Det våras i Paris

Även om det råkar regna i Paris är staden, som alltid, helt fantastisk. Idag möts OECD:s jordbruksministrar för att diskutera de kommande 20 årens stora utmaningar. Klimat och livsmedelssäkerhet dominerar samtalet - och det är inte så märkligt. En miljard människor lider av hunger, samtidigt måste vi möta vår största gemensamma utmaning i form av klimatförändringarna. Hur ska vi klara av att mätta ännu fler, samtidigt som vi måste minska våra utsläpp radikalt? Det är en helt avgörande fråga för miljarder av människor runt om i värden, jordbrukspolitik är definitivt inte tråkigt.

"For a stronger, cleaner and fairer world economy", så står det i entrén till OECD. Det är ett passande motto, för en organisation som kanske behövs mer än någonsin. Och kanske mer än någonsin behöver världens ledare inse att protektionism och stödpolitik inte kommer att lösa de problem som vi nu står inför.

De trettio nationer som samlas i OECD verkar åtminstone vara hyfsat överens om att lösningen stavas fungerande marknader, forskning och teknisk utveckling. Green growth är ett flitigt använt begrepp. Det är ett vårtecken så gott som något.

Världens kanske största frihetsreform är inte värd att skriva om

Regeringens delegation för jämställdhet i skolan har gjort ett digert jobb. Ebba Witt-Brattström och Ann-Sofie Ohlander har granskat skolans historieböcker, och enligt en artikel på DN-debatt är resultaten skrämmande. Kvinnors bedrifter har glömts bort, eller ignorerats. När kvinnor nämns är det inte sällan som subjekt, och ibland i sexistiska ordalag. I de fyra granskade böckerna nämns 62 kvinnor och 930 män.

Som vanligt vill man gärna veta vad andra tycker om detta. Kommentarerna är, om man vill använda god ton, intressanta. Om man vill använda klarspråk: skrämmande. Kontentan är att eftersom män har styrt världen så kan vi lika gärna skita i att skriva om kvinnorna. Det är en syn så skev att lutande tornet i Pisa framstår som rakt.

Först och främst. Vad är egentligen en bedrift värd att skriva i en historiebok? Böndernas historia är uppenbarligen det, men att hälften av bönderna var kvinnor, som arbetade oavlönat i hemmet är uppenbarligen inte värt att nämna. Att män hade rätt till utbildning, inkomst, och arv – och att de därigenom kunde skapa sig imperium – det är värt att berätta. Men att det fanns kvinnor som saknade rätten till allt detta och ändå bröt mark, det är uppenbarligen inte värt att skriva om.

De kvinnor som i historieböckerna till exempel beskrivs som att de lever ”det ljuva livet i Sultanens harem” har också en historia. Den är inte särskilt storslagen, och involverar både slaveri, övergrepp och prostitution. Men den är trots allt värd att beskriva på ett korrekt sätt.

Men än allvarligare är att många av böckerna inte ens nämner kvinnors kamp för rättigheter från 1700-talet och framåt. Tidningen The Economist beskriver kvinnors ekonomiska ”empowerment” som den största sociala förändringen i vår tid.

“Women’s economic empowerment is arguably the biggest social change of our times. Just a generation ago, women were largely confined to repetitive, menial jobs. They were routinely subjected to casual sexism and were expected to abandon their careers when they married and had children. Today they are running some of the organisations that once treated them as second-class citizens. Millions of women have been given more control over their own lives. And millions of brains have been put to more productive use.“

Kvinnorna som gjorde det möjligt finns inte ens med i historieböckerna. Och män har mage att tycka att den historien inte är värd att berätta.

Ödmjukt barn?

Snön är nästan en halvmeter djup och gnistrar på ett sätt som den sällan gör på Hornsgatan i Stockholm. Katten Sixten har skaffat sig en egen "lägenhet" under det varma taket ovanför vedpannan, men behagade ändå komma in för att hälsa. Är hemma i Ämtervik över helgen. Skönt och lugnt.

Pappa och Margaretha hade hittat en låda med en massa gamla teckningsalster (framförallt tvåfotingar) från mig och min storebror. Längst ned i lådan hittade jag en rolig lapp som mamma har skrivit. På den tiden var jag uppenbarligen både troende och ödmjuk...

Maries bön till gud tisdagen den 14:e mars 1989.

"Vad snäll du var gud som gjorde mej så förståndig. Gör mina kompisar lika förståndiga"

Ska vi remma upp vargarna?

Vilken fantastisk sosse-dag. I Vilhelmina meddelade den socialdemokratiske riksdagsledamoten Karl Gustav Abramsson att kommunalrådet Maria Kristoffersson (c) borde "remmas upp". Mitt ordföråd har därmed utökats med ännu ett ord, lydelsen är tydligen att man smiskas. Troligtvis med en rem. Varför, är en berättigad fråga. Tydligen hade Kristoffersson inte besvarat Abramssons fråga på ett tillfredsställande sätt. Abramsson vägrar styvnackat att be Kristoffersson om ursäkt, alla borde förstå att det är ett skämt hävdar han.

1. Det är ett helt oacceptabelt uttryck i en politisk församling. Det han egentligen sa var att hon borde lägga sig över hans knä, dra ner byxorna – och få spö. Vore intressant att höra honom säga samma sak till en manlig kollega.

2. Det är helt ofattbart att karln inte bara kan krypa till korset och be Maria Kristoffersson om ursäkt.

I Nordanstigs kommun har man klubbat en socialdemokratisk motion om att kommunen inte ska ha några vargar. Detta trots att det idag inte finns något revir i kommunen, därmed har ingen heller upplevt några problem på grund av vargar. Inte heller är rovdjursförvaltning en kommunal fråga.

1. Detta är populism så att det stinker om det.

2.Det blir helt omöjligt att föra en sansad debatt om förvaltning av våra rovdjur om inte ens politikerna klarar av att föra en relevant och hederlig debatt. Skrämselpropaganda om varg hör hemma i sagor om rödluvan.

Kriget om kvinnorna

Det har legat i luften ett tag nu, och äntligen presenterades en SvD/sifo-undersökning som visar på kraftig uppgång för Alliansen. När Sahlin ställs mot Reinfeldt vinner uppenbarligen den senare. Och troligtvis har Sveavägen fått något att fundera på.

Det finns dock en del att fundera på även i det orangea lägret. Varför vinner oppositionen kvinnorna. SvD skriver idag att om bara kvinnorna fick rösta skulle oppositionen vinna med 54, 4 procent av rösterna. Det kan vara skillnaden som får vågskålen att tippa över, och det är definitivt en utmaning som Alliansen inte får backa för.

Argumenten i sak saknas definitivt inte. Regeringen har sänkt skatten med ungefär 15oo kronor för en sjuksköterska. Sahlin och gänget vill höja skatterna radikalt, även för undersköterskan. Regeringen har öppnat upp den offentliga sektorn, och gett kvinnor i offentlig sektor fler arbetsgivare och möjlighet till högre lön. Oppositionen vill minska de möjligheterna. Regeringen har infört en jämställdhetsbonus för föräldrar som delar lika på föräldraförsäkringen, oppositionens alternativ är oklart. Regeringen har infört avdrag för hushållstjänster, vilket har gjort en svart sektor vit och därigenom skapat mängder med arbetstillfällen i en sektor där främst kvinnor jobbar. Oppositionen vill avskaffa avdraget, men behålla det för byggsektorn, där män jobbar.

Det finns fler exempel, men problemet är att Alliansen har missat att förklara och berätta. Varför gör man alla dessa reformer, varför är det viktigt att ge kvinnor större ekonomiskt utrymme, varför slåss man för kvinnor i offentlig sektor? Och framförallt; vad vill man göra i framtiden? Man vinner inte bara val på reformer, utan även på visioner.

Moderaterna har gjort ett tappert försök, men hamnade istället i en högst förvirrad debatt om kvoteringens vara eller icke vara. I förra valet gick Centerpartiet fram kraftigt bland de kvinnliga väljarna, och attraherade fler kvinnor än män. Det är en god bas att bygga på, men det är dags att börja berätta varför man tycker att jämställdhet är viktigt.

I antologin "Med frihet följer ära" har jag skrivit ett kapitel om hur jag ser på begreppet jämställdhet ur ett centerpartistiskt perspektiv. Läs det gärna här.

Diskriminerad om man inte får diskriminera?

Lena Andersson skriver veckans mest läsvärda kolumn på DN.se. En man som vägrade ta en kvinna i handen under en anställningsintervju får rätt mot arbetsförmedlingen, som drog in hans ersättning. DO Katri Linna tar tydligt ställning för mannens rätt att utöva sin tro, kontra kvinnans rätt att slippa diskriminering.

"Men det kan inte vara regeringens uppdrag till DO att värna religionsutövning oberoende av vilka diskriminerande idéer läran hävdar. Jämställdhet måste väga tyngre än religionsfrihet när de krockar. Könsfängelser och könsåtskillnad ska bekämpas, inte stödjas. Man frågar sig hur Sverige kunnat nå sin höga nivå av jämställdhet när inte ens myndigheterna begriper värdet av den, utan tror att den ska åsidosättas så fort någon med en religiös sexistisk lära inte motståndslöst får praktisera sina förolämpningar."

Rätten att utöva sin religion innebär inte rätten att diskriminera andra. Det är ett helt absurt domslut, som inte gör annat än att springa Sverigedemokraternas ärenden.