Som den goda samhällsmedborgare jag är försökte jag verkligen, under helgen var jag hemma hos mamma i urskogen. Jag klev upp ur sängen, släpade mig till frukostbordet och hojtade glatt - Grattis på nationaldagen! Mamma blängde tillbaks som om jag hade en skruv lös. Jag försökte en gång till och vände mig till min bror, Kalle 12 år, God Nationaldag, sa jag. Kalle undrade när jag har tänkt att bli vuxen. Vaddå vuxen, sa jag, tog en tugga av frukosten och frågade vilken tid familjen tänker ställa sig vid vår lilla väg och vifta med små flaggor. Eller när jag egentligen ska få ta på mig folkdräkten och sjunga nationalsången?
Ingen i familjen visade någons större entusiasm för mina planer, ingen annan i Sverige heller för den delen, hela gårdagen kändes en aning krystad.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar