Dunderdumt LO

Igår var jag på trevliga Lillerudsdagarna, bland annat fick jag se Reinfeldt och Borg i Moderaternas tält. Borg för dagen iförd ”landsbygdsutstyrseln” oljerock och blå keps. Snyggt. Jag fick också träffa en av LO:s ungdomsinformatörer, som kom förbi vårt centertält för att informera sig om våra idéer för att få fler unga i jobb.

I granntältet huserade Kommunal, och deras tält pryddes av en gigantisk sosse-flagga. Så när jag nu ändå hade en facklig representant på plats passade jag på att fråga henne hur hon såg på att facket sitter i Socialdemokraternas knä.

Svaret blev ungefär såhär, fritt citerat, ”ja, men hur ska man annars kunna påverka makten?”. Ett mycket intressant svar, med tanke på att ”makten” just nu är borgerlig. Svaret blir möjligtvis logiskt om man utgår ifrån att Socialdemokraterna alltid har styrt och alltid kommer att styra. Då är det praktiskt att mysa till det i knäet på Sahlin.

Men att LO, och därmed Kommunal, nu väljer att så förbehållslöst stödja Socialdemokratin och att inte göra någon som helst ansats att bryta den täta kopplingen är ren och skär idioti. Dunderdumt, för att använda deras egna termer. Hur ska facket kunna ha en bred förankring, en folklighet och en möjlighet att representera alla om man måste vara Socialdemokrat för att passa in? Hur ska jag med gott samvete någonsin kunna ansluta mig till ett LO-fack om jag vet att jag samtidigt stödjer ett politiskt parti vars idéer jag inte delar?

Facket borde tänka om. Världen förändras och det är dags att den förändringen får ta sig in i LO-borgen. I dag är bara fyra av tio LO-medlemmar positiva till att LO backar upp Socialdemokraterna i valet, och mer än hälften tycker att det är fel med annonseringen med upp-och-ned-vända ministrar (Demoskop 27/8).

Dags att börja lyssna på medlemmarna?

Praktikant-Marie besöker: Grisgård i Västra Ämtervik

Andreas Larsson, ordförande för LRF-ungdomen i Värmland, påpekade med rätta att det har varit lite för lite av de gröna näringarna i min praktikant-turné. Sagt och gjort, vi åkte till Daniel Folkesson som bor ett par kilometer hemifrån för att spana in hans grisproduktion.

Undersökningar visar att bönder är den yrkesgrupp som trivs bäst med livet, men att vara bonde är inte alltid en dans på rosor. Att vara grisbonde är det definitivt inte. Dåligt betalt för köttet och höga krav på djurskydd gör att det är svårt att få lönsamhet, det gäller att vara en verklig entreprenör om man ska lyckas. Både Andreas och Daniel har satsat stort på sina respektive gårdar. De har en ljus syn på framtiden och det är definitivt inte ökade bidrag som står högst upp på önskelistan utan snarare enklare regler, lägre kostnader för att anställa och framförallt en möjlighet att få mer betalt för köttet.

De mervärden i form av högre djurskydd som svensk grisproduktion innebär (grisskandaler till trots) ger också högre kostnader. Ändå får en svensk grisbonde dåligt betalt för sina grisar jämfört med kollegorna i Europa. Jag har dock ingen ambition att blanda mig i priset på griskött, det är inte ett problem som ska åtgärdas av politiker, utan snarare av konsumentmakten och framförallt av böndernas egna organisationer.

I slutänden handlar det om ditt och mitt val i affären. Svensk grisproduktion har säkerligen sina brister, men faktum kvarstår att de Svenska grisarna har bäst djurskydd i Europa. Alternativet är billigare kött, ofta från danska gårdar, där fler grisar trängs i boxarna, där grisarna står på spaltgolv, där svansarna kuperas för att förhindra svansbitning och där suggorna fixeras utan möjlighet att röra sig stora delar av sitt liv. Jag vet vilket alternativ jag helst lägger på grillen i alla fall.

Vem skriker för de unga?

Under mitt besök på organisationen Communicare häromdagen kom en intressant diskussion upp. Kontentan var frågan, vem skriker för de unga? Arbetslösa ungdomar tillhör troligtvis den grupp i samhället som har absolut sämst möjlighet att göra sig hörda i samhällsdebatten.

De är i en utsatt situation, där inte sällan dåligt självförtroende och låg självkänsla finns med i bilden, Med andra ord inte människor som i första taget ställer sig på barrikaderna.

Ungdomar är den grupp som har sämst representation i politiska församlingar. Man kan alltså inte vända sig till en beslutsfattare som man identifierar sig med, eller som har varit i en liknande situation.

Arbetslösa ungdomar har ingen intresseorganisation, och de är i de flesta fall inte med i en facklig organisation. Även om de skulle vara det så slåss knappast dagens fackföreningsrörelse för dem som står utanför arbetsmarknaden.

Med andra ord har arbetslösa ungdomar, den grupp som kanske skulle behöva det mest, ingen som skriker, slåss och härjar i deras namn. DN skriver idag en oerhört intressant artikel på ämnet, där man jämför pensionärer med ungdomar, i artikeln läser jag följande:

”År 2009 hade andelen unga med låg ekonomisk standard nästan fördubblats – 22 procent låg siffran på då. Bland pensionärerna hade den krupit ned till 9 procent, uppger Ungdomsstyrelsen. ”

Därför känns det skönt att Alliansregeringen idag presenterade en rad förslag som riktar sig till unga. Höjda studiebidrag och satsningar på lärlingsutbildningar är bra och viktiga åtgärder för att fler ungdomar ska kunna stå på egna ben.

Mera pix i plånboken för studenter

Bravo Björklund och regeringen, från och med nästa år får studenderna 500 kronor extra i plånboken, utöver den vanliga uppräkningen. Totalt sett innebär det 9300 kronor i månaden, med fullt lån och fullt bidrag.

Det blir man dock inte fet på, och därför borde nästa studentreform vara att slopa det så kallade fribeloppet. Förra året genomfördes en höjning, och studenter får nu tjäna 136400 kronor om året. Det är dock helt orimligt att studenter, som ofta är i stort behov av mer arbetslivserfarenhet, motarbetas i ambitionerna att jobba extra eller för den delen driva eget företag. Att vara student ska inte behöva innebära att liv med basfödan nudlar och blodpudding, även här borde arbete löna sig.

Skriver i VF om RUT

Idag skriver jag i VF om Socialdemokraternas inställning till RUT. Hoppas på svar.

Läs artikeln här.

Praktikant-Marie besöker: Solrosens hemtjänst i Sunne

"Jag har aldrig någonsin känt mig som en piga" säger Maria, hemtjänstföretaget Solrosens ägare, när vi satt oss i soffan i företagets lokaler i Sunne. Maria påpekar att hon, till skillnad från den gamla tidens pigor, driver ett företag - och tar bra betalt för sina tjänster. Varför, säger hon, skulle det vara konstigare att man tar betalt för att städa, än för att reparera en bil?

Jag hade förväntat mig ett samtal om företagens villkor, och om RUT-avdraget, men istället visade det sig att vi hamnade i en intensiv diskussion om jämställdhet, om olika grad av ansvarstagande hemma, om könsroller som cementeras tidigt och om en press på att klara av allt - snyggt hemma, välstrukna barn och en framgångsrik karriär. Både Maria och hennes medarbetare Anna-Karin hade mängder av åsikter och tankar just kring detta, hur ska man få vardagen att gå ihop?

Det är den omöjliga ekvationen, som företag som Solrosen försöker lösa. Och vi var allihop precis lika förvånade över att oppositionen tycker att det okej att man kan få skattesubventioner för att Bosses företag ska kunna snickra ett fönster, men inte för att Marias företag ska kunna putsa det.

Maria berättade om en markant attitydförändring bland kunderna. Tidigare gavs långa listor med ursäkter till varför man behövde hjälp hemma, nu var valet mer självklart och förklaringarna färre. Fler och fler har insett att det faktiskt är okej att inte göra allt själv, istället kanske man kan gå upp i arbetstid, eller ägna mer tid åt att ligga i hängmattan. Det fanns till och med exempel på kunder som såg hjälpen med städning som en förutsättning för att själva kunna driva ett framgångsrikt företag.

Solrosen erbjuder alla möjliga typer av städtjänster, både för företag och privatpersoner. Idén är att erbjuda en mer personlig service, gärna till äldre som behöver lite extra hjälp. Sedan RUT-avdraget infördes i har 76 företag startat inom hemtjänstsektorn i Värmland, många av dem drivs av kvinnor och anställer unga. Solrosen är ett av många företag som nu funderar över hur många anställda som kommer att kunna vara kvar om avdraget slopas. Det

handlar verkligen inte om någon skrämselpropaganda, utan om konkreta konsekvenser av vänsterpolitik. Jag undrar fortfarande vad Socialdemokraternas svar är till alla de kvinnor som nu förlorar underlaget för sitt företag, eller för de anställda som nu riskerar att förlora sitt jobb.

Jag hängde på Anna-Karin på en flyttstädning, troligtvis gjorde jag inte särskilt mycket nytta, men hann med att skura ett par lister och några fönster. En sak är i alla fall säker, att städa någon annans hem är inte ett lätt jobb - och det är framförallt inte ett pigjobb.

Värmlands mest företagarvänliga kandidat

Idag har organisationen Företagarna i Värmland presenterat resultatet av den enkät som genomfördes bland samtliga riksdagskandidater, det är jättekul att jag hittade mitt namn högst upp på listan med fem stjärnor. Hela listan hittar du här.

Valrörelsen hittils har liknat årsmötet i föreningen "pojkar-med-gulbyxor", miljarder har strötts på miljarder tills man inte riktigt längre vet skillnaden mellan miljoner och miljarder. Jag räknade en gång ut att en miljon sekunder är 12 dygn, en miljard sekunder är 32 år...

Min poäng är att någon måste skapa alla dessa pengar och då krävs att vi har starka och livskraftiga företag som vill anställa fler. Därför är jag också beredd att prioritera företagarfrågorna hårt, men också att lyssna på företagarna själva. För så länge pojken med gulbyxorna är en saga och så länge det är förbjudet med sedelpressar i källaren så är den största källan till finansiering av välfärden skatt på arbete och företagande. Och då krävs att människor vill och kan driva företag.

Svettiga valarbetare - den sanna historien

NWT recenserar idag valstugorna i Karlstad. Centerpartiets valarbetare var "klart svettigast", det tycker jag att man kan ta som ett gott betyg. Historien bakom detta förtäljs dock inte i artikeln. Orsaken till att valstugan i år byggdes på plats är att ledande företrädare för Centerpartiet i Karlstad i förra valrörelsen byggde valstugan tre mil utanför Karlstad - utan en färdig plan för hur man sen skulle transportera stugan in till stan. Detta ledde till blod, svett, tårar och en nattlig panikutryckning av en ägare till ett större transportfordon.

Vis av tidigare erfarenheter verkar man nu ha använt sig av en annan taktik. I eftermiddag ska jag, tillsammans med infrastrukturminister Åsa Torstensson, inspektera bygget. Välkomna till Centerpartiets valstuga runt 14:00 om ni vill prata en stund.

Praktikant-Marie besöker: Rockin'-Pias Elviscafé i Östmark

Åk till Torsby, åk sedan ytterligare nästan tre mil på en slingrig väg och du är i Östmark. Här, mitt i den svenska glesbygden, bestämde sig 26-åriga Anna-Pia Karlsson för att hennes Elivscafé skulle ligga.

När vi går in genomom dörren, som finns under en stor skylt med orden ”follow that dream”, möts vi av Pias mamma, det första hon säger är ”Välkomna hit, det enda vi har gjort fel är att vi inte byggde större.” Under sommaren har det lilla cafét med drygt 40 sittplatser fullkomligt invaderats av fikasugna Elvisfan, smått otroliga 150-200 besökare om dagen har det blivit.

Men att starta upp verksamheten var verkligen ingen dans på rosor. Pia berättar att människor bemötte henne med frågan om det inte bara var ett infall, och kreativa fantasier. Det var bättre att hon skaffade sig ett riktigt jobb, menade de.

Det är helt fantastiskt inspirerande att träffa människor som Pia, målmedvetet har hon jobbat (nästan dygnet runt hela sommaren visar det sig) för att nå upp till en dröm när alla andra påstod att hon var galen. ”Jag skiter i vad andra tycker”, säger hon,”jag gör det jag drömmer om, jag älskar att jobba och nu har jag byggt upp något som är helt mitt eget”.

Elviscafét i Östmark är ett bevis på att allt är möjligt. Landsbygd – eller till och med glesbygd – behöver inte vara ett hinder, utan kan till och med vara en tillgång. Människor är beredda att svänga av huvudvägen, eller att åka en omväg. Pias gäster har under sommaren kommit från flera europeiska länder, Östersund, Skåne, Stockholm och mängder av andra ställen.

Jag slås också av att det borde vara lättare att göra som Pia, att förverkliga sin dröm, ryggmärgsreflexen hos tjänstemän får inte vara ”det går inte” utan borde istället vara tillåtande mot galna idéer, nya infall och helt nya marknader. Det borde bli lättare att få tag på riskkapital, det borde bli billigare att anställa, tjänstemomsen borde sänkas, och regelkrånglet måste minska ännu mer för småföretag. Då kan drömmar om Memphis bli möjliga överallt.

När jag åkte hem från Pias café insåg jag att jag hade slut på superlativ för att beskriva hur bra besöket var. Åk till Memphis i Östmark, om du inte redan har gjort det, och missa inte den fantastiska Elvis-bakelsen som bara kan ätas just här. Och förresten, du kan passa på att klippa dig i Pias salong som ligger i caféet också!

Praktikant-Marie besöker: Olssons brygga i Arvika

I två år har verksamheten huserat i tillfälliga lokaler, men i början av sommaren stod äntligen det nya Olssons Brygga i Arvika klart. Och tro mig, lokalerna är helt fantastiska. Det är häftigt att se hur mycket högkvalitativ restaurang och konferensverksamhet Värmland faktiskt kan erbjuda. Visst finns det på andra håll också, men det är verkligen inte överallt man samtidigt kan spana ut över Glafsfjordens vatten, skogiga åsar, en gammal båt och gamla kulturbyggnader.

Mina praktikantuppgifter bestod denna gång i att duka bord,

vilket på Olssons brygga är något helt annat än det jag vanligtvis gör hemma, nämligen slänga fram ett par bestick och en tallrik.

På Olssons brygga jobbar ungefär 80 personer, varav uppskattningsvis 50 är under 26 år, vilket innebär att de riskerar att få en dubblerad arbetsgivaravgift om vänsterpartierna vinner höstens val.En lunch kostar 95 spänn, i det ingår 25 procents moms, med Centerpartiets förslag om halverad tjänstemoms för frisörer och restauranger skulle lunchen med andra ord kunna vara tolv kronor billigare. Det skulle förmodligen ge fler lunchgäster, ökad omsättning och fler jobb till unga.

Praktikant-Marie besöker: Två ting Hem och Hår i Kristinehamn

Klipp dig och skapa jobb. Det får bli devisen för dagens praktikant-besök i Kristinehamn. På Två ting, hem och hår i Kristinehamn träffade jag den unga företagaren Malin Höggren och fick tvätta kammar, packa in paket, ta betalt och städa fönster. Affärsidén är att kombinera en inredningsbutik med en frisörsalong, och redan efter ett par månader visar det sig att det är en idé som bär.

Malin var en företagare med stenkoll och stort engagemang, ingenting verkade egentligen vara ett särskilt stort hinder i hennes vardag, men rådet till blivande unga företagare var solklart: ta reda på saker i förväg och planera allt innan du drar igång.

Centerpartiets förslag om en halverad tjänstemoms skulle förmodligen göra livet som frisörföretagare lite lättare. Och för unga företagare – som Malin – är naturligtvis den halverade

egenavgiften jätteviktig för att öka lönsamheten.

Eftermiddagen fortsatte med ett besök på Communicares Job College i Kristinehamn. Där arbetslösa ungdomar coachas att hitta vägen till en egen försörjning. Arbetsförmedlingens stelbenthet, diskriminerande turordningsregler och korkade åldersgränser för tillexempel starta-eget-bidraget, var kloka åsikter som kom upp som svar på frågan: hur ska fler unga få ett jobb?

Än en gång imponerades jag över Communicares verksamhet, där resultaten är skyhöga i förhållande till kostnaden. Jag är övertygad om att en ”jobbpeng” som gör att varje arbetslös själv kan välja sin arbetsförmedling skulle vara att superbra sätt att ge fler unga jobb och främja verksamhet som Communicares. Någon skulle kunna ta med sig sin peng till en arbetsförmedling som är expert på att förmedla jobb till unga, en annan till en arbetsförmedling som vet allt om bilindustrin och en tredje till en arbetsförmedling som är specialiserad på IT.

Inför Butler på Fryksdalsbanan

Läste dagens DN och var tvungen att dricka en kopp kaffe till, var jag riktigt vaken? Sossarna vill införa Butler i Stockholms tunnelbana, tanken är att du ska kunna lämna in en påse smutstvätt och en shoppinglista på väg till jobbet och hämta hem ren tvätt och en full matpåse på hemvägen.

I sig är det ingen dålig idé, om människor har råd och vilja att betala för en sån tjänst så är det naturligtvis kanonbra. Problemet är bara den hiskeliga dubbelmoralen. Människor i Stockholms innerstad ska erbjudas en fantastisk service, som gör deras vardag lättare, men alla andra - som bor utanför Stockholms tullar, ska inte ha möjligheten att få hjälp hemma med städning, barnpassning, eller matshopping, enligt Sossarna som vill att RUT-avdraget ska slopas. Återigen - det är skillnad på folk och folk i socialdemokraternas Sverige.

Härmed lovar jag att om det införs butlers på tunnelbanan i Stockholm så ska jag verka för att stationer och väntkurer på Fryksdalsbanan (och på andra utvalda sträckningar i länet) upplåts för en liknande service, rätt ska vara rätt... Tänk så fantastiskt att kunna lämna in tvätten i Tolita och hämta ut maten i Ivarsbjörke. Även Värmlänningar vill ha tid att "älska och skratta".

Detta uppnås dock enklast genom en röst på Alliansen och ett fortsatt RUT-avdrag. Varför krångla till det?

(s)killnad på folk och folk?

NWT skriver idag om företaget Hemänglarna som befarar att de får säga upp nästan alla sina 18 anställda om avdraget för hållstjänster, och den säkta arbetsgivaravgiften för unga, försvinner vid en eventuell röd-grön valvinst i höst.

Berit Högman (s) försvarar förslagen, och menar att det är fullt rimligt att man har subventioner till äldre - men inte till unga stressade småbarnsföräldrar, eller att man har subventioner till mannen som snickrar på ett fönster - men inte till kvinnan som städar det. Det är ett oerhört märkligt resonemang som i grunden bygger på att det är skillnad på folk och folk. Synen att det är mindre fint att städa, än att snickra och att man baske mig ska klara av allt själv om man är stressad småbarnsmamma lyser igenom i Högmans resonemang.

Konsekvensen blir att många av de 76 nystartade företagen inom hemtjänstsektorn i Värmland kommer att få avskeda, eller lägga ned - vilket i sin tur leder till att unga, kvinnor och invandrare kommer att förlora jobben. En enda person som går från arbetslöshet till arbete med hushållsnära tjänster ger stat och kommun ett tillskott på närmare 140 000 kronor per år. (Enligt Riksdagens Utredningstjänst) De skattekronor som trillar in på grund av att allt fler jobbar vitt, kommer att återgå till den svarta sektorn eller helt försvinna. Vem vinner på det?

NWT skriver också om "Praktikant-Maries" besök på Max. Läs det här.

Praktikant-Marie besöker: Max Hamburgerrestaurang i Karlstad

Piga eller välfärdsentreprenör? Var finns framtidens arbete och varför saknar tusen unga i Värmland ett jobb att gå till? Under tiden fram till valet den 19:e september kommer jag att göra en resa som praktikant på värmländska företag. Du kan självklart hänga med, på denna blogg, eller på min helt nydesignade blogg www.mariewickberg.se

Jag kommer att besöka företag inom många olika branscher, i alla hörn av Värmland, på turnéschemat finns tillexempel ett Elviscafé i Östmark och Olssons Brygga i Arvika.Starten på kampanjen skedde på Max hamburgerrestaurang i Karlstad. Restaurangbranschen har totalt sett 90 000 unga anställda, och många av dem finns såklart på snabbmatskedjor som Max.

För att fler unga ska få jobb krävs att det även fortsatt är billigat att anställa unga och att arbetsmarknaden blir mer flexibel. Om Centerpartiets förslag om halverad restaurangmoms blir verklighet skulle det finnas ytterligare möjligheter för unga att få jobb.På Max fick jag träffa engagerade medarbetare och lära mig hur man gör en riktig GI-burgare. Dessutom lovades jag ett jobb om citat: "det här med politiken skulle gå åt helvete".

Det här med mjölken

Att gå och handla mat är som att titta på politik förpackad i äggkartonger, kaffepaket och tomater. Häromdagen var jag på ICA Maxi och gjorde den politiska vandring som andra brukar kalla att handla mat. Jag kan helt enkelt inte låta bli att fundera över världens tillstånd när jag går där någonstans mitt mellan O’boyen och frukostflingorna. Ta det här med mjölken som exempel.

Den som dricker ett glas mjölk får i sig 18 av de 22 näringsämnen vi behöver på en dag. Mjölken tappas naturligtvis inte ur en kran, utan produceras av ett djur som ska ha omvårdnad, mat och kärlek under hela sitt liv. Den som sköter kossan ska ha en lön, och mjölken ska dessutom processas på ett mejeri innan den förpackas och transporteras till butik. Kort sagt är mjölken en av de mest komplexa drycker vi kan dricka. Men den är inte bara en dryck, utan bidrar också till att marker hålls öppna, att den biologiska mångfalden bevaras och att det blir fler jobb på landsbygden.

Rätt pris på en vara är det som människor är beredda att betala, men för mig är det helt orimligt att en liter mjölk fortfarande kostar under tio spänn, eller att en liter Yoghurt kostar strax däröver. Samtidigt är vi förbannade över att Milko lägger ner i Karlstad eller att mjölkbönderna blir allt färre. Det är en ekvation som inte går ihop. Och lösningen på ekvationen är inte räddningspaket för mjölksektorn, eller ökade EU-subventioner. Om man vill ha kossor, öppna marker, bönder och ett mejeri i Karlstad så måste mjölken få kosta mer.

Och just det, jag hittade en flaska vatten också, literpriset är mer än det dubbla jämfört med mjölken….

Stureplans-sossarna slår till igen

Peter Hultkqvist får idag breda ut sig på Svenska Dagbladets debattsida. Han lyckas med konststycket att skriva en hel debattartikel om ett annat parti. Det är den gamla vanliga visan från Sossarnas högkvarter på Sveavägen 68 – Centerpartiet har övergivit landsbygden. Allt dåligt som har skett det senaste seklet eller så är Centerpartiets fel, och att socialdemokraterna styrde för bara ett par år sedan verkar vara sedan länge glömt. Att Centerpartiet fortfarande förmodligen är det enda parti med fler medlemmar i Klarälvdalen än i Stockholms innerstad verkar Peter Hultqvist inte kännas vid.

Den bild Hultqvist målar upp är dessutom totalt osann. Det finns oerhört mycket kvar att göra, men under mandatperioden har Centerpartiet lyckats med saker som Socialdemokraterna aldrig ens kom i närheten av under sin mandatperiod.

• Vi har genomfört den största satsningen på infrastruktur någonsin.
• Vi har skapat Matlandet Sverige, som lyfter den småskaliga och lokala matproduktionen.
• Vi har som första regering lyckats med ambitionen att minska kostnaderna för regelkrångel.
• Vi har skapat en sammanhållen landsbygdsstrategi, där alla politikområden samlas, och där landsbygdsperspektivet ska genomsyra alla beslut.
• Satsningarna på grön energi är större än någonsin, den gröna energin produceras på landsbygden.
• Vi har förändrat rovdjurspolitiken och möjliggjort ökat skydd av tamdjur och licensjakt på varg.
• Vi har stärkt de gröna näringarnas konkurrenskraft, bland annat genom att slopa skatten på handelsgödsel.

Och jag hade kunnat fortsätta med exempel ett bra tag till. Men inte nog med att hela Hultqvists artikel handlar om Centerpartiet, han missar helt att nämna ett enda ord om Socialdemokraternas egen landsbygdspolitik. Kanske beror den på att den skulle vara förödande för stora delar av Sverige.

På vilket sätt gynnas landsbygden av de rödgrönas föreslagna kilometerskatt, höjda koldioxidskatt, höjda arbetsgivaravgifter för unga, skrotande av Matlandet Sverige, slopad licensjakt på varg eller nedskärningar i försvaret ?

Peter Hultqvists debattartikel är rent ut sagt pinsam. Vore jag sosse skulle jag ta mig en allvarlig funderare över partiets strategi för en levande landsbygd, går den ut på att hävda att ett annat parti gör ett dåligt jobb?

Valduell i VF

Idag debatterar jag och MP:s Martin Oscarsson jobbpolitik i VF:s valduell. Läs gärna artikeln här, och på förhand ber jag om ursäkt för svordomen, jag lovar dyrt och heligt att tvätta tungan med tvål.