Citat från dagens Metro
”Att sitta i riksdagen är ett förtroendeuppdrag. Du måste ha dina partikamraters förtroende och förtroende tar tid att bygga upp.”
HÅKAN JUHOLT (s), OM ATT SÅ FÅ UNGA
FINNS PÅ VALBAR PLATS
Metro har lyckats med det stora "avslöjandet" att bara 1,4 % av riksdagsledamöterna är under trettio år, finns även att läsa på www.scb.se, och är inte direkt nytt under solen. Granskningen visar även att Centerpartiet och Moderaterna inte har en enda kandidat under trettio år på valbar plats (valbar plats definierar man som antal mandat efter förra valet).
Något som Metro inte nämner är att vi har ett helt gäng kandidater som står högt upp på listorna, tillexempel, Annie, Magnus, Bassem och Fredrick.
Antalet unga riksdagskandidater har sjunkit sedan 1994, samtidigt som fler faktiskt finns med på listorna. Engagemanget har ökat, utrymmet har minskat. Jag tror att vissa gamla dammsamlare i partiorganisationerna måste inse att det inte är deras nåd och goda vilja som ger ett riksdagsmandat - det är väljarnas förtroende, en jäkla massa kompetens samt skinn på näsan.
Ger man inga unga chansen, kommer man inte heller att attrahera de nya väljargrupperna. Det är trist att säga det, men för många partier minskar väljarbasen på grund av "naturlig avgång". Vill man vara med i matchen om 20 år måste man börja förnyelsearbetet nu, eller ja, helst i går.
Vill även slänga med den ständiga brasklappen. Demokrati är inte en konstant. Vi måste vinna den om och om igen, att vi har en riksdag idag innebär inte att vi har en i morgon. Den unga generationen är den som kommer att ta över, oavsett vad köttberget råkar tycka om saken. Genom att stänga dörrar för oss, försvagas demokratin.
Ukraina, EU och Ryssland
10 år sedan
4 kommentarer:
Nickersson, din farmor och jag skulle nog inte komma överens. Vi har nog inte riktigt samma livsanalys.
Nån gång ska väl statistiken i riksdagen förändras, förhoppningsvis drar Fredrick sitt strå till stacken.
Media brukar ofta fråga varför jag ställer upp till riksdagen.
Jag blundar och glömmer mediaskolan och säger till vissa uppnosiga journalister:
" För det finns på tok för många medelålders i den församlingen!"
Det stämmer. Idag sitter 2 under 30, två killar dessutom. Skulle vara trevligt med en ung tjej för omväxlingsskull.
:-)
Bra jobbat fackrörelsen! Jag säger ingenting om det. Sossarna och facket slogs för arbetaren, bondeförbundet slogs för böndernas rättigheter.
Jag vill inte heller förstöra det någon annan dött för att bygga upp, jag vill förvalta och framförallt utveckla. Men låt oss återvända till nutid. Facket har centraliserats och växt ihop med sossarna, Östra värmlands gruvdrift är knappast vad den varit och bruksorterna dras med gigantiska problem. Om du kollar arbetslöshetsstatistiken för dessa orter så blir det ganska uppenbart.
Vad gör vi åt problemet? Vilka lösningar presenterar sossarna? De som en gång, precis som du skriver, slogs för arbetaren löser idag problemen genom arbetsmarknadsåtgärder.
Både dina och mina släktingar slogs för sina rättigheter, men vad ska man slåss för nu, om man inte ens får ett jobb.
Det är förmodligen så att företagen hade flyttat ändå. Men återigen, vad gör man åt problemen? Sossarnas protektionistiska politik har inte fungerat hittills. Hade man haft en politik som stimulerade till företagsamhet och underlättade för småföretagande så hade man haft en bredare bas att stå på, fler små lokala företag som hade gjort orterna mindre sårbara. Kanske hade man då klarat utflyttningen bättre.
Kollektivavtalen förhandlas centralt, som enskild facklig medlem har man i stort sett ingen möjlighet att påverka den förhandlingen. Jag skulle gärna se små lokala fackföreningar som faktiskt slåss för den enskilda människan. Det är säkert mycket prat i de lokala LO-avdelningarna. Men problemet är att det blir just inte mer än prat.
Det är möjligt att vi löser problem genom spetskompetens och högre utbildning, men inte den högre utbildning som finns i sverige idag.
En femtedel av alla akademiker som tar examen är arbetslösa efter ett år.
En femtedel. Det är inte lite det när man har feta csn-lån. För att minska arbetslösheten satsar man på ännu fler platser på universitet och högskolor. Käckt just nu, men vad händer när även dessa unga människor slussas ut i ett samhälle med en skyhög akademikerarbetslöshet.
A-kassa och bidrag är inte trygghet för mig. Trygghet är att faktiskt få ett jobb. 11% av Sveriges ungdomar är arbetslösa, ni har redan skapat B-laget. De har inte ens tillgång till stora delar av det välfärdssystem du pratat så väl om. Vi vill ge dem en chans att faktiskt ta sig in på arbetsmarknaden, plocka ett och annat ATP-poäng och få tillgång till A-kassa. Hur är det egentligen med er arbetsmarknadspolitiska uppfinning - plusjobben. Ger de tillgång till A-kassa och pensionspoäng?
Läs gärna dagens DN-debatt, skriven av dina egna.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=522579&previousRenderType=2
(tyvärr vet jag inte hur man gör floffiga länkar)
Jag tänker avsluta detta ap-långa inlägg med att hålla med dig. Får man inget jobb då måste man kanske flytta. Det är inte moraliskt riktigt att leva på andra om man faktiskt kan få ett jobb någon annan stans. Skattepengar är inte statens pengar. Det är våra pengar.
Skicka en kommentar