Om alla var som jag

De har bott i Sverige i tio år, flera av familjens barn är födda här. De har aldrig varit i kontakt med polisen, mamman är höggravid, det är vinter. Ändå väljer familjen från Gävle att bosätta sig i en jordkällare. Tre dygn hinner de bo där, sen blir det så kallt att de eldar med kol - utan ventilation, vilket leder till akut koloxidförgiftning.

Expressen berättar idag om den joggare som under dagen upptäckte lekande barn på en gångstig, han stannade upp, reflekterade över att något var konstigt, frågade barnen och fick reda på att familjen bodde i en jordkällare. Han kunde inte släppa historien utan återvände på kvällen, i källaren hittade han och hans kompis flera medvetslösa familjemedlemmar, utanför låg några av barnen och kräktes av koloxidförgiftningen. Jag funderar på om jag hade gjort det samma, hade jag kastat mig ut i en kall, dimmig och mörk januarinatt? Förmodligen hade jag gripits av familjens öde, funderat en massa och sedan ringt socialkontoret på kommunen. Om joggaren resonerat på samma sätt som jag hade de varit döda. Det tål att tänkas på.