I need a makeover.

Kalle Larsson öser galla över centerpartiet på sin LO-ung blogg -skönt. Hade han tyckt om oss hade jag varit oroligt.

"Har träffat många ganska sunda centerpartister ute i byggderna. Nästan sosseliknande (c)-folk som i grunden tror på folkrörelse, glesbyggd och land i samklang och en massa annat som ligger mej varmt om hjärtat. Men nu är det totalt borta.Maud & CO ska bli knähundar åt reinfelt. Totalt likgiltigt tydligen."

Hmm, undrar om jag ska ta åt mig, har träffat Kalle vid ett flertal tillfällen. Han har rätt på många sätt i sin analys, centerpartister i värmland tror på en folkrörelse, vi ser att vi behöver storstan' men vi ser också att den behöver oss. Men HERRE MIN JE, tänk om jag är "sossliknande" I need a makeover, vad är det för signaler jag och mina vänner har sänt ut?!?

Det får lov att bli bot och bättring, i sann politikeranda har jag tagit fram ett åtgärdspaket i tio punkter:

• Inga mer röda kläder, endast grönt.
• ny frisyr à la Maud
• Ska även fråga fru Olofsson vart hon köper sina käcka skinjackor.
• Måste genast skaffa mig en tröja som det står Timbro på
• I debatter mot Kalle ska jag hädanefter bara prata om, frihandel, Ayn Rand, avskaffande av kollektivavtal samt sossarnas misslyckande.
• Mitt efternamn ska from. dags datum stavas Wi(c)kberg.
• I kommande valrörelser tänker jag insistera på att stå längst ut i högra kanten (ca 10 m till höger om MUF) för att, om möjligt, inte förväxlas med sossarna.
• I fortsättningen ska jag alltid få ett högljutt vansinnesutbrott varje gång en tidning väljer att kalla oss "Centern".
• Jag ska tatuera in en fyrklöver på hemligt ställe...
• Sist men inte minst tänker jag varje spotta tre gånger över vänster axel varje gång jag ser Göran Persson på TV.

The new me.

Jag har slöat lite med bloggandet, här kommer därför en kort update med den senaste månadens highlights:

Centerstämma: 5000 centerpartister tågade genom Stockholms gator för ett maktskifte. Om jag ska vara helt ärlig är även jag förvånad över att det finns så många centerpartister :-) Lek med tanken att alla dessa skulle se till att ytterligare 10 personer röstade på oss. Det skulle innebära 50 000 nya röster, bara sådär! Debatten var stundtals spänstig och stundtals riktigt kass. Själv la jag större delen av mitt krut på jämställdhetsprogrammet, har aldrig tidigare bedrivit ett sånt omfattande lobbyarbete. Lyckades smyga in ett par formuleringar genom bulvaner i kommittén, annars lönade det sig föga. Läs mer här

Härskartekniker: Är något som frekvent förekommer även inom det egna partiet. CUF slår världsrekord i bra idéer, men kommitténs företrädare ägnar sig åt att peta naglarna istället för att skriva in oss i Guinness rekordbok med guldbokstäver. Det är ju himla floffigt att visa upp oss på hemsidan med bild och allt (se ovan), men att i stort sett noll och inga av våra förslag gick igenom, det framkommer inte. Tyck gärna precis vad du vill, ha gärna motsatt åsikt, men våga inte tiga ihjäl mina idéer.

Federley vs. Åkesson: FF är utmanad av Sverigedemokraten Jimmy Åkesson på debatt under Almedalsveckan på Visby. Hejja Fredrick, vi har tigit för länge, dessa krafter spelar redan på den demokratiska arenan, vare sig vi vill det eller inte. De har en valbudget på flera miljoner och mobiliserar med full kraft mot riksdagen. Det räcker nu, det är dags att vi sätter ner foten, synar de mörka krafterna i sömmarna och slår hål på bubblan. Läs mer på fredricks Blogg

Den våldtäktstid nu kommer: Rubriken är hämtad från Linda Skugges blogg. Tjejjer korsa benen och knip ihop. Nu kommer den, den fruktade sommaren, för guds skull ta inte på dig en kjol om inte kyskhetsbältet är fastspänt och jag hoppas verkligen inte att du tar dig en öl på lördag?!? Undvik all buskliknande vegetation, ha alltid med dig en burk peppar och träna på illvrålet. Jag blir förbannad, jag vet inte riktigt vart jag ska göra av all min ilska. Jag är så trött på att tjejjer skuldbeläggs, att de inte anses ha rätten till sin egen kropp, att min muff är någon annans egendom. När ska vi börja se problemet för vad det verkligen är? Varför lär sig inte män skillnaden mellan mitt och ditt, vart är respekten, omtanken, sympatin, vart är kraftåtgärderna mot mäns våld? Sluta med bullshit som feministiskt självförsvar, varför ska vi lära oss att försvara oss?? Varför lär man inte män att uppföra sig? På lördag ska jag nattvandra, jag är trött på att bara stå vid sidan av och vara frustrerad. Kanske en droppe i havet, men ändå något.

Skönt, nu har jag fått ur mig lite aggressioner! Å förresten, jag glömde att jag tänkte tipsa om en bok oxå: Bortom ljus och mörker av Lotta Thell får bli veckans boktips.

Välkommen till verkligheten.

Idag började semestern på allvar, jag satt i solen på min balkong och åt frukost, då ringde telefonen. -Kan du jobba ikväll, det är kris!

Under somrarna brukar jag ha ett par veckors semester och sedan ta ledigt från mitt jobb som ombudsman för att istället jobba på det lokala vårdhemmet. Det var därifrån de ringde i morse.

Att komma tillbaks dit är som ett slag rakt i magen. Verkligheten grinar en rakt i ansiktet. Sen jag var där sist har större delen av personalen i matsalen försvunnit, det gemensamma personalutrymmet är borta, den gemensamma kvällsmaten är borta och lokalen för terapi är ett minne blott. Det är vid dessa tillfällen som man inte gärna talar högt om att man är kommunpolitiker i kommunens största parti, men vad ska man göra?!? Tänk om någon bara kunde ge mig en universallösning... Vår äldreomsorg idag fungerar ok ur ett tekniskt och ekonomiskt perspektiv, men den fungerar inte alls ur ett medmänskligt perspektiv.

Ayn Rand dansar dirty...

I helgen såg jag en av filmhistoriens klassiker -Dirty dancing. Repliker som "No body puts baby in a corner" har etsat sig fast i min hjärna sen tidiga tonårsben. Denna gång gjorde jag dock en ny upptäckt, den mindre sympatiske kyparen Robbie har läst en ny bok som lärt honom ett och annat, han erbjuder sig att låna ut den till Baby, och i en kort sekvens ser man boken -The Fountainhead, av Ayn Rand.

Ett ganska oväntat politiskt budskap. Sensmoralen?! Den lämnar jag upp till er att diktera.

Jag har fått skrivkramp, orden som vanligtvis rinner ur mig som pengarna ur statens ficka har helt enkelt sinat.

Jag orkar inte skriva om hur förbaskat bra Linda Skugges blogg är, eller hur roligt jag tycker det är att Kalle Larsson äntligen har insett att ungdomar diskrimineras. Det har jag vetat om i flera år. CUF drev kampanjen -Ungdomsfrid, där vi bland annat kämpade mot Kalles politik...

Idag kom skylten till byn.

När vi fått bredband till Kisterud trodde jag att vi hade allt, men idag har vi fått det lilla extra, grädden på moset, pricken över i:t -en egen ortnamnsskylt, ni vet en sån där blå med vita bokstäver.

Grannen kontaktade vägverket angående den helt uppenbara missen att vår metropol inte har någon skylt (!) Han fick svaret att Kisterud inte har någon uppenbar betydelse, inte var ett etablerat namn, och att orten var för liten. Pytsan heller, sa han, och köpte helt enkelt en skylt av vägverket. 7000:- kostade kalaset, grannen betalar den ena skylten och byborna går ihop och betalar den andra.

Man blir helt enkelt inte större än vad man gör sig, så välkommen till världens mittpunkt -Kisterud. Nu går det att hitta hit också.

Sluta jiddra, börja jobba.

Under parollen "-Ta det lugnt på sommarjobbet" Uppmanar SUF, syndikalistiska ungdomsförbundet, ungdomar att slappa sig igenom sommarjobbet. Får du bara halva lönen, gör bara halva jobbet. Det är därför ok, menar SUF, att ex. ta en tupplur, sno mat från jobbet eller gå på toa i en kvart...

Läs gärna mer tips på hur man kan sno, förskingra och utnyttja här

För satans bövlar, gaska upp er och börja jobba! Det är klart att det inte är kul att slita för 20kr/timmen, jag vet för jag har gjort det själv. Men vill ni inte jobba, ta inte jobbet. Sök ett icke-kommunalt sommarjobb eller häng på beachen om ni vill det. Men våga inte slappa bort mina och andras surt förvärvade skattepengar.

Jag vill vara arbetarklass.

I helgen hann jag, förutom att nästan fira nationaldagen, även med att städa min lägenhet. En fin liten etta mitt i ett miljonprojektsbygge. Det finns inget tillfälle då jag är mer nöjd över mig själv än när jag har städat, tänkte på att jag egentligen har ett rätt bra liv, där i min skokartong. Märkligt vad lite uppröjning á la Anticimex kan göra, för plötsligt kändes det som att jag hade hela livet framför mig, att allt var möjligt. Tanken som slog mig var om jag skapat mina egna möjligheter eller om någon annan har skapat dem åt mig, vilken inverkan har min uppväxt på mitt liv nu? Med andra ord, är jag en borgarbracka eller arbetarklassunge?

Min mamma är vårdbiträde och min pappa har jobbat i skogen hela sitt liv, är de arbetare? Eller är man bara arbetare om man jobbar i industri? Vad är kriteriet? Innebär detta att jag är arbetarklass, och vilka konsekvenser skulle det i så fall ha fått för mitt liv? Kom på att jag kanske ska blogga om detta, så att jag slutgiltigt kan bli indelad i en klass av någon som anser sig ha rätten att göra det. Om jag fick välja skulle jag vilja vara arbetarklass för jag tycker att jag sliter som ***, men förmodligen får jag inte välja.

Å just det, jag har en fråga till, om man är tredje generationens industriarbetare men röstar Borgerligt, är man fortfarande arbetarklass då?

Svea

Måndagen den 6 juni gjorde mig förvirrad. VAD förväntades jag egentligen göra på nationaldagen?!?

Som den goda samhällsmedborgare jag är försökte jag verkligen, under helgen var jag hemma hos mamma i urskogen. Jag klev upp ur sängen, släpade mig till frukostbordet och hojtade glatt - Grattis på nationaldagen! Mamma blängde tillbaks som om jag hade en skruv lös. Jag försökte en gång till och vände mig till min bror, Kalle 12 år, God Nationaldag, sa jag. Kalle undrade när jag har tänkt att bli vuxen. Vaddå vuxen, sa jag, tog en tugga av frukosten och frågade vilken tid familjen tänker ställa sig vid vår lilla väg och vifta med små flaggor. Eller när jag egentligen ska få ta på mig folkdräkten och sjunga nationalsången?

Ingen i familjen visade någons större entusiasm för mina planer, ingen annan i Sverige heller för den delen, hela gårdagen kändes en aning krystad.

.

Bokutmanad...

Jag har blivit bokutmanad av Magnus Andersson och ska därför svara på dessa frågor:

Antal böcker jag äger?
hmmm, kanske 150 st

Senaste boken jag köpte?
En isländsk deckare som jag inte kommer ihåg namnet på eftersom jag lånade ut den innan jag hann läsa den själv...

Senaste boken jag läste?
Och världen skälvde, av Ayn Rand.

Fem böcker som betyder mycket för mig:
Mommo eller kampen om tiden, Michael Ende
Om tidstjuvarna i grå kostymer som stjäl din tid...

Ro utan åror, Ulla-Carin Lindquist
Boken gick rakt in i min själ, jag är en blödig människa, men jag har aldrig gråtit så mycket över en bok förut.

Boken om morfar prosten, Eva Bexell
En nostalgitripp utan dess like, jag skrattar lika mycket nu som när jag var tio år.

Löwensköldska ringen, Selma Lagerlöf
En helt fantastisk triologi, Tolkien släng dig i väggen, Selma var först.

Det andra könet, Simone de Beauvoir
En kompromisslös avhandling om feminismen, skrevs innan kvinnor i frankrike ens hade rätten att rösta.

Fem bloggare jag vill se svara på dessa frågor:

Lisa Falk
Helena Johannesson
Eva Olofsson
Mattias Steffens
Sofia Karlsson

"Om migrationsverket kommer, då ringer vi polisen"

Jag vet inte vart jag ska börja, satt och funderade på en fyndig inledning, men jag hittade ingen. Ämnet bör inte ordbajsas bort, så jag går rakt på hårda fakta.

Hallands Nyheter (www.hn.se) skriver om de tre azerbajdzjanska barnen Agayev, Hasim 10 år, Rahim 7 år, och Umun 1,5 år. Pappan är eftersökt av regimen för att öppet ha drivit opposition, mamman är apatisk och djupt deprimerad, sen april har makarna hållit sig gömda -barnen bor i fosterhem. Nu ska barnen avvisas till Azerbajdzjan utan sina föräldrar, barnen har inte varit där på 2,5 år och pratar ingen eller nästan inget av språket. Via myndigheter i Azerbajdzjan har migrationsverket nu fått tag på barnens mormor, och påstår att barnen vistats där tidigare. Barnen å sin sida har inget minne av sina morföräldrar, som sägs leva på existensminimum. Dessutom har de förskjutit sin dotter pga. hennes mans politiska engagemang. Polisen medger att de inte vet något om människorna de vill avvisa barnen till, de vet inte om uppgifterna de fått är tillförlitliga och de vet inte vilka levnadsförhållanden dessa barn kommer att få.

Trots detta ska alltså barnen avvisas, i bästa fall tas de om hand av morföräldrarna, i värsta fall hamnar de på barnhem, eller försvinner. Illegal handel med organ är en lukrativ affärsverksamhet i Azerbajdzjan.

Barnens fosterföräldrar tror att syftet med avvisningen är att den Azerbajdzjanska regimen vill få tag på barnens föräldrar och därför har letat fram morföräldrarna, får de barnen, får de honom.

Om föräldrarnas historia kan man tro vad man vill, sant eller inte, jag bryr mig inte. Men att Sverige ska avvisa tre ensamma barn till en oviss framtid på grund av vad föräldrarna gjort, eller inte gjort, det accepterar jag inte. Jag vägrar tro att vi inte har råd att ta hand om dessa barn, det handlar om tre oskyldiga barn som straffas för sina föräldrars val, fruktansvärt.

"-Rahim sa för ett tag sedan att om Migrationsverket kommer då ringer vi polisen! Nu frågar han var vi ska gömma oss när polisen kommer."

Rahim är sju år, när jag var sju funderade jag på varför vatten inte rinner uppför och varför hår växer så sakta...