tisdag, oktober 18, 2005

Moore Magazine -i bröstens rike.

Som man kan läsa i tidigare bloggar har jag alltså fått en prenumeration på 3 nr av Moore, som jag för övrigt inte ens betalt än eftersom jag har slarvat bort inbetalningskortet. Måste nog kontakta prenumerationsavdelningen. För en vecka sedan damp det första numret ner i brevinkastet...

Det första som slår mig vid en snabb genombläddring är det mycket ringa antalet tjejer med kläder på, uppenbarligen är vi inte intressanta påklädda. Bläddrar vidare, letar febrilt efter de "intressanta artiklarna" som alla killar läser. Hittar inga, men däremot finner jag små intelligenta texter om hur man förstör släktmiddagen, vad redaktionen gjort sen sist, fina bilder av hur Madeleine och Ljungberg skulle se ut som feta. Ett helt uppslag handlar om världens dyraste hotell, skulle dock inte kalla det ett reportage eftersom det på två sidor endast skrivs 112 ord. Vidare slår man fast att det är "för lite knulla i tv", att tjejer inte kan köra bil, man passar även på att göra lite reklam för antifeministiska samfundet.

Mellan dessa givande texter finns givetvis utviken, men jag skiter i att kommentera dem, de är inte direkt nydanande. Så, på sida 44 hittar jag äntligen något jag kan kalla reportage, en intervju med Bon Jovi. Jodå det börjar bra, frågor om musik, politik, livsstil etc. Givetvis smyger sig frågor om både oralsex och strippklubbar in, men det kunde vara värre. Något som däremot sänker trovärdigheten ett snäpp är bilden på "mini-natacha" i bikini (ni vet bruttan från Paradise Hotell) En liten bild av henne är inklippt och hon kommer med intelligenta kommentarer som "var bor egentligen alla moln". Mini-natacha återkommer även i nästa reportage som jag hittar, en kartläggning över världens värsta gäng. På omslaget kan man läsa uppmaningen - "bli medlem idag!"

Min kompis frågar mig försiktigt om jag inte har någon humor... Moores största och första uppgift är att behaga läsaren, uppenbarligen gör man det bäst genom att totalt objektifiera kvinnor. Tycker man att det är humor så får jag väl bita ihop och komma igen. Men på sidan 88 är ändå måttet rågat. Moore samlar in pengar till bröstcancerforskningen. De har lagt en grundplåt och uppmanar sina läsare att skänka pengar.

" Om ni inte redan insett det så älskar vi bröst här på Moore (...) Vi har lagt en grundplåt på 1000 kronor, för att vi ska få fortsätta att leva i ett universum lika vackert som det jag har omkring mig."

Där tog min humor slut, där blev vi de slutgiltiga objekten. Bröstcancer handlar inte om hur vida våra bröst är vackra eller inte. Det är en dödlig sjukdom som drabbar tusentals kvinnor varje år.

6 kommentarer:

Eva Olofsson sa...

Vilket bottennapp! Hur kan man ens skriva så? Bröstcancerforskningen syftar till att rädda liv, inte till att behaga bröstfixerade Moore-skribenter. Urk.

Johan Sjöberg sa...

Det är ju helt sinnesjukt ju!! Fullkomligt smaklöst och obeskrivligt korkat. Och vilken generös grundplåt från ett företag som förmodligen tjänar i princip alla sina pengar på just bröst.
Roligt och bra skrivet i alla fall, av dig alltså, inget annat.

Anonym sa...

Ja du marie du vi tycks inte ha samma humor.
Själv tycker jag annonsen för bröstcanserfonden var en rolig grej. hur många andra tidningar ställer upp med annonser gratis. Moore döljer ju åtminstonde inte sitt budskap.
Rock on

Anonym sa...

Hejja Marie!

Delar din analys av "Moore" etc.

Hoppas därför att vi blir fler som kan vara med och lagstifta mot sextrakasserier, fler som vill vara opinionsbildare kring det viktiga i feminismen, fler som agerar mot den komersiella sexindustrins exploatering.

Anonym sa...

Har ni hört talas om att ändamålet helgar medlen? Om nu Moore ställer upp och ger bort en annons gratis, som genererar pengar till forskningen, vad är då problemet? Att man gör det plumt, fine, men syftet är fortfarande något gott och bra.

Marie sa...

Det kan man tycka, en stor del av Cancerforskningen finansieras med insamlade medel, vilket leder till att man får stå med mössan i hand och ta emot det som bjuds.

Men jag tycker fortfarande att det är crappy att detta gör att kvinnor objektifieras, till och med i en situation där man har drabbats av en dödlig sjukdom.