torsdag, december 28, 2006

Två fel ger inte ett rätt


Jag gillar nye MUF-ordföranden Nilklas Wykmans blogg, den är rapp och rolig. Särskilt intressant är det senaste inlägget om Saddam Hussein, med titeln – ett fel till gör inget rätt. Känns bekant tänkte jag och började bläddra tillbaks i mina egna blogginlägg. När domen över Saddam föll i början av november skrev jag en text med titeln ”Två fel ger inte ett rätt”. Lustigt hur man, oberoende av varandra, kan sätta nästan exakt samma titel.

Jag fortsätter på tema Wykman och konstaterar att han har både rätt och fel på dagens DN-debatt. Nästan hela artikeln handlar om platt-skatt och att sätta press på regeringen – Heja MUF. Den andra halvan handlar om försvaret.

”Ett land som inte kan försvara sig självt upphör någonstans att vara ett land. Upphör att ha trovärdighet och upphör att vara en röst att lyssna på. Svenska försvaret måste upphöra att vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och åter få till uppgift att kunna garantera Sveriges självständighet.”
Sverige har inte kunnat försvara sig själv på mycket länge. Vi valde att gå torrskodda ur andra världskriget, har Sverige därför upphört att existera som land? Försvaret kostar i dag runda slängar runt 43 miljarder kronor av Svenskt skattemedel. Är vi beredda att dubbla den summan och ändå ha ett försvar som genast kommer att ställa sig på knä om en större makt knackar på dörren?

Niklas inser nog också svaret på den frågan, och skriver i nästa stycke om vikten av att ingå allianser för att försvara Svenskt territorium. Hur var det nu? Skulle vi försvara oss själva eller skulle vi ta hjälp av andra?

Däremot kan Sverige göra stora insatser på annat håll för att garantera en fredligare och säkrare värld. Där är vi överens, men jag kan inte se väpnade insatser som en ersättning för bistånd. Wykman skriver;

"Det största hindret för att få bukt med svält, ofrihet och humanitära katastrofer är inte bristen på västlig givmildhet. Det är bristen på västlig vilja och beslutsamhet att med våld och hot om våld hindra regeringar och rebeller från att mörda sin egen befolkning och sina grannar."

Varför slåss människor och hur skapar man demokratier? Att gå in som tredje part i en konflikt är ett sätt, men lösningen är knappast långsiktig. Grundproblemen kommer att kvarstå, fattigdom, brist på jobb, en urholkad statskassa och obefintlig infrastruktur. Gevärspipor kombinerade med FN-flagg skapar i bästa fall ett lugn, men det skapar varken mat eller jobb.

Enligt UNDP:s Human Development Report om handel uppgår OECD-ländernas totala subventioner till 300 miljarder dollar om året, ungefär fem gånger så mycket som världens totala bistånd. Ett verkligt bistånd och en verkligt fredsskapande insats vore att skrota subventioner och handelstullar. Låt människor handla med varandra och ge människor i tredje världen en möjlighet att försörja sig själva. Sluta tjafsa om en höjning eller sänkning av vårt bistånd, det är piss i havet jämfört med de miljarder kronor vi använder för att gynna vår egen industri på bekostnad av de fattigaste.

Ps: bilden kommer från www.undp.se

fredag, december 22, 2006

Äntligen hemma

























Jag är hemma i Ämtervik igen och som vanligt slås jag av en skönhet som jag aldrig upptäckte när jag bodde här.

Igår var jag ute på en promenad med mammas två hundar, ljuset var fantastiskt och detta är nog det närmsta julkänsla jag kommit hittills i år.

God Jul.




































söndag, december 17, 2006

I guds namn


Den 31:e oktober dog Yasmina Bojorge, bara 18 år gammal. Hon dog därför att Nicaragua har infört totalt abortförbud. Därför att ett gäng män, i samråd med den Katolska kyrkan, har vägrat henne rätten till sin egen kropp. Hon dog i guds namn.
Bilden visar statyn "in the name of God" och är hämtad från Rfsu:s hemsida

I dagens Svd läser jag att regeringen nästa år troligtvis kommer att fatta ett beslut som innebär att utländska kvinnor får komma till Sverige och göra abort. Äntligen. Sverige har en viss skuld att betala tillbaka på området, på den tiden man inte fick göra abort i Sverige åkte svenska kvinnor till Polen. Idag får man inte göra abort i Polen, men de Polska kvinnorna har minsann inte varit välkomna hit.

Dock finns det ruttna dadlar i paketet (såhär i juletider). Kvinnor som inte är svenska medborgare kommer att få bekosta aborten själva. Regeringen är uppenbarligen rädd för någon form av "abortturism". Samtidigt kan jag förstå argumenten, ingen annan form av sjukvård bekostas av svenska staten för dem som inte är svenska medborgare.

Rätten till den egna kroppen får inte vara förbehållen människor med en möjlighet att hosta upp 15 papp. Jag ser många scenarion framför mig där man av humanitära skäl faktiskt borde ha möjlighet att få genomföra en abort - oavsett kostnad. Man borde starta en fond, eller en organisation, som tar på sig att betala aborter för utländska kvinnor. Det skulle vara ett principiellt ställningstagande för kvinnors rätt till sina kroppar oavsett land, tro, hudfärg, eller tjocklek på plånboken.

torsdag, december 14, 2006

Grameen bank

Såhär halv tolv en torsdagskväll sitter jag och lyssnar på utfrågningen av Muhammad Yunus som fick Nobels fredspris. Han är ganska fantastisk. Affärsidén är att ge mikrolån till en marknadsmässig ränta. 7 miljoner familjer är anslutna till Grameen bank, 97% av låntagarna är kvinnor och återbetalningsgraden är 99%. Varje dag startar två nya filialer.

1998 gick banken nästan under, två tredjedelar av Bangladesh låg under vatten och människorna klarade inte av att betala tillbaka sina lån. Yunus såg då till att ge nya lån för återuppbyggnad. Istället för ränteindrivning ägnade sig personalen åt att distribuera förnödenheter - som man fick köpa.

Men varför fick människor betala för mat, medicin, saltlösning etc? Yunus svar var enkelt och rakt. Han menar helt enkelt att det man betalar för hushåller man med. När någonting blir gratis kommer vissa människor alltid att roffa åt sig och resurserna kommer att räcka till färre. Han är alltså inte en ond utsugare, bara fruktansvärt smart och pragmatisk.

Yunus menar också att alla människor är entreprenörer, de har bara inte upptäckt det än. Som en konsekvens av detta kan alla människor resa sig ur fattigdomen om de får rätt förutsättningar. En otroligt positiv tanke som gör decembermörkret lite ljusare.

tisdag, december 12, 2006

Nu är pappret slut

Det känns så skönt att det finns fler människor än jag som gör galna misstag och råkar ut för absurda händelser, därför känner jag största sympati för den polisman som för 20 år sedan beställde en hel långtradare med papper till polisstationen i Hagfors. Antal förpackningar blev på något märkligt sätt till pallar i beställningen.

Nu är pappret äntligen slut och polisen i Hagfors kan börja begagna toapapper av 2006 års modell. På tal om detta, idag fick vi Maria Borelius exemplar av tidningen Sanitet till jobbet. Märkligt.

söndag, december 10, 2006

Meninglöst i Salem

Igår tågade ett gäng vilsna skinnskallar i Salem, denna promenad äger varje år rum för att helgonförklara en mördad skinnskalle. På sedvanligt pompöst sätt kallar man den Salemmarschen.

Som en motreaktion mot detta väljer vänsterorganisationer under samlingsnamnet ”Nätverk mot rasism” att tåga samma dag. Nazism och rasism i alla dess former ska bemötas. Så långt verkar vi vara överens. Men sen händer det något, vänstersidans demonstration spårar ur då de vägrar lämna området efter att deras tillstånd har gått ut.

Polisen går in med hästar och kravallstyrka. Både demonstranter och poliser skadas, fyra demonstranter grips för anstiftan till misshandel. Nazisternas demonstrationståg däremot går utan incidenter.

Naturligtvis finns det en och annan som nu kommer att hävda att den ondskefulla polisen har som yttersta syfte att misshandla personer med Palestinaschal, det tror jag inte på. Däremot tror jag att "Nätverk mot rasism" har skadat sin sak mer än gynnat den. Nazisterna blir mer och mer rumsrena och motståndet blir mer och mer missriktat.

Demonstrera gärna mot nazism, men gör det då med inställningen att vi är bättre än dem. Att våra metoder aldrig ska sänka sig till deras och att intellektuellt förstånd och medmänsklighet alltid kommer att vinna över våld och intolerans.

fredag, december 08, 2006

Vem företräder man egentligen?

En ung tjej driver ett företag, det är kämpigt att få snurr på verksamheten. Därför tar hon ut mycket lite i lön och jobbar själv varje lördag. Under lunchen har hon ett par anställda för att täcka upp. Dessa betalar hon 95kr i timmen, vitt.

Facket knackar på dörren och undrar om hon har lust att teckna kollektivavtal. Hon frågar sina anställda vad de tycker och eftersom de är rätt nöjda med sitt schyssta avtal (som ger högre lön än kollektivavtalet) tackar hon vänligt men bestämt nej.

Då tar det hus i helvete. Trots att det står varje företagare fritt att teckna eller inte teckna kollektivavtal bestämmer sig Hotell och restaurangfacket för att avlöna 10-15 gubbar för att sätta restaurangen i blockad.

Istället för att lägga krut, energi och pengar på de restauranger som betalar ut svarta löner, har pissig arbetsmiljö och horribla arbetstider väljer man att statuera exempel. En ung småföretagare med helt ok avtal råkade hamna i vägen – henne trampar man på.

Vem företräder egentligen facket? Arbetstagarna som inte vill ha ett avtal och som inte ens är medlemmar? Jojo, säger vän av ordning, facket företräder alla hotell och restauranganställda. Jag har varit anställd inom hotell och restaurangbranschen och jag skulle verkligen inte acceptera att bli kollektivt representerad av ett fack som bekämpar små människor med stora släggor. Företräd era medlemmar, de som ber om er hjälp, bekämpa svartlöner och kassa arbetsförhållanden, men låt skötsamma människor vara.

onsdag, december 06, 2006

Borde tagit gummistövlar
















Idag har jag varit på studiebesök i Skövde för att lära mig mer om uppbyggnaden av Nordic Battlegroup. Dagen har varit lång men lärorik. Den första lärdomen att dra är: vita skor är ingen hit om man ska vada i lera och åka stidsfordon 90.

Lärdom nummer två är att försvaret står inför gigantiska utmaninger. Nordic battlegroup innebär att Sverige från och med 1/1 2008 ska kunna skicka en stridsgrupp till en kris eller oroshärd för att exempelvis gå emellan stridande parter, eller säkra strategiska områden.

Gruppen har tio dagar på sig att rycka in någonstans inom en 600 mils radie från Bryssel, vilket i praktiken innebär att man kan hamna i stort sett var som helst i världen. Det går inte att förbereda sig 100% på ett sådant uppdrag och riskerna blir därför höga.

Sveriges soldater kommer att utsättas för betydligt större påfrestningar än tidigare, målet är att 75% av battlegroupen ska utgöras av nyss utbildade värnpliktiga. De kommer att skriva på kontrakt för två år och blir med andra ord Sveriges första anställda soldater. Semiproffs som någon uttryckte det.

Så småningom kommer Sverige att få rycka ut, riskera livet på unga människor och betala kopiösa summor för att bevara freden i ett land som de flesta inte har någon form av relation till. Det blir en kommunikationsutmaning utan dess like för svenska politiker.

Ändå tycker jag att battlegroups är en bra idé.

fredag, december 01, 2006

Samlad kompetens

Nu är Leijonborgs hjärtebarn Globaliseringsrådet utsett. När man ser denna lista med namn känner man ett sug av att vara fluga på väggen i en av diskussionerna. Även om arbetsuppgifterna ännu inte verkar vara specificerade...

Lars Leijonborg, utbildningsminister

Urban Bäckström, vd Svenskt Näringsliv

Lars Calmfors, professor internationell ekonomi

Marcus Wallenberg, bland annat ordförande i internationella handelskammaren

Kristina Alsér, vd Mercatus Engineering, småföretagare, Vimmerby

Hans Bergström, kolumnist, docent statsvetenskap

Carl Bildt, utrikesminister (m)

Per Carstedt, projektledare Bio Fuel Region

Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare

Anna Ekström, ordförande Saco

Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister

Wanja Lundby-Wedin, LO-ordförande

Karin Markides, rektor Chalmers

Elisabeth Nilsson, vd Jernkontoret

Aina Nilsson Ström, designchef Volvo

Sture Nordh, TCO-ordförande

Mats Odell, finansmarknadsminister

Maud Olofsson, näringsminister

Carl-Henric Svanberg, vd Ericsson

Lena Treschow Torell, vd IVA

Harriet Wallberg-Henriksson, rektor Karolinska Institutet

Olle Wästberg, generaldirektör Svenska Institutet

Huvudsekreterare: Pontus Braunerhjelm (TT)