Vaknade i morse och kände mig överkörd av en traktor. Det är inte ofta jag är tokförkyld, men såhär i början av intensivstadiet i EP-kampanjen inträffar det givetvis. Fick tyvärr ställa in en debatt i Växjö. Skit.
Är sedan igår avgången vice förbundsordförande i CUF. Det känns skönt att få tid att fokusera på annat, men samtidigt otroligt sorgligt. CUF har gett mig massor, möjligheter att resa i hela sverige, och i delar av världen, tuffa debatter, många goda minnen, men framförallt några av min allra bästa vänner.
Men man måste inse när det är dags att ge sig. Jag hatar att göra saker halvbra och insåg att det inte längre var möjligt att kombinera mitt jobb med mitt engagemang i CUF.
Jag är övertygad om att den nya styrelsen kommer att göra ett sjukt bra jobb.
Tyvärr känns många av de beslut som CUF-stämman tog i helgen trista. Nej till EMU, en helt oreglerad föräldraförsäkring, och legalisering av sexköp är beslut som jag kände mig tvingad att reservera mig mot. Det känns tufft att som avgången ordförande ge kritik till sitt älskade ungdomsförbund, men när
Nya Wermlands tidningen ringde mig idag för att fråga om beslutet om sexköpslagen var jag tvungen att göra det.
I en värld av fria individer, där ingen människa står i beroendeställning till någon annan, där alla människor kan göra rationella och fria val, tänker inte jag vara en moralkärring och bestämma att man inte får sälja sex. Men världen ser annorlunda ut. För det första så lever vi i en ojämställd värld. För det andra finns människor som är beroende av droger, människor som har utsatts för övergrepp, människor som är fattiga, människor som på ett eller annat sätt tvingas att ta beslut de annars inte skulle ta. Det innebär att en marknad skulle vara allt annat än fri. Den som vill legalisera prostitution har slutat att slåss för samhällets mest utsatta, och beslutat sig för att endast lyssna på den lilla minoritet som hävdar att prostitution är himmelriket.
Jag har förståelse för argumentet om att synlig prostitution har blivit osynlig, och därmed svårare att bekämpa. Men lösningen är inte en legalisering av problemet. Satsa istället mer pengar och ressurser på bekämpning av prostitution och människohandel. Utdöm hårdare straff för koppleri, sluta skicka delgivning av brottet till annonyma postboxar.
Jag kan drömma mardrömmar om den dagen vi har skyltfönster med levande kvinnor till salu. Den dagen vi har en lagstiftning som tillåter detta, och den dagen vi står helt utan verktyg att hjälpa dem. I det fria valets namn.
