torsdag, december 28, 2006

Två fel ger inte ett rätt


Jag gillar nye MUF-ordföranden Nilklas Wykmans blogg, den är rapp och rolig. Särskilt intressant är det senaste inlägget om Saddam Hussein, med titeln – ett fel till gör inget rätt. Känns bekant tänkte jag och började bläddra tillbaks i mina egna blogginlägg. När domen över Saddam föll i början av november skrev jag en text med titeln ”Två fel ger inte ett rätt”. Lustigt hur man, oberoende av varandra, kan sätta nästan exakt samma titel.

Jag fortsätter på tema Wykman och konstaterar att han har både rätt och fel på dagens DN-debatt. Nästan hela artikeln handlar om platt-skatt och att sätta press på regeringen – Heja MUF. Den andra halvan handlar om försvaret.

”Ett land som inte kan försvara sig självt upphör någonstans att vara ett land. Upphör att ha trovärdighet och upphör att vara en röst att lyssna på. Svenska försvaret måste upphöra att vara en arbetsmarknadspolitisk åtgärd och åter få till uppgift att kunna garantera Sveriges självständighet.”
Sverige har inte kunnat försvara sig själv på mycket länge. Vi valde att gå torrskodda ur andra världskriget, har Sverige därför upphört att existera som land? Försvaret kostar i dag runda slängar runt 43 miljarder kronor av Svenskt skattemedel. Är vi beredda att dubbla den summan och ändå ha ett försvar som genast kommer att ställa sig på knä om en större makt knackar på dörren?

Niklas inser nog också svaret på den frågan, och skriver i nästa stycke om vikten av att ingå allianser för att försvara Svenskt territorium. Hur var det nu? Skulle vi försvara oss själva eller skulle vi ta hjälp av andra?

Däremot kan Sverige göra stora insatser på annat håll för att garantera en fredligare och säkrare värld. Där är vi överens, men jag kan inte se väpnade insatser som en ersättning för bistånd. Wykman skriver;

"Det största hindret för att få bukt med svält, ofrihet och humanitära katastrofer är inte bristen på västlig givmildhet. Det är bristen på västlig vilja och beslutsamhet att med våld och hot om våld hindra regeringar och rebeller från att mörda sin egen befolkning och sina grannar."

Varför slåss människor och hur skapar man demokratier? Att gå in som tredje part i en konflikt är ett sätt, men lösningen är knappast långsiktig. Grundproblemen kommer att kvarstå, fattigdom, brist på jobb, en urholkad statskassa och obefintlig infrastruktur. Gevärspipor kombinerade med FN-flagg skapar i bästa fall ett lugn, men det skapar varken mat eller jobb.

Enligt UNDP:s Human Development Report om handel uppgår OECD-ländernas totala subventioner till 300 miljarder dollar om året, ungefär fem gånger så mycket som världens totala bistånd. Ett verkligt bistånd och en verkligt fredsskapande insats vore att skrota subventioner och handelstullar. Låt människor handla med varandra och ge människor i tredje världen en möjlighet att försörja sig själva. Sluta tjafsa om en höjning eller sänkning av vårt bistånd, det är piss i havet jämfört med de miljarder kronor vi använder för att gynna vår egen industri på bekostnad av de fattigaste.

Ps: bilden kommer från www.undp.se

1 kommentar:

Anonym sa...

Sveriges försvarsmakt hade en betydande förmåga även i förhållande till vår regionala situation och var en relevant kraft fram vad som ur militär synvinkel är helt nyligen. Nu är däremot läget mycket värre än före andra världskriget och med mindre möjlighet till återhämtning. Vi saknar sådant som alla jämförbara länder upprätthåller som till exempel förmågan att strida med högre förband. Även om man bara ser till internationella insatser så är vår förmåga avtagande. Det enda som inte avtar är kostnaderna. Dessa skylls ofta på materielinköp eller, bland de riktigt oseriösa, på Gripenprogrammet. Det finns inte mycket som tyder på att detta skulle vara sannt. Snarare är det orimligt mot bakgrund av hur stor del materiel brukar ha i budgeten.

Vi är idag, och för tjugo år framåt även om vi i morgon börjar arbeta för att återställa vårt försvarsförmåga, beroende av våra grannars välvilja. Denna kan tyckas tillfredsställande men som en illustration om det prekära i att spå på så lång sikt kan nämnas att för tjugo år sedan stod röda armén väster om en linje mellan Köpenhamn och Rom, i Sovjetunionen var Gorbatjov fortfarande den nya ledaren och bakom den eviga muren led de underkuvde folken i det hopplösa fängelse till vilket deras qvislingar och tyranner förvandlat halva Europa.