Människor man möter på tåg

I förra veckan mötte jag en kvinna på Centralstationen. Efter detta vet jag allt om hennes magåkomma, passion för Italien och lägenhet i Rom. Jag har också fått två bra tips på pizzerior i Stockholm. Innan vi skildes åt konstaterade vi att världen ser för jäklig ut, och att kommunism är dåligt.

Idag satte jag mig bredvid en söt blond tjej på tåget till Gävle. Jag är av en nyfiken natur och kunde därför inte låta bli att lyssna på hennes telefonsamtal (om man pratar i telefon på tåget får man skylla sig själv).

Av samtalet förstod jag att kvinnan var på väg till en stad i södra Sverige för att för första gången träffa en kille hon mött på internet. Det var han som var i andra änden. De pratade om allt möjligt, bland annat hur han reagerade när han blev full. Sen kom samtalet in på vad han hade haft för sig de senaste åren – suttit i fängelse, visade det sig.

Kvinnan visste om detta, och hade därför funderat en del. Hennes slutsats var som följer:

- Jag har tänkt en del på det där. Jag kom på att det ändå är bra att du har suttit inne flera gånger. Jag tänkte att om du bara hade gjort det en gång, då skulle det vara synd om dig. Helt övergiven i fängelset. Men nu är du ju liksom van, då känns det bättre.

Jag fick impulsen att ta tag i den väna kvinnan och ruska henne länge och hårt. Men jag lät bli. Väl framme i Gävle berättade kvinnan att hon inte åkt tåg sedan hon var barn. Hon ville därför veta hur man hittade rätt spår, hur man hittar rätt vagn, om det finns mat och toalett på tåget osv.

Det slutade med att jag lotsade henne genom stationen i Gävle, vi skulle byta till samma tåg. Under promenaden fick jag veta att denna kvinna, som inte såg ut att vara en dag över 25, har en son i tonåren, och att hon är närmare 40 år. Sedan sonen föddes har hon inte rest själv en enda gång.

Tågresor är intressanta, men framförallt är människorna på tåget som en hel roman. Jag hoppas att kvinnan på tåget hittar drömprinsen vid tågets slutstation, men jag har mina tvivel.