Bonderörelse i 2000-talet

För tio år sedan var Sveriges bönder totalt uträknade. Gnälliga och bittra EU-motståndare med fula overaller, för att göra en lång beskrivning kort. Men sen vände det, "de gröna näringarna" fick bli samlingsnamn för en tillväxtbransch, som kanske inte såg ut precis så som man hade trott, men som andades framtidstro.

Rent imagemässigt tror jag att vi kan spåra förändringen tillbaks till något så konkret som LRF-ungdomens svarta tighta t-shirt med gultrycket "Bonde" på bröstet. Det var coolt och kaxigt.

Sen kom den berömda ketchupeffekten, vilket så småningom kulminerade Sveriges sötaste dokusåpa - Bonde Söker Fru. När jag igår slog på tv:n och råkade hamna mitt i införprogrammet till nästa säsong fick jag ytterligare ett bevis på att något håller på att hända. Tv4 har letat reda på en bögbonde! Äntligen, som Gert skulle ha sagt.

Till sist. LRF-media lanserar i dagarna det nya livsstilsmagasinet Ecoqueen. En glassig tidning för dig som bryr dig om miljön. Äntligen, en gång till. Bonderörelsen har tagit klivet in i nästa århundrade. Det finns andra branscher som borde följa efter...

Ett riktigt kap

Den som någon gång får äran att gifta sig med mig gör ett riktigt kap - till skilnad från mig, som enligt en ny rapport från SACO, förlorar på att knyta hymnens band.

Rapporten visar att för kvinnan sjunker inkomsten så fort hon gifter sig, hon kommer heller inte ikapp sina jämnåriga singlar, något som gäller även för högutbildade kvinnor. Men inte för män. Rapportens slutsatser är spännande. Det är även de möjliga förklaringarna på varför det ser ut som det gör.

Arbetsgivare räknar med att även högutbildade kvinnor tar störst ansvar för hem och barn, är ett alternativ. Att det handlar om frivilliga val, eftersom familjens samlade inkomst ofta sjunker radikalt om mannen stannar hemma, är ett annat. En tredje förklaring kan, enligt SACO, vara att jämställdhetspolitiken motverkar sina egna mål.

Det går inte att hävda att en av förklaringarna är den universella, de hänger givetvis ihop med varandra i en tämligen ondsint cirkel. Därför hävdar jag fortfarande att en individuell föräldraförsäkring är en av nycklarna till ett mer jämställt samhälle.

Råkade faktiskt skriva en ledare på ämnet igår.

Hårresande Nobelpristagare

Marknadsmässiga lösningar, effektivisering, livsstilsförändringar och politiska beslut är ordförande för IPCC Dr Rajendra K Pachauris (revolutionerande? Jakops kommentar...)recept för att lösa den globala klimatutmaningen. Denna Nobelpristagare finns med på länk på LSU:s globalkonferens i Örebro.

Min FN-kollega Jakop Dalunde påpekade att Dr Jajendras frisyr hölls på plats på ett passande sätt med hjälp av en kalottliknande hatt. Dr Rajendra förklarade senare att det faktiskt inte hade med frisyren att göra, utan var ett resultat av att hans många resor tvärs över jorden har orsakat en infektion i hårbotten.

Uppenbarligen orsakar flygresor mer besvär än utsläpp av koldioxid. Även för Nobelpristagare.

Valmanifest 2.0?

Det känns som att jag lägger halva mitt liv på att åka tåg. Det blir också ett allt mer vanligt förekommande ämne för mina bloggposter. Ber om ursäkt för tjatet. När allt flyter på är det ganska trevligt, speciellt de nya regionaltågen i mälardalen. Man kan nästan inbilla sig att det känns lyxigt.

Apropå tåg, så kom jag osökt att tänka på SEKO:s syn på den Svenska modellen. I den ingår, enligt dem, nämligen en gemensamt ägd järnväg. Det härligt hur mycket man kan proppa i det där berömda begreppet. Om du frågar SEKO så omfattar den dessutom en reglerad hyressättning, miljön, skatterna och det offentliga ägandet.

Ju mer man utvidgar ett begrepp, desto mer urvattnat blir det. Med SEKOS definition blir det helt meningslöst. Det fina gula lilla USB-minnet jag fick till redaktionen, märkt Svenska Modellen 2.0 (ett tappert försök att poppa till det) kunde lika gärna märkas om till Socialdemokraternas valmanifest 2.0

Humor i Hudik

Idag satt jag tillsammans med några av tidningens reportrar och tuggade i mig mat på ett av Hudiksvalls bättre lunchställen. Man ställer sin tallrik på en klassisk plastbricka, en sån där med annonser. Jag råkade kasta ett getöga på en av annonserna och höll på att sätta köttfärslimpan i halsen.

Företaget Hattjättekåtan hyr ut kåtor, ungefär som partytält. Företagets slogan är:

Kåta in - nöjda ut.

Kommentarer är på något vis överflödiga. Ett annat exempel på humor i Hudik är den smått berömda pastavagnen Blå haren (med en gul kanin som logga). Förutom pasta kan man köpa nyfångad (jag skojar inte) korv för tio kronor.

Pastavagnens marknadsföring är... ja vad ska man säga... originell.

Det är fult att kidnappa döingar

Jag är född och uppvuxen på den västra sidan av sjön Fryken. Tvärs över sjön, bara några kilometer fågelvägen ligger Mårbacka. Farmor kom en gång till Sverige som barnflicka på grund av sin fascination för Selma Lagerlöf, hon slutade sin yrkesverksamma bana som guide på Mårbacka.

Jag har en mjuk fläck i mitt hjärta för Selma Lagerlöf. Det smärtade därför i själen när Sverigedemokraterna för någon vecka sedan kidnappade min döda idol. Man kan fundera på om Sverigedemokraterna har rekryteringsproblem, saknar man goda, nu levande förebilder? Det känns som en högst trolig förklaring.

"Selma Lagerlöf var ingen uttalad nationalist och inte heller någon politiker men betoningen av hembygden och den folkliga kulturen som Selma skildrade skulle idag setts som djupt opassande och fruktansvärt bakåtsträvande av alla partier utom Sverigedemokraterna. Genom berättelsen om Nils Holgerssons resa fick svenska skolbarn förr sin bild av Sveriges olika landskap och färgstarka kultur."

Det är svårt att argumentera om vad någon annan tycker, än svårare när personen i fråga är död sedan ett halvt decennium. Men lika övertygad som partisekretare Björn Söder är om att han har rätt, lika övertygad är jag att han har fel.

Selmas historier handlar om en nyfikenhet på andra människor, deras tankar och deras kultur. Hon hade en stor förståelse för människors olikheter och en enorm empati för dem som inte riktigt passade in i mallen.

En kvinna som bröt mer manlig mark än någon av dagens feminister ens kan fundera över, som med största sannolikhet var lesbisk, ägde sin egen gård, blev första kvinnan i Svenska Akademien och dessutom fick nobelpriset i litteratur hade förmodligen redan då, i 1900-talets början, fnyst åt Sverigedemokraternas kvinnosyn.

Ett hett lästips för den som verkligen är intresserad är Selmas dagböcker från barndomsåren.

Nominerad

Centerkvinnorna har valt att nominera Lena Ek, Anki Elken samt undertecknad till listan inför Europaparlamentsvalet. Det känns ofantligt hedrande att ha Sveriges största politiska kvinnoorganisation i ryggen. Tack.

Engla i liten och stor värld

Världen är liten, säger man ofta. Ett exempel på det är att jag veckan innan Engla Juncosa Höglund försvann satt och diskuterade Anders Eklund över en öl. Personen jag pratade med berättade om en märklig typ som alltid käkade mat på gatuköket där hon jobbade för tio år sedan. Vi pratade om unga tjejers utsatthet, hon berättade att killen brukade köpa sprit till dem, mot att han fick vara med på deras fester.

En vecka senare visade det sig att samma man hade rövat bort och mördat en liten tjej på väg hem från fotbollsträningen. Världen blev helt plötsligt skrämmande liten.

Men världen är faktiskt oftast väldigt stor. Barn mördas, våldtas och svälter - varje dag. Fallet med Engla är djupt tragiskt och fruktansvärt, men det är inte unikt. Med hänvisning till någon slags allmän sorg väljer Svt att direktsända begravningen. Kan sorg verkligen vara allmän? Kan man sörja någon man inte träffat?

Media har frossat i sorgen. Att barnet som mördades och försvann råkade ha det bildmässiga namnet Engla ska nog inte underskattas. En begravning av ett ungt barn är en tragedi, det är inte public service.

Anrell har ego-googlat

Jag måste erkänna att jag är dålig på att läsa Aftonbladets sportbilaga, som tur är gör andra det. Bland andra vår nattchef på Hudiksvalls tidning. Hon gjorde mig uppmärksam på att Lasse Anrell citerat min blogg om honom i rosa trosor i söndagens sportbilaga.

Det är nog nyttigt för Anrell att ego-googla ibland.

Inte bitter

Det är fantastiskt att vara på förbundsstämma. Just nu debatteras föräldraförsäkringen, som vanligt får jag förmodligen stryk i frågan, men långsamt långsamt vänder opinionen även i CUF.

Förhoppningsvis går det fortare än de 211 år det tar innan vi har ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen.

I teorin är det kul att medlemmarna bedriver opposition mot förbundsstyrelsen, men i praktiken är man tävlingsmänniska. Jäkligt duktiga är de i alla fall, nästan oavsett vad de tycker.

Riktig solidaritet

Idag är första maj. Dagen då yttrandefrihet och demonstrationsrätt uppenbarligen inte gäller för alla. Vårt gröna solidaritetståg har bemötts med vandaliserade bilar, inbrott, stöld, svartklädda syndikalister och mer eller mindre förtäckta hot.

Den så kallade utomparlamentariska vänstern har upphört att förvåna. Deras sviniga beteende gör mig snarare uppgiven än förbannand. Men attityden från Socialdemokraterna är desto mer skrämmande. Yttrandefrihet gäller för alla, alltid. Oavsett om det råkar vara första maj eller inte.