En ung tjej driver ett företag, det är kämpigt att få snurr på verksamheten. Därför tar hon ut mycket lite i lön och jobbar själv varje lördag. Under lunchen har hon ett par anställda för att täcka upp. Dessa betalar hon 95kr i timmen, vitt.
Facket knackar på dörren och undrar om hon har lust att teckna kollektivavtal. Hon frågar sina anställda vad de tycker och eftersom de är rätt nöjda med sitt schyssta avtal (som ger högre lön än kollektivavtalet) tackar hon vänligt men bestämt nej.
Då tar det hus i helvete. Trots att det står varje företagare fritt att teckna eller inte teckna kollektivavtal bestämmer sig Hotell och restaurangfacket för att avlöna 10-15 gubbar för att sätta restaurangen i blockad.
Istället för att lägga krut, energi och pengar på de restauranger som betalar ut svarta löner, har pissig arbetsmiljö och horribla arbetstider väljer man att statuera exempel. En ung småföretagare med helt ok avtal råkade hamna i vägen – henne trampar man på.
Vem företräder egentligen facket? Arbetstagarna som inte vill ha ett avtal och som inte ens är medlemmar? Jojo, säger vän av ordning, facket företräder alla hotell och restauranganställda. Jag har varit anställd inom hotell och restaurangbranschen och jag skulle verkligen inte acceptera att bli kollektivt representerad av ett fack som bekämpar små människor med stora släggor. Företräd era medlemmar, de som ber om er hjälp, bekämpa svartlöner och kassa arbetsförhållanden, men låt skötsamma människor vara.
