle det vara fantastiskt om det var sant. Jag tänker på Bobby, han som tidigare bara var ett barn med en knepig diagnos, men som nu har blivit Bobby med hela Svenska folket. Det lät nästan folkkärt, alla bryr sig om Bobby. Problemet är bara att ingen verkligen brydde sig om Bobby när det behövdes, och nu bryr sig inte Bobby längre.

Detaljerna om vad som hänt honom har gått att läsa överallt. Det är vidrigt och går inte riktigt att ta till sig. Tydligen har man kommit fram till att varken skolan eller socialtjänsten kan lastas för vad som hänt, förmodligen är det sant, de har gjort det som förväntats av dem.

Men resten av världen då? Alla de som var grannar till Bobbys styvpappa i den småländska skogen, alla de som anade att något pågick men som blundade. Alla vi som aldrig tänker på barnmisshandel förrän vi får den smetad i ansiktet av Expressen? Har vi också gjort det som förväntas av oss?

Gränsen mellan att lägga näsan i blöt och bry sig om är ganska hårfin. Jag undrar om hela Sverige känner en sorts kollektiv skuld, kanske är det därför som man illa kvickt författar en lex Bobby. Jag hoppas att den hjälper.

Födelsedagskalas på Essingen

Det var pinsamt länge sedan det bloggades här. Jag ska ta mig i kragen. Igår var ingen vanlig dag, nej för igår var Fredricks födelsedag. På partyt träffade jag bland annat Anders Rylander och Jonas Barkå. Lite kul att träffa dem som man tidigare bara har sett via bloggen.

Det var inget viktigare än det jag ville säga. Over and out.