Barnet är mammans, inte pappans

Nya Wermlanstidningen hade igår ett reportage om två nya svenskar vid namn Noura och Wahid. Eftersom NWT anser att tidningar gör sig bäst i tryckt format (och därför tar betalt för att kolla på tidningen via webben) länkar jag inte till artikeln. Innehållet var ungefär detta:

Noura kom till Sverige, ansökte om uppehållstillstånd och gifte sig med Wahid som redan var Svensk medborgare. Sedan blev Noura gravid. Tyvärr gick inte allt som planerat – barnet föddes för tidigt och avled. Om barnet överlevt hade det varit Svensk medborgare.

Sen kom sjukhusräkningen, 22 000 kronor hittills. Eftersom Noura sökte uppehållstillstånd omfattas hon inte av det svenska socialförsäkringssystemet utan måste teckna en försäkring, vilket hon inte gjort. Wahid är däremot Svensk medborgare och hans sjukvård betalas således av staten. Att Noura och Wahids gemensamma barn dog, räknas som Nouras problem och det är hon som ensam får stå för hela kostnaden.

Barnet är ju mitt också och hon sökte inte sjukvård för sin egen del utan för barnets skull. De borde dela räkningen, säger Wahid till NWT. Paret har sökt stöd hos socialnämnden, men fått avslag, så även i länsrätten. På migrationsverket menar man att det beror på att människor som av särskilda skäl fått rätt att vistas i Sverige då deras fall prövas inte har rätt att få ekonomisk hjälp.

Det finns två aspekter av det vidriga i denna historia. Nr 1: Svenska system verkar oförmögna att inse att ett barn tillverkas av två människor. Det är inte konstigt vi fortfarande inte har ett jämställt samhälle när statliga system fortfarande ser på barnafödande som morsans angelägenhet. Barnet är tillverkat av två personer. Det är inte rimligt att hela kostnaden faller på mamman. Punkt.

Den andra aspekten är de svenska systemen. Det är svårt att ens föreställa sig den situation som dessa två befinner sig i. Stela regler och Svensk byråkrati gör att människor kommer i kläm därför att system är viktigare än enskilda öden. Systemen är designade för att passa den stora massan, men rätt som det är dyker det upp fall där mallen inte riktigt passar. Asyl och migrationspolitiken känns som ett stort svart hål. Regeringen borde tända lampan och rensa ut allt ruttet. Ett högst prioriterat arbete om jag fick bestämma.