Europeisk ungdom

För första gången sen jag kom in i förbundsstyrelsen är jag inte med på ett förbundsstyrelsemöte... Istället satte jag mig på ett tåg med destination Sälen för att vara med på en konferens med Europeisk ungdom. Denna spännande förening jobbar för ett norskt inträde i EU, och de ungdomar som är med på konferensen har bakgrund från höger till vänster på den politiska skalan.
Igår pratade jag om jämställdhet i EU, och just nu pratar miljöpartisten Zaida Catalán om EU:s miljöpolitik.

I morgon bär det av till Sveriges grönaste kommun; Säffle för kommunkretsens årsmöte.

Var satt det egentligen fast?

Äntligen har moderaterna fått tummen ur och accepterat en process för den nya indelningen av Sveriges regioner. En struktur som skapades på 1600-talet är nu mogen att moderniseras i de nya moderaternas ögon.

Jag funderar på varför det egentligen gick så otroligt trögt, en enig ansvarskommitté presenterade ett förslag som hade gått på en historiskt omfattande remissrunda och länen paktade sedan ihop sig som aldrig förr. Det är inte ofta regional utvecklingspolitik diskuteras med en sådan glöd... Men hos moderaterna frodades konservatismen, kan man verkligen ändra på något som fungerat ända sen den gode Oxenstiernas tid?

Men nu har de alltså krupit till korset. Det tackar vi för. Sverige blir en smula mer federalt, regionerna ges en tydlig äganderätt över utvecklingspolitiken och äntligen finns förutsättningar för en framtida fungerande sjukvård.

De har sjukt fel

Genom jobbet fick jag siffror från Socialdepartementet över personer med indragen sjukpenning, av en slump läste jag pappret lite extra noga och fick en mycket ögonöppnande upplevelse.

Först och främst; att mista förtidspension, eller sjukpenning kan vara ett slag i magen, jag har människor i min närhet som upplevt precis detta. Men att den borgerliga regeringen skulle se till att människors sjukpenning dras in enligt löpandebandsprincipen är helt enkelt inte sant.

Under första halvåret för 2006, som var socialdemokraternas sista halvår vid makten, avslutades 61 000 sjukfall. Första halvåret 2008 avslutades 56 000 sjukfall. I vår beräknas knappt 35 000 sjukfall, över 180 dagar, att avslutas.

Samma sak gäller för försäkrade som fått indragen sjukpenning på grund av arbetsförmåga. 2005 drabbade det 6 428 personer (januari-november), för 2008 var det 3 447 personer.

Mycket siffror hit och dit, kontentan är dock att oppositionens domedagsargumentation plötsligt ekar ganska tomt. Egentligen är det inte förvånande, världen ser mycket sällan ut så som den porträtteras av Socialdemokratin, eller kvällspressen.

Visst finns det mycket kvar att göra, men problemet var knappas mindre när statsministern hette Persson.

Ingen bra medicin mot lågkonjunktur

Igår meddelade den rödgröna röran att de minsann tänker återgå till den gamla ordningen om de vinner nästa val, Apoteket ska återigen bli ett statligt monopol och Sverige joinar igen klubben för ”oss-som-tror-att-mediciner-funkar-bättre-om-de-säljs-av-staten”, övriga medlemmar är Nordkorea och Kuba.

Oppositionen lindar in sitt budskap i ett omvårdnadens skimmer. De vill ge besked nu, för att höja ett varningens finger gentemot de 1100 entreprenörer som står i startgroparna för att driva Apotek.

Det är ohederlig skrämselpropaganda. Och när de potentiella företagarna backar för hoten kommer oppositionen vara först barrikaderna för att tala om att reformen minsann inte funkade. Resultatet av denna högst icke-konstruktiva politik är: förlusten av en mängd nya företag, arbetstillfällen och en förbättrad service, detta mitt i en gigantisk lågkonjunktur. Ingen bra medicin.

Saker jag gillar med Sunne

Jag är tillbaks i Stockholm. Det är med blandade känslor, en rusig lycka över saker som sushi, take-away-kaffe, centralvärme och goda vänner. Men också med en viss saknad. Ingenting är bättre än Värmland, Sunne och Ämtervik. Det är möjligt att du (av många märkliga anledningar) inte förstår varför; här kommer därför några saker jag älskar med min hemkommun:

- När man ringer till taxin i Ämtervik svarar Anneli med att fråga hur jag har det i Stockholm. Sen skriver hon upp mig på en lista, och ringer under kvällen för att kolla hur läget är och när jag vill åka hem från partyt. Service.

- Att man kan slå upp lokaltidningen och mötas av en kaxig dubbelsidig annons från Fryksdalens Sparbank med texten "I Fryksdalen finns ingen finanskris". Kaxigt.

- Att Sunne, som första kommun i landet, har skaffat en privat sjukförsäkring till samtliga anställda. Detta innebär tillexempel att en undersköterska med åderbråck får gratis specialisthjälp på ett par veckor. Smart.

- Att man utan att skämmas, trots sin mogna ålder, kan ta en tur till Greta i Ängen. Där åker man pulka och köper våfflor som fortfarande kostar åtta kronor styck. Gretas prisnivåer är lika eviga som hennes engagemang. Stort.

EU tycker att du ska köpa tulpaner

Det finns ofantligt många fördelar med EU. Tyvärr schabblas många av dem bort av människor som tror att EU kan bli en allomfattande kraft, som genom ett trollslag kommer Unionen att lösa alla våra problem. Att, genom EU, se till att alla barn får frukt i skolan, är ett sådant exempel. Ett annat är denna kampanj som mötte mig vid Råckstads tunnelbanestation.

Jag hyser den djupaste sympati med EU:s hårt arbetande tulpanodlare, de är förmodligen överlyckliga över möjligheten att få en skattefinansierad reklamkampanj. Men what the hell, någonstans kan man tycka att någon borde dragit i nödbromsen. Tänk er samtalet på mötet där beslutet diskuterades;

- Men tulpaner är ju fina, min fru gillar dem.
- Ja, och det är viktigt för Holland.
- Japp.
- Vi måste tänka på folkhälsan såhär i lågkonjukturen också, viktigt att människor får lite glädje i hemmen.
- Absolut, vi kör.

En brunetts bekännelser

Hon provocerar mig. Det kryper i hela kroppen, men trots detta kan jag inte låta bli att då och då titta in på bloggen blondinbella.se. Det är lite som en sjukdom, den är inte smickrande – och jag skäms en smula.

Inte över Blondinbella, utan över mig själv. Varför i hela friden blir jag så upprörd över denna tjej? Det är märkligt, gång på gång har jag haft diskussioner om ämnet, kläckt ur mig plumpa argument och alltid blivit överbevisad om min dumhet, inte av andra kvinnor utan av män som har använt alla bokens feministiska argument för att försvara denna Isabella.

Men jag är inte ensam. I dagens SvD reagerar Anna Larsson på ungefär samma sätt; med maggropen, någon borde lära Isabella att veta sina begränsningar. Ta henne i kragen och få henne att inse att världen väntar, lugna ner dig en smula bruttan och kom igen när du är torr bakom öronen. Det är innebörden.

Nu är det är dags att jag tar mig i kragen. Blondinbella förtjänar inte skiten. Jag må tycka vad jag vill om hennes brist på feministisk analys, eller hennes liv i det stora hela, det spelar ingen roll. Det är både osysterligt och ickefeministiskt att klanka ner på en tjej med mål, ambitioner, drivkraft och jäklar anamma bara därför att vi råkar vara tämligen olika. Tjejen säger att hon tänker vara ekonomiskt oberoende när hon är tjugo år. Heja.

Visst, priset hon betalar är högt. Men det är hennes val, hennes liv och hennes framtid. Kör hårt och skit i folk som gnäller.

Två läsvärda bloggar

Vill passa på att smygstarta bloggandet efter ett par månader i gröt och skinkkoma genom att göra reklam för två nya tillskott i bloggvärlden.

Det första kommer från min pappas fru Margaretha som har börjat blogga på pictureitnice.blogspot.com. En blogg där funderingar om vardagen och politik blandas med konst.

Det andra tipset är Jimmy som har startat den fantastiskt roliga bloggen minframtidafru.se. För hugade spekulanter kan jag meddela att jag har delat lägenhet i några månader med Jimmy(dock helt utan baktankar om giftermål) och att han troligtvis skulle bli en utmärkt make.