Felslut Folkpartiet

Väcktes av ekots käcka stämma och nyheten att det Folkpartistiska kommunalrådet i Sollentuna vill införa ungdomslöner. Känns förslaget igen? Det beror på att Centerpartiet lanserade idén för ganska många år sedan…

I sig är det inget dåligt förslag, det gör unga mer attraktiva att anställa och kompenserar för de naturliga ”brister” som finns i form av mindre arbetslivserfarenhet genom att ge dem möjlighet att gå in till en lägre lön för att på så sätt minska trösklarna.

Folkpartiets version av ungdomslönen blir dock märkligt, man fokuserar nämligen på offentlig sektor – det är där jobben till unga ska skapas menar man.

Detta blir något av en rundgång, eller ett spel för gallerierna, om du så vill. För om ungdomsjobben i offentlig sektor ska bli något annat än ren socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik - en folkpartistisk variant av plusjobben, måste det ju handla om riktiga arbetsuppgifter, dvs. de unga ska utföra jobb som någon annan gör idag.

Men kommunalrådet Lennart Gabrielsson verkar inte ha den intentionen, utan säger istället till
ekot appropå undanträngningseffekter att ” det är en risk vi ska försöka eliminera”.

Med andra ord är det, förutom möjligtvis lönenivån, svårt att se någon skillnad på det folkpartistiska förslaget och den gamla tidens plusjobb. Båda förslagen handlar om att det offentliga hyfsar siffrorna på arbetslösheten genom konstruerade jobb. Känns inte särskilt fräscht.

Ändan bak

Hur man än vänder sig har man ändan bak, brukar det heta. Ibland är den känslan mer påtaglig än annars. Så var fallet när jag häromdagen besökte SVT Värmlandsnytt för ett samtal om public service.

Jag fick veta att SVT har svårt att attrahera unga tittare, 16-19-åringarna tittar helt enkelt för lite på TV. Upprörande. Hur ska de då ta del av oberoende, upplysande information om världen de lever i?

Är det inte märkligt, tänkte jag, att för tio år sedan hade diskussionen varit den omvända. Hur ska vi få våra unga att titta mindre på TV? Ordet sinnesförslöande använde väl kanske inte om televisionen vid denna tidpunkt, men det var inte långt därifrån.

Väl hemma diskuterade jag fenomenet med pappa, som påminde om att när han var ung skulle bruket av ”dumburken” minimeras. Farmor, som växte upp på den tyska landsbygden, fick veta att hon skulle låta bli att sitta med näsan i böckerna. Dessa otyg till böcker var företrädesvis skrivna av nobelpristagerskan Selma Lagerlöf, och fick så småningom min farmor att flytta till Sunne i Värmland, där hon träffade farfar. And the rest is history, som det brukar heta.

Sensmoralen i historien är denna: Förmodligen kommer unga aldrig att göra rätt. Och förmodligen är det tur att vi skiter i att lyssna på dem som talar om att vi har fel.

Visa trosorna - idrottsrörelsen och sexismen

”Petra är den galna bruden som man nästan är rädd för. Hon rivs, bits och gillar att dominera. Petra blir sugen när man är aggressiv, tar för sig och har attityd. Petra dominerar och bestämmer vad motståndarna ska göra. I sängen kan du riva sönder hennes kläder och smiska henne på rumpan, ju mer energi desto bättre. Petra är rock’n’roll och vi gillar det. Släpp loss monstret, släpp loss Petra!”

Hämtat ur närmsta porrblaska? Nä, ovanstående är en speltaktik för killarna i innebandyklubben Engelholms FBC. Olika sätt att spela beskrivs genom olika sätt att "hantera" brudar. Problemen med detta är givetvis många.

För det första är det uppenbart för alla som någon gång har hanterat en boll i lagsammanhang att det är ett helt obegripligt sätt att förklara en taktik. Men vi lämnar det åt sidan, jag är ganska ointresserad av Engelholms FBC:s sportliga förutsättningar.

Värre är att idrottens grund handlar om delaktighet och demokrati. För mig har idrott inneburit fostran. Äldre spelare och tränare har lärt mig att alla bidrar, alla kan vara med, att stöttning skapar bättre resultat än hets och att alla i ett lag behövs. Det är fina värderingar som jag alltid kommer att vara tacksam över att idrotten har gett mig.

Naturligtvis är inte idrottsrörelsen en isolerad ö. Att sexism förekommer där, och i samhället i övrigt, är ju knappast något nytt. Men när tränare i idrottsrörelsen systematiserar och aktivt sprider ett sexistiskt synsätt till unga spelare - då är någonting genuint fel.

Och tyvärr stannar det inte i FBC Ängelholms omklädningsrum. Volleybollens minimimått för shorts är ett annat talande exempel när unga tjejer, ibland till och med barn, gjordes till sexobjekt snarare än atleter. Eller varför inte den gången mitt eget lag fick göra reklam för underklädesföretaget Newbody under parollen: "Släng bingolotten - visa trosorna". Vi var 16 år och ingen reflekterade särskilt djupt över detta. För besväret fick vi en uppvärmningströja. Tack tack.

Idrottsrörelsen är fantastisk, den har gett så många barn och ungdomar självförtroende, självkänsla, hälsa och en kul fritid. Det ska inte ha någonting att göra med var "Petra" gillar att göra i sängen, eller mått på matchkläder för tjejer. Det är ett vuxenansvar att se till att sexismen hålls så långt borta från omklädningsrummen som det bara går. Lyckas vi inte med det sviker vi våra killar och tjejer å det grövsta.