En riktig statsminister

SvD har idag två analyser av Reinfeldts ledarskap som statsminister. Båda gör jämförelser med tidigare socialistiska statsministrar och ser likheter och skillnader.

Likheterna ligger tyvärr i en kass utnämningspolitik. Regeringen lovade en sak innan valet, men gör något annat nu. Givetvis är det lätt att kritisera en sittande regering för att cementera makten, men frestelsen att göra det själv, när man har chansen, verkar vara stor. Den stora skillnaden mellan den nuvarande och förra statsministern ligger förmodligen i sättet att leda regeringen. Göran Persson var den store ledaren på alla sätt och vis. Reinfeldts ledarskap kanske finns, men det syns inte.

Precis som Göran Eriksson skriver i sin analys, har vi skapat ett statsskick som gjort för Göran Persson. Det funkar att centrera makt och peka med hela handen, men inte att vara en delegerande, eller för den delen osäker ledare.

Reinfeldt måste axla ledarskapsrollen. Det betyder inte att makt ska centreras ytterligare, eller att det ska pekas med hela handen. Det betyder att det är Reinfeldts roll att peka ut en riktning och en färdväg. Det måste finnas en vision för Sverige även efter 2010 och det är statsministerns roll att måla upp den.