Jag borde ha skrivit ett långt epos om den 17 september 2006, hur fantastisk känslan var, och hur kallt det var att bada i fontänen på Sergels torg. Jag gjorde inte det. När jag väl hunnit hem, torkat, sovit och nyktrat till hade hysterin bytts ut mot en helt annan känsla.
Det var känslan av att kavla upp ärmarna, känslan av att det är nu den verkliga utmaningen börjar och känslan av att en borgerlig regering inte på en enda punkt får vara sämre än en socialistisk.
Mauds utspel om en regering med hälften manliga ministrar var därför lysande. Tänk aldrig ens tanken att de inte skulle vara lika kompetenta som kvinnorna, självklart går det att hitta dugliga män också... Eller hur var det nu diskussionen har förts ?!?
Regeringen ska vara jämställd. Om inte ens regeringen kan gå före, hur ska man då kunna förvänta sig jämställdhetstänkande i det privata näringslivet? Jag har inga planer att propagera för kvoteringslagstiftning men i det offentliga ligger makten i den politiska viljan. Vill man så kan man.
Ukraina, EU och Ryssland
10 år sedan