Halal?

Jag har ingen tv, vilket för det mesta är ganska skönt. Men på gott och ont missar man också stora delar av det public service skakar fram ur garderoben, som tur är går mycket av utbudet att se på webben. Idag spanade jag in Magnus Andersson, som pratade IPRED på Agenda och snubblade sedan över Halal-tv.

Första avsnittet handlar om klasskillnader, och rättvisa. De senaste veckorna har just detta begrepp diskuterats flitigt på vårt riksdagskansli. Framförallt med anledning av sir Michael Marmots besök och seminarium på temat Osund Ojämlikhet. Marmot är forskare (adlad av den Brittiska drottningen, därav "sir") och hävdar att ojämlikheten i världen gör människor sjuka. Inte den absoluta ojämlikheten - utan den relativa.

Detta skulle alltså innebära att jag blir sjuk av att min granne är miljonär och kör runt i en rosa Porsche. Är lösningen i så fall att min grannes lön sänks, och att staten tar den rosa Porschen? Eller ska någon ge mig en rosa bil, och höja min lön? Innebär lika alltid lika bra?

De tre tjejerna i Halal-tv filosoferar tämligen fritt på ämnet, och förundras över hur människor bor på Östermalm, kontra Alby. Över skillnader i förutsättningar och över orättvisan. Men vad är egentligen rättvist?

Vill vi ha ett samhälle utan inkomstskillnader? Där alla människor har det precis lika bra, men också exakt lika dåligt. Där drivkraften att bli bättre inte existerar, och där slit och hårt arbete inte belönas med något annat än en klapp på axeln från tacksamma medmänniskor? Vi har provat systemet runt om i världen, och det funkar inte.

Lösningen är istället lika möjligheter och förutsättningar att förändra sitt liv. En skola som rustar kids för framtiden, en integrationspolitik där vi lär oss av varandra, en skattepolitik där arbete lönar sig, en arbetsmarknad där du inte diskrimineras av ditt ursprung. Svaret på problemen är inte ökade skatter, större omfördelning av rikedom, eller att straffa dem som lyckats.

Segregation, trasiga skyddsnät och fattigdom är gigantiska problem. Men att människor mår dåligt av att andra har det bättre, oavsett hur bra de själva har det, känns snarare som en gigantisk sorgfläck på den mänskliga själen än något som bör fixas politiskt. Missunsamhet borde faktiskt vara harram.