Mot Italien

I natt åker jag med det förträffliga flygbolaget Ryan Air (nej, jag har inte fått betalt för att skriva så...) till Rom. Där tänkte vi, alltså jag, Berit, Annie och Frank, uppehålla oss en dag för att se på alla snygga saker man byggde för mycket länge sedan.

Resplanen säger sedan att vi ska åka tåg till Florens, för att kolla in ännu mer snygga saker de byggde för länge sedan. Därifrån tänker vi ta oss vidare med bil, för att hitta ett berömt torn som lutar, vackra vingårdar, snygga italienare och urtjusiga landskap i Toscana. Resan avslutas med en dags sol och bad i Rimini.

Märk väl att detta är planen. Med dessa människor som resesällskap kan allt hända. Frank har till exempel under en tidigare resa hamnat på sjukhus efter en olycka med ... håll i er nu... en luftmadrass. Jag har lyckats med konststycket att hänga upp en husbil på en betongsugga och Berit har fått allergiska reaktioner av en tonfisk.

Det ska bli obeskrivligt skönt att lämna jobbtelefonen och datorn hemma. Mamma och övriga som tenderar att vara bekymrade över mitt liv och leverne kan med andra ord nå mig på min privata telefon under veckan.

Ps: Vi har Europeiskt sjukförsäkringskort, samt heltäckande försäkringar på bilen. Om du tillhör en utvald och lycklig skara kanske du får ett vykort på posten...

Ingen Allians i Almedalen

Såhär en seg söndag passade jag på att läsa PJ Anders Linders ledarkrönika i SvD Temat var Alliansens frånvaro i Almedalen. Inga orangea tröjor siktades, inga gemensamma seminarier eller utspel. Varför? Givetvis kan man konstruera långa invecklade teorier om detta, men jag tror att förklaringen egentligen är ganska simpel - man tänkte inte på det.

Vanans makt är stor. Partierna har kört sitt race under en herrans massa år. Almedalens spelregler ger varje parti en dag, fokus ligger i att göra det mesta möjliga av denna dag. Inte heller är partiorganisationerna vana att samköra arrangemanget, som med allt annat blir det helt enkelt smidigast om man gör det själv.

En svaghet givetvis. Det är lång väg att gå innan Allians för Sverige är ett inarbetat koncept, även inom de fyra regeringspartierna.

10:e snyggast i Almedalen

Man vet inte riktigt om man ska skratta eller gråta, jag har druckit en del vin, så ikväll väljer jag att skratta. Jag är alltså 10:e snyggast i Almedalen enligt politikerbloggen. Superkul, funderar på när listan över de 10 mest kompetenta tjejerna ska komma. I väntan på detta konstaterar jag bara att 4 av tio tjejer är centerpartister...

Nya moderater

I jakt på en videoupptagning av Borgs tal i Almedalen klickade jag mig in på moderaterna.se, jag hittade inte Borg, men däremot Schlingmann gånger tre, han flankerades dessutom av Gunnar Hökmark, Lars Lindblad och Carl Bildt. Inget ont om dessa män, men ärligt talat; om inte ens webben lyckas förmedla mångfald och förnyelse så är det nog tid för reflektion.

Inte en enda kvinna siktades på sidan, med undantag för Mona Sahlin.

Bäst och sämst med Almedalen 2007

Efter en intensiv vecka på Gotland har jag åter landstigit fastlandet.

Bäst med Almedalen 2007:

- Blandningen. Politik, nätverksbyggande, galna festkvällar, knäppa människor, heta debatter, meningsmotståndare och ett par mycket kloka politiker.

- Volleyboll mot Vattenfall. Åsa och Oskar på Vattenfall fick storstryk av mig och Magnus. Tyvärr hade vi varken sand, nät, linjer eller stolpar. En ganska dynamisk volleybollmatch med andra ord.

- Vår tävling som gick ut på att säga rauk i så många ord som möjligt. En evighetssysselsättning som resulterade i nya ord så som: Raukt, frauktansvärt, frauken, skraukfull och kraukig.

- Sveriges ingenjörers studentförbunds tekniska tvekamp. Niklas Wykman visste inte vad en stjärnmejsel var, och när han var "tvungen att göra en radiointervju" och byttes ut ur MUF:s lag gick det helt plötsligt betydligt bättre för MUF:arna. Hur det gick för CUF:s lag? Det är preskriberat.

Sämst med Almedalen 2007

- Det eviga regnandet, när Magnus hittade en silverfisk i sin säng - då var måttet rågat.

Meningslöst SSU?

I gårdagens tal lanserade Mona Sahlin idén om ett ungdomsråd. 30 ungdomar från hela sverige ska ingå, rådet ska tydligen inte bara bestå av politiskt engagerade ungdomar. Någonstans här blir det lite konstigt. På socialdemokraternas hemsida kan man läsa följande:

"Upp på scenen välkomnade Mona Sahlin sedan två av ungdomspanelens medlemmar, Danish Sial från Bandhagen i Stockholm och Emeli Lanninge från Eskilstuna, som båda gav sin syn på högerregeringens ungdomsfientliga politik och om ungdomars krav på att bli tagna på allvar."

Att både både Emeli och Danish är SSU:are, framgår inte av texten på hemsidan. Istället verkar det som att två slumpmässigt utvalda ungdomar ställer sig på en scen i Almedalen och pratar om "högerregeringens ungdomsfientliga politik".

Det ungdomsråd som Mona nu planerar att inrätta kommer förmodligen att i huvudsak bestå av SSU:are. Om jag var medlem i det socialdemokratiska ungdomsförbundet hade jag nog varit en smula förbannad idag. Det är märkligt att sveriges största politiska ungdomsförbund inte har kraft nog att kommunicera ungdomars behov och vilja till sitt moderparti. Istället plockas en klick ut och döps om till ett ungdomsråd. Förtroendekapitalet för SSU verkar vara en smula lågt...

På Monas tal

Regeringens politik är ungdomsfientlig. Det säger Mona, som tillhör det parti som lämnade över regeringsmakten med över 20% arbetslösa ungdomar. Minnet är kort och uppenbarligen inte gott. Över och ut. Almdalen, dag två. På bilden poserar Erik Arroy och Amanda Florin.

Arbetshypotes

Alliansen är smartare än vad de ser ut. Det är Stig-björn Ljunggrens arbetshypotes under ett seminarium med alliansens ungdomsförbund. Det samma gäller förmodligen för Ljunggren...

Fullsatt

Centerpartiets seminarium om oljeberoendet är fullsatt. Människor står längs med väggarna och jag sitter i trappan. Veckan har börjat på allvar. Nu hoppas jag bara att det ska sluta regna.

Carlgren talar

En stor vepa med texten; Miljöpartiet - originalet pryder väggen bakom Carlgren. Vår miljöminister är en mycket god retoriker som dessutom klarar av att levera förslag. Miljö kommer garanterat att vara veckans tema. Det känns skönt att vi tar taktpinnen. Över och ut. Livebloggat från almedalen.

Inkvartererad

Jag sitter just nu på en fantastisk ungdomsarbetsplats, som dessutom har trådlöst internet (för en inte allt för billig penning). På detta fantastiska ställe kan man även köpa hamburgare.

Jag har landat i Visby och inkvarterat mig i en minimal stuga med mina vänner Magnus och Maria, samt en het svensktalande Australiensare vid namn Duncan. Det blir nog en fantastisk vecka.

Ber om ursäkt för att den senaste tidens bloggposter har präglats en smula av sommartorkan. Förhoppningsvis blir det ändring på det.Annars kan man lika gärna lägga ner Almedalsveckan och åka till Gotland för att studera raukar.

Almedalen nästa

I morgon åker jag till Gotland, först för en introduktion med det verkställande utskottet. Sedan blr det ett par intensiva dagar då alla vill vara din bästa vän. Almedalsveckan är en lustig, och förmodligen ganska världsunik, tillställning.

Har inte packat än, borde nog ta tag i det.

Ps: Nu finns jag på facebook, tydligen är det där man ska hänga nu för tiden. Ds.

Skäms på mig

Jag har glömt att ändra adressen till Fredrick Federleys nya blogg. Du hittar den numera på metrobloggen.se/federley

Pro Ana

Man lär sig något nytt varje dag. Idag har jag fått det tveksamma nöjet att stifta bekantskap med Pro Ana rörelsen. Eller "för anorexia" på ren svenska. Bland andra SvD rapporterar om en klubb i kulturhuset som marknadsför sig med hjälp av anorexia, i helgen spelar bandet Kitty on the catwalk;



En snabb sökning på begreppet "pro Ana" och det visar sig att det finns flera svenska sidor på temat, bland annat denna.

Min nästan kräksjuka upprördhet har högst personliga orsaker. Ungefär 0,2% av alla tjejer lider av anorexi, flera av dem har råkat finnas i min närhet. Det finns ingenting romantiskt över att svälta sig själv, bara en psykisk sjukdom och fruktansvärt massa cynism.

Att väga 45 kilo innebär nämligen bland annat; ingen mens, förstoppning, risk för injektionssjukdomar, brist på kalcium i benen och hjärt/kärlsjukdomar. Till slut orkar ditt hjärta inte slå längre - då dör man.

Randigt, rosa och svart

I gamla stan sprang jag på denna långa kö av märkligt klädda människor. Förmodligen hade skivaffären Sound Pollution någon känd människa som signerade skivor. Det är märkligt att så många människor som strävar efter att se så annorlunda ut ändå kan vara så lika...

Beredskapsschlagers på balkongen

De flesta andra bloggposter om Gustav Andersson, landstingsråd för centerpartiet i Stockholm, handlar om denna artikel på DN-debatt.

Ikväll har jag dock haft Gustav på middag och sett andra sidor av denna mångfacetterade person. Förutom en givande diskussion om fördelar med ett grundtrygghetssystem, har jag även bjudits på många komplimanger samt vackert sjungna beredskapschlagers från krigets 40-tal. Sug på denna poetiska godbit - som Gustav med största allvar hävdar är förebild för Öresundsbron;

"När det ljusnar på andra sidan sundet, om det dröjer min Jens - nå än sen, ska vi hoppas och tro på en kärlekens bro, närsom lyktorna tändas igen."