Erlandsson tar bladet från munnen

Min storboss Eskil Erlandsson tar bladet från munnen och berättar vad som skulle hända om Miljöpartiet fick diktera villkoren i en regering. Hade jag varit bonde så hade jag sovit lite dåligt med detta scenario i åtanke.

Varning för självmål

Idag inleds Centerkvinnornas förbundsstämma, som denna gång äger rum i Lund. Tåget söderöver är fullt med Centerkvinnor med näsor i handlingarna. Det är inte vilket kvinnopolitiskt förbund som helst som ska ha stämma, det är Sveriges största.

Men behövs egentligen ett kvinnoförbund? Kvinnor är inte en minoritet, de är slipade och smarta och precis lika lämpade som en man att vara politiker. Ändå finns kvinnoförbunden kvar i de flesta partier. Varför? Det är en ganska berättigad fråga i sammanhanget.

I den bästa av världar skulle Centerkvinnorna, och de andra kvinnoförbunden, kunna packa ihop sin verksamhet. Vill man pyssla med politik så kan man göra det i partiet, oavsett om man är man eller kvinna. Punkt.

Nu är tyvärr världen sällan enkel. Jämställdheten hamnar ständigt på undantag i partiernas prioritering, och kvinnor är sämre representerade på många politiska nivåer. Jag tror att Centerkvinnorna behövs, men inte ovillkorligen. Som jag ser det har de tre stora uppgifter framöver:

- Ge verktyg och inspiration till kvinnor i politiken.
- Utbilda både män och kvinnor om jämställdhet.
- Lyft och lobba jämställdhetsfrågorna.

Ligger inte detta i fokus riskerar man inte bara att missa sitt mål, man riskerar faktiskt dessutom att göra självmål. Kvinnoorganisationerna får inte bli en parallellorganisation för allsköns babbel. Frågor som inte handlar om jämställdhet hör inte hemma i Centerkvinnorna.

Centerkvinnornas förbundsstyrelse har fattat galloppen och färgkodat inkommande motioner. Röd, gul och grön graderar frågorna utifrån deras jämställdhetsrelevans. Bra!

Ser fram emot en spännande och lärorik helg. Återkommer förhoppningsvis med live-bloggande.