söndag, oktober 04, 2009

Ständigt denna Anka

Jag ser henne varje dag. Till morgonkaffet i morgontidningarna, på väg hem från jobbet på kvällstidningarnas löp. Mitt på dagen hör jag talas om henne på fikarasten. Anna Anka, kvinnan på allas näbbar. Det kan vara ett tecken på att man börjar bli gammal och vis, eller ett tecken på att man är mer luttrad än vad som är sunt, men jag orkar inte ens bli upprörd.



Jag borde nog bli det, fru Anka står för allt som jag in i ryggmärgen vänder mig mot; kvinnans objektifiering, synen på sex som ett sätt att behålla en man, glorifieringen av hemmafrun, och konservatismen personifierad. Hon tar allt detta och maskerar det med argumentet att det är business, att hon säljer sitt varumärke dyrt – och att hon gör stora pengar på att vara hemmafru.



Problemet är dock inte Anna Anka, hon är uppenbarligen en fullfjädrad PR-maskin, och ska man vara ett objekt som lever på sin mans stjärnstatus kan man ju lika gärna göra det bästa av situationen.

Problemet är bristen på motargument. Bristen på feminister som provocerar på samma sätt som Anka, feminister som syns, hörs och gör människor förbannade. Feminister som pryder Expressens löp dag ut och dag in. Sen Linda Skugge abdikerade är det tyst.


Vem kan förklara vårt århundrades feminism? Berätta att det handlar om att tjäna pengar, om att få lika mycket betalt, om att vara entreprenör på lika villkor. Om rätten att äga sin egen kropp, och att vara precis lika mycket kåt som en man. Om att det är helt okej att vara sjukt snygg och köpa dyra skor, eller att lägga pengar på sitt utseende, men att det i en jämställd värld ska vara precis lika okej för en man. Vem ska tala om att allt detta förutsätter att man tar lika mycket ansvar för hem och barn – annars kommer bara en i familjen att hinna göra karriär och tjäna pengar, och nästa generations ungar kommer inte heller att få lika mycket tid med pappa som med mamma.


Det vore djupt tragiskt om ett gäng välvaxade hemmafruar med en hel kemifabrik i pannan fick bli förebilden för unga killar och tjejer. Att återgå till ett samhälle med hemmafruar vore dessutom lika förödande för samhällsekonomin som den värsta lågkonjunktur du kan tänka dig.


****

Ibland måste man ta en paus. Jag tog en ganska lång sådan, närmare bestämt ända sedan EP-valet i juni. Pausen har flera orsaker, bland annat att jag var som utskitet äppelmos efter en stentuff valkampanj. Lägg därtill att jag var tämligen besviken på utgången, kanske inte lika mycket för min egen skull som för partiet som helhet. Men – skam den som ger sig, bloggen is back!

8 kommentarer:

Inger Fredriksson sa...

Marie,
du är välkommen tillbaka!
Vi får inte nöja oss med Ankor som det hoppar grodor ur munnen ur, medvetna eller omedvetna.
Inger

Nermin sa...

Äntligen är du tillbaka på bloggen!

Var bara tvungen att fira detta med ett inlägg http://nerminbunyemen.blogspot.com/2009/10/wickberg-is-back.html
kram,
Nermin

Markus "LAKE" Berglund sa...

Japp, ser fram emot fler inlägg från dig!

Ber om ursäkt för att jag var en av dem som såg till att valresultatet blev som det blev. Som jag skrev på bloggen:

EU-valet: (c) eller (pp)? - Dags för "Tough love"

(Men det räcker kanske inte att säga att "vi vill ha tre gånger så mycket röster som senast. Man måste kanske backa upp det med något konkret också...)

Runvik sa...

Första gången på säkert en månad som jag har haft tid att kolla på bloggar, och så hade jag turen att du kommit igång igen just idag! :)

Hanna Wagenius sa...

Härligt att du är tillbaka! :D

Helen Törnqvist sa...

Härligt, du är en jättebra skribent med tuffa, viktiga åsikter.

stefanlundkvist sa...

Nice att den här sidan inte står och möglar längre, det är den för bra för ;)

Men typiskt att det skulle ske genom ett sådant utfall mot en kvinna som vågar stå upp mot alla tänkbara samhällsnormer och säga vad hon tycker och känner. DET är väl feminism om något? Att som kvinna våga gå emot stormen och lyckas stå stark. Dessutom ganska ensam.

Margaretha Wickberg Runvik sa...

Precis som förra Runvik sa´ så säger jag; Jag har inte varit inne på en månad och så har du börjat skriva just idag. För jag skrev just på min blogg idag för att jag jobbat en månad och såg på din länk att du var vid liv igen!
Det gläder mig. Och redan har näbbarna börjat knäppa roliga svar... Margaretha