måndag, februari 13, 2006

Att få ett förtroende.

Citat från dagens Metro

”Att sitta i riksdagen är ett förtroendeuppdrag. Du måste ha dina partikamraters förtroende och förtroende tar tid att bygga upp.”

HÅKAN JUHOLT (s), OM ATT SÅ FÅ UNGA
FINNS PÅ VALBAR PLATS

Metro har lyckats med det stora "avslöjandet" att bara 1,4 % av riksdagsledamöterna är under trettio år, finns även att läsa på www.scb.se, och är inte direkt nytt under solen. Granskningen visar även att Centerpartiet och Moderaterna inte har en enda kandidat under trettio år på valbar plats (valbar plats definierar man som antal mandat efter förra valet).

Något som Metro inte nämner är att vi har ett helt gäng kandidater som står högt upp på listorna, tillexempel, Annie, Magnus, Bassem och Fredrick.

Antalet unga riksdagskandidater har sjunkit sedan 1994, samtidigt som fler faktiskt finns med på listorna. Engagemanget har ökat, utrymmet har minskat. Jag tror att vissa gamla dammsamlare i partiorganisationerna måste inse att det inte är deras nåd och goda vilja som ger ett riksdagsmandat - det är väljarnas förtroende, en jäkla massa kompetens samt skinn på näsan.

Ger man inga unga chansen, kommer man inte heller att attrahera de nya väljargrupperna. Det är trist att säga det, men för många partier minskar väljarbasen på grund av "naturlig avgång". Vill man vara med i matchen om 20 år måste man börja förnyelsearbetet nu, eller ja, helst i går.
Vill även slänga med den ständiga brasklappen. Demokrati är inte en konstant. Vi måste vinna den om och om igen, att vi har en riksdag idag innebär inte att vi har en i morgon. Den unga generationen är den som kommer att ta över, oavsett vad köttberget råkar tycka om saken. Genom att stänga dörrar för oss, försvagas demokratin.

8 kommentarer:

Nickersson sa...

Jag säger aj aj aj om den siffran. Hur 17 ska er agrare ordförande då komma in Riksdagen???

Nickersson sa...

Det var som attsicken, kandiderade du med? Det såg jag inte först. Trevligt att se att det faktiskt finns i alla fall en till förutom den agrare ordföranden i ungdomsförbundet till det parti som jag faktiskt röstade på som ung artonåring. Och fick en rejäl utskällning av farmor när det kom fram, plus en lektion i politik och klassmedvetenhet.

Säga vad man vill om min farmor, hon är rädd för vargen men hon vet hur man tar konstiga idéer ur kroppen på småkids=)

Marie sa...

Nickersson, din farmor och jag skulle nog inte komma överens. Vi har nog inte riktigt samma livsanalys.

Nån gång ska väl statistiken i riksdagen förändras, förhoppningsvis drar Fredrick sitt strå till stacken.

Nickersson sa...

Menar du att du inte är rädd för vargen..?

Nä, men farmor växte upp som arbetare och fick det hela tiden bättre tack vare fackföreningen och socialdemokraterna, och när hon sedan var hemma med barnen fick farfar det bättre och bättre i gruvan. Livet i de östvärmländska gruvfälten och smältverken var ingen lek på den tiden, men tack vare samarbete lyckades man göra det bättre.

Jag ser det som min moraliska plikt till mina förfäder och till kommande generationer att inte låta någon förstöra det människor har dött för att bygga upp - för att miljardvinsterna inte räcker utan de vill tjäna mer, mer och ännu mer. Och jag fattar inte hur någon som inte föddes rik kan förråda sin klass så vansinnigt. För några sketna kronor mer.

Men jag delar inte din analys heller så.

Tror du verkligen på ett liv under moderaterna, vilka är de enda som tjänat på alliansen?

Annie sa...

Media brukar ofta fråga varför jag ställer upp till riksdagen.

Jag blundar och glömmer mediaskolan och säger till vissa uppnosiga journalister:

" För det finns på tok för många medelålders i den församlingen!"

Det stämmer. Idag sitter 2 under 30, två killar dessutom. Skulle vara trevligt med en ung tjej för omväxlingsskull.

:-)

Marie sa...

Bra jobbat fackrörelsen! Jag säger ingenting om det. Sossarna och facket slogs för arbetaren, bondeförbundet slogs för böndernas rättigheter.

Jag vill inte heller förstöra det någon annan dött för att bygga upp, jag vill förvalta och framförallt utveckla. Men låt oss återvända till nutid. Facket har centraliserats och växt ihop med sossarna, Östra värmlands gruvdrift är knappast vad den varit och bruksorterna dras med gigantiska problem. Om du kollar arbetslöshetsstatistiken för dessa orter så blir det ganska uppenbart.

Vad gör vi åt problemet? Vilka lösningar presenterar sossarna? De som en gång, precis som du skriver, slogs för arbetaren löser idag problemen genom arbetsmarknadsåtgärder.

Både dina och mina släktingar slogs för sina rättigheter, men vad ska man slåss för nu, om man inte ens får ett jobb.

Nickersson sa...

"Facket har centraliserats och växt ihop med sossarna, Östra värmlands gruvdrift är knappast vad den varit och bruksorterna dras med gigantiska problem. Om du kollar arbetslöshetsstatistiken för dessa orter så blir det ganska uppenbart. "

Men konflikten mellan arbete och kapital är städse densamma. Och att arbetslösheten är hög på dessa orter är ju knappast socialdemoraternas fel. De jobben hade flyttat ändå. Ni borgare hade inte kunnat sänka skatt och försvagat avtalen så mycket som hade krävts för att de hade stannat. Och hade ni gjort det så hade vi fått folk som sov med nyfödda i kartonger, och då hade ni inte suttit ens till nästa val, för då hade det blivit revolution.

Facket har väl för tusan inte centraliserats, det är mer liv i avdelningar och LO-distrikt än på flera årtionden! Har du någon insyn eller lyssnar du bara på Fredrick?

"Vad gör vi åt problemet? Vilka lösningar presenterar sossarna? De som en gång, precis som du skriver, slogs för arbetaren löser idag problemen genom arbetsmarknadsåtgärder. "

Visst, det är så vi måste slåss mot problemen. Det är så vi har vänt alla kriser vi hittills har gått igenom och det finns ingen anlednign att tro att vi inte vänder denna också. I en strukturomvandling måste man satsa på nya, bättre och mer kvalificerade jobb, men jobben kan inte partiet erbjuda, det måste företagen. Den lilla mängd människor som skulle anställas om ert urbota förslag gick igenom är inte nog för att motivera att åter göra en grupp människor rättslösa på arbetsmarknaden. Vad säger du när motsvarande förslag läggs för gravida tjejer, Marie? För går ert första förslag igenom så kommer det att följas av fler grupper.

"Både dina och mina släktingar slogs för sina rättigheter, men vad ska man slåss för nu, om man inte ens får ett jobb. "

Man ska i alla fall inte slåss för att sälja ut det för sina kamrater som har jobb, det kallas klassförräderi och anses mycket fult. Marie, du verkar inte lika hjärntvättad som Fredrick, förstår du inte att det är tack vare till exempel vår a-kassa och vårt trygghetssystem som är hela grunden till vår entire välfärd? Våra höga lägstalöner? Ingen människa alls är arbetslös hela livet. Får man inte jobb på sin hemort, ja då får man nog faktsikt acceptera att flytta dit jobben finns. Det gjorde jag, och det dog jag inte av, jag var arbetslös ett halvår efter flytten till Göteborg.

Marie sa...

Det är förmodligen så att företagen hade flyttat ändå. Men återigen, vad gör man åt problemen? Sossarnas protektionistiska politik har inte fungerat hittills. Hade man haft en politik som stimulerade till företagsamhet och underlättade för småföretagande så hade man haft en bredare bas att stå på, fler små lokala företag som hade gjort orterna mindre sårbara. Kanske hade man då klarat utflyttningen bättre.

Kollektivavtalen förhandlas centralt, som enskild facklig medlem har man i stort sett ingen möjlighet att påverka den förhandlingen. Jag skulle gärna se små lokala fackföreningar som faktiskt slåss för den enskilda människan. Det är säkert mycket prat i de lokala LO-avdelningarna. Men problemet är att det blir just inte mer än prat.

Det är möjligt att vi löser problem genom spetskompetens och högre utbildning, men inte den högre utbildning som finns i sverige idag.

En femtedel av alla akademiker som tar examen är arbetslösa efter ett år.

En femtedel. Det är inte lite det när man har feta csn-lån. För att minska arbetslösheten satsar man på ännu fler platser på universitet och högskolor. Käckt just nu, men vad händer när även dessa unga människor slussas ut i ett samhälle med en skyhög akademikerarbetslöshet.

A-kassa och bidrag är inte trygghet för mig. Trygghet är att faktiskt få ett jobb. 11% av Sveriges ungdomar är arbetslösa, ni har redan skapat B-laget. De har inte ens tillgång till stora delar av det välfärdssystem du pratat så väl om. Vi vill ge dem en chans att faktiskt ta sig in på arbetsmarknaden, plocka ett och annat ATP-poäng och få tillgång till A-kassa. Hur är det egentligen med er arbetsmarknadspolitiska uppfinning - plusjobben. Ger de tillgång till A-kassa och pensionspoäng?

Läs gärna dagens DN-debatt, skriven av dina egna.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=522579&previousRenderType=2

(tyvärr vet jag inte hur man gör floffiga länkar)

Jag tänker avsluta detta ap-långa inlägg med att hålla med dig. Får man inget jobb då måste man kanske flytta. Det är inte moraliskt riktigt att leva på andra om man faktiskt kan få ett jobb någon annan stans. Skattepengar är inte statens pengar. Det är våra pengar.