svart

Det nya året började som det gamla slutade... svart.

Det är helt otroligt ofattbart, hela familjer har utplånats, barn har förlorat föräldrar och föräldrar har förlorat barn. För miljontals människor i ett av världens fattigast hörn har möjligheten att försörja sig spolats bort på ett par sekunder.

Medias bevakning har varit massiv, men så småningom kommer kamerorna att byta fokus och asien kommer att glömmas bort. På något sjukt sätt så känns det skönt. Jag tror inte att vi orkar ta till oss omfattningen av det som skett, på något vis känns det som en lättnad att få tänka på något annat. Att fira nyår och bli riktigt full, eller att se på en hjärndöd romantisk komedi. Det farligaste som kan hända är att någon gråter en skvätt.

Samtidigt hoppas jag att jag aldrig glömmer hur skört livet är och hur små marginalerna är. Merparten av världens befolkning har inte en buffert på bankkontot, en förälder med pengar, ett arv att vänta, en försäkring, en fast inkomst, rent vatten i ett fungerande vvs-system eller ens mat för dagen de klarar inte en katastrof av denna omfattning...

Regeringen förtjänar kritik, men just nu orkar jag inte gnälla jag känner mig ungefär som Göran, handlingsförlamad -och det är farligt.