Att förstå för att förhindra

I fredags hade jag möjligheten att lyssna på historikern Tomislav Dulic som har det tveksamma nöjet att forska om massmord. Med en 3D-modell kategoriserade han övergrepp och kunde genom ett antal faktorer definiera om folkmord hade begåtts eller inte.

Det tog mig ett tag att komma över Tomislavs nästan kliniska inställning till några av historiens värsta brott. Varför vill du forska på detta? Frågade jag. Därför att man måste förstå för att förhindra, svarade han. Givetvis har han rätt, det måste gå att bedriva vetenskaplig forskning även på det man egentligen vill glömma.

För nästan exakt ett år sedan besökte jag FN-protektoratet Kosovo. Kosovo i November är ingen kul historia. Kallt och rått. Många har inte råd att värma upp sina hem och mer än en tredjedel av befolkningen lever på bara 13 kronor om dagen. Barnadödligheten är skyhög och långt ifrån alla har tillgång till rent vatten. Kriminaliteten är utbredd, arbetslösheten är stor och vapen går att hitta i nästan varje dike.

Historiens vingslag slog stenhårt då, och de slår lika mycket idag. Nästan 90% av befolkningen är Albaner, de har ingen önskan att lyda under Belgrad. I lördags hölls parlamentsval och segraren, fd. gerillaledaren Hashim Thaci, lovade att utropa Kosovo som en självständig stat omgående efter att förhandlingarna har avslutats.

Min poäng är att det som skett förut kan ske igen. Frustration, maktlöshet och fattigdom är goda grogrunder för terror och krig. Förhoppningsvis har vi lärt oss av historien och förhoppningsvis kan FN denna gång se till att inte Tomislav får ännu ett vidrigt brott att placera in i sin 3D-modell.

Mer om konflikten kan man tillexempel läsa på SvD.se