För mig kan det kännas otroligt konstigt att människor väljer ett liv i konflikt, krig och osämja därför att historia, land och makt är viktigare än eventuellt förspillda människoliv. Just nu avgörs Kosovos framtid och det känns märkligt att det inte går att komma överens.Jag besökte Kosovo i november, och fick då klart för mig att det finns otroligt mycket historia i den lilla landplätt som kallas Kosovo.
1389 slog slaget vid Kosovo Polje, det kallas också slaget vid trastfältet. Det Osmanska riket bredde ut sig västerut och hotade därmed det Serbiska riket. Efter mycket om och men stod ett avgörande slag vid Polje. De Osmanska styrkorna drabbade samman med de Serbiska, både Prins Lazar, som härförde Serberna och den Osmanska ledaren mördades. Så småningom kom ändå Serbien att tillhöra det Osmanska riket.
Kosovo anses vara Serbiens vagga och slaget vid Kosovo Polje är en symbol för nationalismen. Mitt på det enorma fältet har man rest ett högt monumentalt torn, från tornet har Slobodan Milosevic talat inför en miljon människor (enligt en FN-soldats utsago)... Detta anses vara början på den nationalistiska serbiska rörelsen.
Jag klättrade upp i tornet och tittade ut över fälten som sträckte sig flera kilometer åt alla håll. Därifrån försökte jag föreställa mig Milosevic i samma position och alla de människor som lyckades hämta nationalistisk inspiration från dessa tomma fält av gräs.
Det finns många fler orsaker till konflikten runt Kosovo. Historien är bara en del av pusslet och just nu har Ahtisaari den otacksamma uppgiften att pussla ihop det så att lösningen passar både Kosovoalbaner, Kosovoserber och ledningen i Belgrad.
