Är hemma i skogarna för en veckas semester. Mamma hämtade mig vid tåget och utbrast lättat - du är ju dig lik. Ett par timmar senare kom mammas sambo Gunde hem från älgjakten. Skönt, du är dig lik, var det första som kom ur Gundes mun. Jag tycker faktiskt att de är ganska söta, det var fyra veckor sedan jag var hemma sist, inte ett år.
Jag åt lite av mammas mat och åkte sedan vidare till pappa. Jag konstaterade att det var strömavbrott, gav upp försöken att lista ut vad det berodde på, och gav mig ut i skogen. Som synes hittade jag både goda och mindre goda svampar.
Skogen är fanstastisk. Det är märkligt att allt är samma, fast ändå så olika. Samma träd, samma stenar, samma vägar, men ändå ser allt så annorlunda ut sen sist jag var där. Det borde planteras fler granar i Stockholm. Dagens sista betraktelse är att vår lada har sett bättre dagar. Pappa påstår att han väntar på att blixten ska slå ner i den så att han slipper rivningsarbetet. Bekvämlighet ligger nog i släkten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar