Trots tidigare ganska bitska inlägg om SJ och den svenska järnvägen måste jag ändå erkänna att det är ganska trevligt att åka tåg. I alla fall om solen skiner, vagnen är tyst och stillsam och personen i stolen bredvid inte är socialt missanpassad. Så var fallet igår när jag tog tåget till centerpartiets stämma i Kalmar. Man ska akta sig för positiva inlägg om SJ... Sekunden senare började två barn skrika i kanon, min granne i stolen brevid började prata med sig själv och internet slutade att fungera. Därför är detta inlägg en dag försenat...
I morse (dvs. igår), när jag tvättade, städade och packade (att göra saker i god tid känns överskattat) hann jag även med att läsa
en artikel i SvD om kvinnors påverkan på klimatet. Har faktiskt plöjt igenom ett tidigt utkast av just den forskarrapporten. Tanken var att göra ett politiskt utspel med temat ”kvinnan och klimatet”. Det stannade dock vid en tanke, eftersom hela resonemangen egentligen är ganska absurt.
Varför lämnar kvinnor mindre avtryck på klimatet än män? Garanterat inte på grund av att de är bättre människor, utan snarare därför att vi lever i en ojämställd värld. Att lyfta fram kvinnor som ett föredöme i denna debatt blir cyniskt, eftersom det innebär ett upprätthållande av en skev maktstruktur. Kanske bör man istället dra parallellen att en mer jämställd värld också innebär större påfrestning på miljön, fler kvinnor vill köra bil, käka kött, spela datorspel eller starta nya industrier.
Kort sagt: vi måste utveckla miljöteknik som gör att jordklotet pallar för en jämställd (och för den delen jämlik) värld. Alternativet är nämligen inte att männen backar sig in i framtiden tillsammans med oss kvinnor.