Kvinnorörelse anno 1946

I helgen åker jag till Leksand för att föreläsa på en demokratikurs, ännu en gång får jag får jag utnyttja mina fantastiska kunskaper i det engelska språket (hrm...), eftersom 7 deltagare från vår ryska samarbetsorganisation 7th side kommer att finnas på plats. Temat för föreläsningen är demokrati, jämställdhet och förhållandet dem emellan. Tänkte prata lite med utgångspunkt från min egen organisation och rotade därför runt lite. Hittade följande text i en "handbok" för SLKF, nuvarande Centerkvinnorna. Boken är från 1946, kursiveringarna är mina egna.

Förslag till hälsningsanförande vid ett vanligt möte

Å svenska landsbygdens kvinnoförbunds vägnar får jag härmed hälsa samtliga de närvarande hjärtligt välkomna till detta möte med ................. SLKF-avdelning. (Jag vänder mig då särskilt till våra inbjudna gäster, vilka vi hoppas snart ska förena sig med oss i gemensam strävan) (Detta ifall gäster finnas.) Hjärtligt välkomna!

Alla veta vi, att den svenska landsbygdskvinnans arbete är så tungt och maktpåliggande, att vi inte ofta och med gott samvete kan lösgöra oss därifrån. Någon gång då och då är detta dock nödvändigt, om inte isoleringen skall bli för
stor, och om vi inte fullkomligt ska förlora förståelsen för vår gemensamma strävan för landsbygdens rätt och glömma vårt ansvar för de övriga samhällsuppgifter, som dock höra oss till, lika väl som övriga samhällsmedborgare.

(...)

Den (föreningen, min anm.) vill ta upp och till diskussion och föra fram till avgörande många saker, som röra landsbygdshemmens bestånd, barnens och ungdomens undervisning, arbetetes fördelning och ekonomiens sanering. Sist men inte minst vill den främja den arbetsglädje, den framåtanda, den livslust och den förtröstan, utan vilket intet yrke blir lönande och intet livsverk bestående.

Allt detta kan vi inte göra ensamma. Men i nära anslutning till tusen och åter tusen medsystrar över allt Sveriges land och i gott samarbete med det övriga landsbygdsfolkets tätnade leder av anslutna föreningsmedlemmar mäkta vi mycket. En enad landsbygd är en stark landsbygd. Och en enad och stark landsbygd är grundvalen för ett starkt och fritt land.

Vi sjunger nu
vår egen förbundssång: "Fram skall du stiga du landsbygdens
kvinna..."

Jag som trodde att det räckte med, "Hejsan och hjärtligt välkomna" för att inleda ett möte. Kanske var det annorlunda på den tiden... Texten skrevs precis efter andra världskrigets slut och 13 år efter att kvinnoförbundet bildades.

Farfars mor, Helfrid, var med och startade den lokala SLKF avdelningen hemma, har hennes arbete för kvinnans villkor gynnat mig idag? Alla dessa möten som hölls och texter som skrevs hade de någon betydelse, eller var det bara en organisering av landsbygdens kvinnor för att de behövde komma utanför hemmets väggar? Vart hade vår demokrati varit idag om inte kvinnor drivit på för rösträtt och lika villkor, vart hade vi varit om de inte sedan följt upp dessa rättigheter med sitt samhällsengagemang? Hade männen drivit igenom reformerna istället? -Knappast.

Dessa kvinnor har röjt mark för mig, är det inte då min förbannade plikt och skyldighet att, om möjligt, röja mark för de som kommer efter mig?