På resande fot

Okristligt tidigt i morgon bitti sätter jag mig på ett flyg till vad vissa benämner som "Det heliga landet". Med andra ord så åker jag till Israel i morgon. Resan arrangeras av Svenska kommittén mot antisemitism och vi ska tillbringa större delen av tiden på Yad Vashem*.

Att åka till Israel för att lära sig mer om antisemitism känns som ett helt projekt. Med tanke på att min kunskapsnivå är ganska låg från början har jag läst på om antisemitism idag, om historiska antisemitiska strömningar och om förintelsens historia. Ändå har jag bara skrapat på ytan, att dessutom befinna sig i ett land som Israel sätter perspektiv på tillvaron...


*Yad Vashem, the Holocaust Martyrs' and Heroes' Remembrance Authority, is Israel’s national Holocaust memorial. It was established in 1953 by an act of the Israeli Parliament (Knesset) which defined its function as follows: “To gather unto the homeland all commemorative material regarding members of the Jewish people who fell, fought and rebelled against the Nazi enemy and German satellites, to establish a memorial for them and for the communities organizations, and institutions that were destroyed because they were Jewish, and to perpetuate the memory of the Righteous Among the Nations.”

Bättre med blodapelsiner än likslipade glasprismor

Ett av mina nyare projekt i livet är att vara side-kick i ett litet bokprojekt om betydelsefulla kvinnor i centerrörelsen. På ett av våra arbetsgruppsmöten hittade jag boken Moderata pionjärer, Kvinnor i politiskt arbete 1900-2000. En mycket intressant bok. På sidan 73 hittar jag historien om Ebon Andersson.

Sjömansdottern Ebon föddes 1896 i Göteborg, hon var nummer sju i en skara av tolv barn och växte upp i en etta. 19 år gammal blev hon styrelseledamot i bokbinderifackföreningen, ett år senare ordförande för den kvinnliga sektionen. När facket kollektivanslöts till socialdemokraterna reagerade Ebon med att begära utträde;

"Det är en vanlig missuppfattning att en person inte kan vara en god fackföreningsmedlem och samtidigt bekänna sig till t.ex. högerns politiska idéer. För min del, och högerns också för den delen, är det en självklar sak att solidariteten inom fackföreningen, det goda kamratskapet och det gemensamma arbetet på bättre villkor i olika avseenden inte behöver ha med politik att göra. Något betydde det väl också att jag hörde till en familj av utpräglade individualister, där ingen älskade färdiga åsikter utan alla tänkte på egen hand! Över huvud taget tycker jag bättre om människor som är mer lika blodapelsiner än lislipade glasprismor."

Mitt kvällsnöje framöver i vinter ska bli att plöja igenom denna tjocka bok fylld av starka kvinnor värda att beundra. För övrigt har jag idag ägnat två timmar åt ett rundabordssamtal om varför vi har en ojämställd arbetspendling, ett ojämställt arbetsliv och en ojämställd fördelning av hemarbetet. Vi skriver snart 2008 i kalendern och det finns en del kvar att göra.

Skillnad på Pepsi och Pepsi

En liten notis i Aftonbladet fångade min blick när jag satt och åt lunch idag, ovanför notisen fanns en röntgenbild på en man med en Pepsiflaska i tjocktarmen. Den 60-årige mannen från Pakistan hade enligt historien rånats på sina bufflar, under förloppet hade gärningsmännen kört upp Pepsiflaskan i anus på mannen. Flaskan fick sedan opereras bort.

Notisen upplevs lite som kuriosa, vilket galet sätt att råna någon, och kolla flaskan, den ser ju hel ut... Folk kanske inte skrattar, men de förfäras inte heller. Ett par exempel på detta kan du läsa här, här eller här

Låt oss skriva om historien.

"En 60-årig kvinna i Bollnäs överfölls när hon var ute och red. Förövarna var beväpnade, men för att ytterligare förnedra kvinnan tryckte man upp en Pepsiflaska i kvinnans anus, innan man tillskansade sig hennes häst.

Kvinnan fördes akut till sjukhuset i Gävle där flaskan opererades bort. Skadorna betecknas som allvarliga men inte livshotande. Polisen söker nu gärningsmännen som är misstänkta för våldtäkt, misshandel och stöld. "

Den historien är inte sann och det är givetvis svårt att avgöra sanningshalten i den första historien. Givet de fakta man får genom notisen verkar det dock som att mannen har blivit grovt förnedrad, rånad, misshandlad och enligt svensk lag faktiskt våldtagen. Hade det varit en pakistansk kvinna hade reaktionen varit annorlunda, hade det varit en svensk kvinna hade den definitivt varit radikalt förändrad. Att raljera om övergreppet hade varit omöjligt, att publicera röntgenbilden otänkbart. Människor hade rasat.

I medievärlden brukar man prata om närhetsprincipen, ju längre bort desto svårare att relatera till händelser och desto mindre nyhetsvärde. Krydda detta med ett ojämställt sätt att se på sexuellt våld och få en ganska cynisk historia. Det är skillnad på folk och folk helt enkelt.

Att förstå för att förhindra

I fredags hade jag möjligheten att lyssna på historikern Tomislav Dulic som har det tveksamma nöjet att forska om massmord. Med en 3D-modell kategoriserade han övergrepp och kunde genom ett antal faktorer definiera om folkmord hade begåtts eller inte.

Det tog mig ett tag att komma över Tomislavs nästan kliniska inställning till några av historiens värsta brott. Varför vill du forska på detta? Frågade jag. Därför att man måste förstå för att förhindra, svarade han. Givetvis har han rätt, det måste gå att bedriva vetenskaplig forskning även på det man egentligen vill glömma.

För nästan exakt ett år sedan besökte jag FN-protektoratet Kosovo. Kosovo i November är ingen kul historia. Kallt och rått. Många har inte råd att värma upp sina hem och mer än en tredjedel av befolkningen lever på bara 13 kronor om dagen. Barnadödligheten är skyhög och långt ifrån alla har tillgång till rent vatten. Kriminaliteten är utbredd, arbetslösheten är stor och vapen går att hitta i nästan varje dike.

Historiens vingslag slog stenhårt då, och de slår lika mycket idag. Nästan 90% av befolkningen är Albaner, de har ingen önskan att lyda under Belgrad. I lördags hölls parlamentsval och segraren, fd. gerillaledaren Hashim Thaci, lovade att utropa Kosovo som en självständig stat omgående efter att förhandlingarna har avslutats.

Min poäng är att det som skett förut kan ske igen. Frustration, maktlöshet och fattigdom är goda grogrunder för terror och krig. Förhoppningsvis har vi lärt oss av historien och förhoppningsvis kan FN denna gång se till att inte Tomislav får ännu ett vidrigt brott att placera in i sin 3D-modell.

Mer om konflikten kan man tillexempel läsa på SvD.se

Det de inte kan säga

Det är lätt att inbilla sig att vi lever i en jämställd värld. I mitt Sverige får jag jobba, rösta och plugga. Jag lever i en rättsstat och jag har rätt att uttrycka det mesta. Ändå gnäller jag ibland. Mitt gnäll är nästan alltid befogat men ibland måste man höja blicken. Vi måste orka se dem som inte hörs, de som inte gnäller men som borde skrika högt. De som inte får uttrycka sina åsikter fritt, de som inte lever i en rättsstat och de som saknar de flesta rättigheter vi tar för självklara.

Världen är stor och kampen känns ibland oändlig. Följande stycken är hämtade från BBC NEWS

"An appeal court in Saudi Arabia has doubled the number of lashes and added a jail sentence as punishment for a woman who was gang-raped"

"The Arab News quoted an official as saying the judges had decided to punish the girl for trying to aggravate and influence the judiciary through the media. "

Den 19-åriga kvinnan blev gruppvåldtagen 14 gånger och får för detta 200 piskrapp och sex månader i fängelse. Även männens straff, som sträckte sig mellan 1-5 år, fördubblades. De kvinnor som drabbas har ingen möjlighet att göra sina röster hörda, därför säger jag nu det som de borde ha möjlighet att säga. Saudiarabien är en ond och rutten regim med en kvinnosyn som stinker. Stoppa förtrycket.

Nya cuf.se samt lite skryt

CUF:s nya kampanj har mottagits bra. Idag är det dags för det nya eldprovet, cuf.se byter utseende. Vårt kommunikationsutskott har jobbat stenhårt med både kampanj och hemsida. Ända sedan i somras har vi haft häcken full med ett fruktansvärt kul arbete - att förnya CUF:s kommunikation.

Här kommer ett par olika röster om vårt arbete:

Sanna på Södermanlands nyheter skriver såhär:

"Kampanjen tydliggör en intressant förflyttning inom de borgerliga ungdomsförbunden. Muf:s Niklas Wykman annonserade nyligen en förnyelse av det moderata ungdomsförbundet – en förnyelse som lät misstänkt lik ­moderpartiets, pragmatiskt och med ena ögat sneglande på ­opinionsmätningar och fokusgrupper. Medan Muf tyr sig till moderaternas nyordning går Cuf en annan, mer regeringskritisk väg och axlar den vakthundsroll som Wykman vill lämna bakom sig. Det är troligen ett klokt val.Det ligger sällan för de politiska ungdomsförbunden att vara brådmoget pragmatiska. "

Kommenterat.net skriver såhär:

"Det är på tiden att debatten väcks och solidaritetsbegreppet avvänstrifieras.
Det är ett imponerande och välkommet initiativ som höjer taket för den politiska debatten i Sverige. Bra jobbat, och kul att se!"

Den liberala misantropen:

"Återigen visar sig CUF vara en av de främsta initiativtagarna inom borgerligheten. De väljer precis den väg som jag hade hoppats, och utmanar vänsterns rättvisemonopol. "

Samt min egen alldeles personliga favorit... Southern Alpha Male.

"Alltså, jag hoppas Marie Wickberg blir vår nästa statsminister! För övrigt hoppas jag vi kan avskaffa monarkin! Så när Marie varit statsminister så vill jag ha henne som president!"

Givetvis finns det också ett gäng gnällspikar som inte ser storheten i kampanjen. Det väljer jag högaktiningsfullt att skita i för tillfället.

Riktig solidaritet

Jag brinner för mina idéer och jag är övertygad om att jag har rätt. Jag är stensäker på att mina lösningar funkar bättre än vänsterns. Ibland kan man vilseledas att tro att den politiska kampen handlar om kronor och ören. Om skattesatser, eller om lagar och regler. Inget kunde vara mer fel.

Min kamp handlar om människor. Om din och min rätt att bestämma över våra liv. Om ett samhällssystem som faktiskt tar hand om dem som faller mellan stolarna, om tredje världens rätt till utveckling - om Solidaritet.

”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att framföra dem”, så sa Voltaire* en gång för länge sedan. Citatet handlar om en kamp för liberala värden, ett uttryck för djup övertygelse om frihetens betydelse. Den kampen var viktig då och den är viktig idag.

Ibland glömmer vi att slåss. Vi köper vänsterns världsbild och tar för givet att Lars-Johan Hierta var socialist, att borgerlig är synonym med "ond kall kärring" och att ordet solidariskt bara får användas av dem som röstar rött. Vi i CUF fick nog. Vi bestämde oss för att ta tillbaks solidariteten och ge ordet en verklig betydelse.

Idag lanserar vi CUF:s nya kampanj; http://www.riktigsolidaritet.nu/. Magnus Andersson har skrivit om detta här.













Vi tror på knutna nävar för friheten, vajande fanor för dina möjligheter. Vi tror inte på sura människor som talar om att du är arbetar- medel eller överklass. Vi tror att du håller hög klass. Vad tror du?

Vi har fått nog. Världen är inte rättvis. Det suger, men vi köper inte de sanningar som andra prackar på oss. Vi tror inte att vänsterns lösningar funkar, vi är övertygade om att våra gör det. Vad tror du?

Ta ställning, för en stat som ger alla samma förutsättningar
Ta ställning, för en skola där du bestämmer
Ta ställning, för fattiga länders möjlighet att bli rika
Ta ställning, för en schysst miljö
Ta ställning, kräv solidaritet

* Eller Evelyn Beatrice Hall, som skrev en bok om honom. Därom tviste de lärde.

Horsepower

Nu är det vetenskapligt belagt. Hästtjejer lär sig ledarskap. Är det inte lite märkligt egenligen, att man lär sig ledarskap av andra idrotter har aldrig varit omtvistat. Att det krävs pondus för att lära sig tygla en häst på ett halvt ton behövs det tydligen en avhandling för att bevisa.




Själv tillhör jag skaran som tycker att hästar är världens bästa djur (näst efter taxar). I flera år fick jag äran att ta hand om grannarnas häst, Misty, som ni kan skåda på bilden.

En bekännelse

Allt oftare inträffar något speciellt i de politiska kretsarna. Någon börjar prata riktigt långsamt, pompöst, suckar lite och slänger sig med citat som ”den som är satt i skuld är inte fri” eller ”aldrig ensam, alltid ensam”. Det skedde givetvis även tidigare, främst innan september 2006. Sen försvann fenomenet abrupt, för att nu återupptas. Folk härmar Göran Persson.

Det är tyst från Ohly, Mona är inte speciellt kul och vem styr egentligen miljöpartiet? Han med skägget har vi inte sett till på länge, Wetterstrand är föräldraledig. Folk saknar Göran. Vi saknar en gubbe att förfasas över, vi saknar hans pondus och hans nästan självmordsbenägna drift att säga allt om alla. Vi saknar hans helt galna dubbelmoral och hans otroliga förmåga att vara baron på Torp och samtidigt en man av folket.

Sahlin och Reinfeldt övertrumfar varandra i att lyssna, vända kappan efter folkets vindpustar och ompröva gamla ställningstaganden. De lägger så mycket energi på att vara älskade av alla att de inte riktigt är älskade av någon. Det blir trist. Denna krönika i veckans Fokus på temat är högst läsvärd.

Med andra ord. Köp gärna Göran Perssons bok till mig i julklapp, han fattas mig.

En verklig entreprenör

Min nya kombo Jimmy, visar oanade talanger som skådespelare. I nedanstående klipp personifierar han en äkta entreprenör - Yngve, skorpförsäljaren.

Sahlin och Larsson säger sanningar

Jag har skrivit minst tre opublicerade inlägg om Schenström, statsekreterarna, skattebrotten och resten av soppan. Samtliga har refuserats av min egen privata censurbyrå. Vad skriver man egentligen? Att det är fel att fuska, att det var länge sen, att man blir trött och less, eller att hetsjakten har nått nya höjder. Jag vet inte, därför struntade jag i att uttala mig.

Nu är det dock andra som har tagit bladet från munnen. Mona Sahlin frågar sig "om det finns en kultur inom moderaterna där man ogillar skatter och därför tar sig friheter att bryta mot reglerna." I nästa andetag erkänner hon att hon själv anlitat svart dagmamma. När vi ändå talar om den allmänna moralen så har nog knappast någon svensk glömt bort när Toblerone blev chokladen på allas läppar.

Kalle Larsson (v) har också bestämt sig för att ryta ifrån. Kalle föreslår därför en delegation mot skattebrott. - Det är ett hyckleri av stora mått, det regeringen håller på med, menar Kalle. På tal om hyckleri.... Hur var det nu när vänsterpartiets partiledare bytte namn från Gudrun till Lars. Visserligen har jag minne som en guldfisk, men var inte skatteverket inblandat på något sätt.

Kanske finns det fler än jag som borde veta när man ska hålla tyst.

Wild'n fresh i höst?

Lördag förmiddag. Det strilar ner vatten utanför mitt fönster i köket, den första snön kom i natt. Allt är grått, det känns lite som att solen inte orkade gå upp idag. Det är dock onödigt att tappa modet inför denna dystra verklighet, det blir höst varje år, men så småningom blir det också vår. Hittills har det inte slagit fel.

Jag har ägnat de senaste kvällarna och resan upp till Haparanda åt att läsa böcker. Här kommer därför ett boktips för dig som vill bli förbannad nog att överleva höstmörkret.

"Jag visste att jag aldrig skulle skriva under på ett avtal som jag hade blivit smutskastad för att skriva under. Jag förstod också att alla dessa människor förmodligen aldrig skulle komma att förstå med vilken enfald de handlade mot mig och min salladsbar. Det här var människor som inte kände mig, men som ändå gjorde mig så illa. De stod där och kände hur de slogs för rättvisa, men det enda de egentligen gjorde var att slåss mot mig."

Så skriver Sofia Appelgren i sin bok om konflikten på salladsbaren Wild'n Fresh. Med en skoningslös ärlighet beskriver hon händelserna och känslorna som till sist ledde till att en livsdröm gick i krasch.

Jag hoppas att en och annan fackpamp faktiskt tar sig tid att läsa denna bok. Det kan vara nyttigt att förstå vad som egentligen hände när en människa som i grunden var positiv till facklig verksamhet fick sina illusioner krossade. Hur det gick till när Goliat mosade David med ett enda stöveltramp och hur de ändå förlorade till sist. Det som skulle bli en maktdemonstration blev en gigantisk pr-flopp där alla sympatier riktades mot den som skulle krossas.

När fackpamparna har läst klart kanske de kan skicka sitt exemplar av boken till väl utvalda moderater.