torsdag, september 22, 2005

Makt som blåst bort.

Kommer ni ihåg sagan om de tre små grisarna och vargen som pustade och frustade bort deras hus? Jag få ungefär samma känsla när det gäller orkanerna som på löpande band drar in över den amerikanska kusten. Tydligen har man en lista med en massa potentiella orkannamn - de börjar ta slut, det finns bara tre namn kvar. I en flexibel värld är detta ett mindre problem, man får helt enkelt komma på ett par namn till. Namnen lär ju inte vara problemet utan just det faktum att den lista som man gott och väl trodde skulle räcka året ut redan har nått sin ände...

Vi kämpar dag ut och dag in för att bli herre över naturen, vi bygger dammar, vi skottar snö, vi spränger berg, vi bygger tunnlar och broar, vi borrar olja, vi flyger, vi skövlar regnskog... Prat om att leva i samklang med naturen är för det mesta ren bullshit. Kanske behöver vi en väckarklocka, slåss vi mot naturen kommer den förr eller senare att slå tillbaka.

Det är skrämmande att världens ledande nation inte kan göra ett dyft, de kan mildra konsekvenserna, men de kan inte stoppa naturen. I ett slag är vi alla så små och all världens makt betyder så lite. Det djupt tragiska är alla de människor som kommer i vägen för kampen, alla de som inte flydde i tid och alla de som fortfarande flyr.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Kan man inte - filosofiskt - vända på det också? Se det som skrämmande om vi KUNDE bli skonade från naturens verkningar, d v s fullständigt överlista naturen?

/den jobbige filosofen

kas sa...

Ja visst är det tragiskt men samtidigt är det en varning som om den inte tas på allvar slutar mend att isbjörnen med sina vapen sätter stopp för människan och marknadsekonomins otyglade framfart.
iskall kommentar av isbjörnen

Joel sa...

Befinner mig just nu i kalifornien och far amerikanska nyheter om det o hor diskusissionen, som en jamforelse kan jag beratta att manga har anser att det ar en varre katastrof an 11/9..! hoppas ni kan lasa utan alla bokstaver