Hellre 18 Pirater än en Sverigedemokrat

DN presenterar sina nya opinionssiffror idag. Pga. SJ:s superkassa internet tänker jag inte länka, det ungefär sträckan Hudiksvall-Sundsvall att lyckas med den manövern. Jag har provat. Kort sagt kan man konstatera att det går halvbra för Centerpartiet, men skitbra för Piratpartiet. Visserligen skulle jag själv aldrig ta på mig ögonlappen, knyta snusnäsduken runt håret, och börja skrika ohoj. Jag är helt enkelt inte Pirat. Mitt politiska intresse har ett bredare spektrum än piratpartiets frågor. Men… (som Tony Irving skulle ha sagt) Piratpartiets framgång är ett välbehövligt slag i ansiktet på samtliga etablerade partier.

Denna gång handlar det inte om missnöjesröstande, EU-negativa pensionärer, som i fallet med Junilistan. Utan om en ungdomsgeneration som har fått nog. De är trötta på politiker som försöker lagstifta bort det faktum att verkligheten har sprungit om dem. För det första var lagen om förbund om fildelning ett grundläggande misstag, lagen bör rivas upp. För det andra så ger EU-direktiv som IPRED helt orimliga verktyg till musikindustrin. Och för det tredje är upphovsrätten i ett gigantiskt behov av en extreme make over.

Det bästa med Piratpartiets framgång är ändå att det kan driva upp valdeltagandet, flytta fokus i debatten och hålla Sverigedemokraterna borta ur Europaparlamentet (det är ändå en på tok för osvensk miljö för dem). Det kan bli full cirkus med Piratpartiet i parlamentet, hur ska de tillexempel rösta i frågor som ligger utanför integritets och upphovsrättsdebatten? Men trots allt ser jag hellre 18 Pirater på stolarna i Parlamentet än en enda Sverigedemokrat.

Gör sig bäst i skogen.

Skutskjut i Åre

Idag genomfördes Skutskjutet i Åre, jag fanns på plats, tillsammans med Riksdagsledamot Per Åsling, och kampanjteamet bestående av Andreas Stenmark, Jonas Rask Samuelsson och Daniel Danielson, för att prata med ungdomar om EU.

Själv pratade jag med över 100 unga, och nästan 80 procent av dem under 30 år kunde inte ange månad och år för valet till Europaparlamentet. Woho, knappast oväntat men ändå en smula läskigt.

Sorglig dom mot Pirate Bay

Jag tillhör den generation 80-talister som upplevde internets intåg någon gång runt 1994. Några år senare kunde man börja ladda upp aftonbladet.se gå till cafeterian, köpa en chokladboll och komma tillbaks lagom i tid tills sidan var uppladdad. Sen ägnade man rasten åt att chatta med en annan missförstådd tonåring från Eskilstuna eller Vänersborg. Det har hänt en del sedan dess, och tyvärr kan man konstatera att jag inte har hängt med.

Det är nog en av Internets naturlagar, vi vanliga dödliga kommer aldriga att hänga med. Vi kommer att upptäcka en ny möjlighet ungefär när har blivit gammal och möglig för dem som förstår sig på informationsteknologi. Det är nätets tjusning - och dess möjlighet.

Just därför känns domen mot Pirate Bays grundare så otroligt sorglig. Det är en maktdemonstration från en hotad industri som halkar efter. Domen är ett slag i luften, även om pirate bay någon gång stoppas så kommer andra sidor, och andra sätt att dela filer, att växa fram.

Upphovsrättslagstiftningen måste förändras, och musikindustrin bör ägna mindre tid åt att jaga finniga tonnåringar, och mer tid åt att komma ifatt verkligheten. Att jag ligger steget efter är knappast ett problem för andra än mig själv, att musikindustrin gör det är ett påtagligt problem för väldigt många, inte minst för framtidens artister.

Ressursslöseri

Tåget gick denna gång till Borlänge, och Centerkvinnornas förbundsstämma. Trehundra ombud har samlats för att slå fast politiken för Sveriges största kvinnoförbund. Det finns radikala förslag i det nya politiska programmet, nu återstår egentligen bara att se om ombuden är lika progressiva som styrelsen.

Jag ska medverka i en utfrågning om EU. När det gäller jämställdhet finns en hel del att göra i Europa. Ett område är arbetsmarknaden.

40% av alla kvinnor i arbetsför ålder i EU har inget arbete. Lägg sedan på detta att av de 60% kvinnor som arbetar så är drygt 30% deltidsanställda. Det är en kass arbetsmarknadspolitik som stänger ute två av tre kvinnor från arbetsmarknaden i EU. Det finns många skäl till varför det knappast är en smart lösning.

För det första; en kvinna som inte arbetar är i många fall beroende av sin partner, oftast en man, för sin försörjning. Det leder till ett ojämställt förhållande som knappast är nyttigt för någon av parterna. Att kvinnan är beroende av mannen för sitt eget välmående låter förlegat men är bister verklighet.

För det andra; när kvinnor inte arbetar eller arbetar deltid betyder det en lägre sysselsättningsgrad än vad som hade varit möjligt om alla som kunde arbetade. Det leder till ett mindre skatteunderlag och alltså mindre pengar till offentliga utgifter.

För det tredje, och kanske allra viktigast; Det är ett allvarligt rättviseproblem att kvinnor och män inte har lika tillgång till arbetsmarknaden. Hur hade det låtit om det hade varit tvärtom? Då hade det nog varit annat ljud i skällan inför valet till EU-parlamentet den 7 juni. Det är rimligt att man höjer ribban något mer än Lissabonstrategins fastslagna 60 procent.

Annars kan man garanterat glömma målet om att EU till 2010 ska vara ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning”.

Luktar konstigt

Jag luktar som en kossa. Orsaken: mitt mycket trevliga kampanjbesök i Kronoberg, som också inkluderade studiebesök hos en mjölkbonde som ger fingret till lågkonjunkturen och satsar stenhårt. Har också hunnit med ett besök på Alvesta gymnasium och en kickoff med Kronobergs centerdistrikt. Nu sitter jag på tåget tillbaks till Stockholm och får konstiga blickar av mina medresenärer. Men what the hell, är man centerpartist så är man.

Hur svårt kan det vara?

En snabb och högst ovetenskaplig undersökning i bekantskapskretsen visar att nästan alla vet vem som åkte ur Robinsson förra veckan. De vet vem som vann Idol, tre år bakåt i tiden. Vissa har till och med koll på att Obama har fått en ny hund. Ganska många vet när nationaldagen infinner sig, och att Blondinbella inte är en seriefigur utan en livs levande bloggare.

Men - nästan ingen vet att det är val till europaparlamentet den 7:e juni, 36 procent har ingen aaaaning om man ska tro på Rapports Sifo-undersökning. Svend Dahl är statsvetare, han menar att det beror på floskler, som fred. Jag tror inte på Svends förklaring. Jag tror istället att det låga valdeltagande beror på två saker:

1. Gnälliga politiker. Vem skulle gladeligen studsa till vallokalen för att rösta i ett riksdagsval om vi hade ägnat det senaste året åt att tala om hur värdelöst jobbet i riksdagen var, hur mycket byråkrati som fanns, om vi gjorde upp långa listor med petitesser som riksdagsledmöter inte borde rösta om. Ju närmare valtider man kommer desto mer populistiska blir kandidaterna, finns det en skepsis mot EU-samarbetet så kommer man garanterat att spela på det. En tämligen rösthämmande cirkel har inletts...

2. Slöa medborgare. Det är ganska svårt att med gott samvete skylla någonting på att man inte vet, www.google.se är ett bra tips för den som vill öka på sina kunskper om EU. Lämpliga sökord: europaparlamentet, europaparlamentsval, europa. En grundläggande faktakoll motsvara ungefär tiden för ett avsnitt av Robinson. Det kanske det kan vara värt. Andra slåss , dör, och sitter i fängelse för rätten att göra det andra avstår.

Med glorian på sned

"Nu sätter vi punkt för den turbulenta tiden" säger Wanja Lundby Wedin till DN. Inte helt oväntat får hon fortsatt förtroende som LO-bas, men troligtvis kan hon glömma att detta är punkten för de turbulenta tiderna.

När glorian har hamnat på sniskan är det ganska svårt att putsa upp glansen och få den att sitta vackert på plats igen. Schismen mellan Lundby Wedin och Sahlin kom helt plötsligt upp i dagsljus, vi fick se hur lätt LO-basen fick klä skott för misslyckade opinionssiffror och hur medlemmarna vacklade i sitt stöd till den stora ledaren.

Detta tillsammans med det faktum att glorian nu är petad kommer förmodligen göra att Wanja Lundby Wedin, och Mona Sahlin också för den delen, kan se fram emot en valrörelse där det mesta kommer att granskas under lupp. De turbulenta tiderna har nog bara börjat.

Konsten att gödsla med pengar

Enligt OECD är det samlade biståndet i världen strax över 100 miljarder US dollar. På ett enda möte har världens ledare idag beslutat aatt hosta upp tio gånger den totala budgeten för världens bistånd. Bara för att sätta saken i perspektiv.

Det handlar om 1000 miljarder dollar. Jag får faktiskt lite svindel.

Det är märkligt. Helt plötsligt finns så ofantligt mycket pengar, som ska rädda oss från just det faktum att vi inte har några pengar. Eller kanske snarare att banker, kreditinstitut och företag går på knäna. Frågan är om medicinen verkligen kommer att hjälpa.

Pengar behöver inte nödvändigtvis vara svaret på varje fråga. Varför har, till exempel, inte 100 miljarder US dollar om året lyft tredje världen ur fattigdom? Varför svälter människor i länder som får motta tonvis med livsmedel från den industrialiserade världen? Svaret är givetvis att landets problem i grunden fortfarande är de samma. En korrupt regering, krig, protektionism, handelstullar, ineffektiva industrier osv.

1000 miljarder US-dollars kommer inte att magiskt fixa finanskrisen. De strukturella, och framförallt protektionistiska, hindren måste städas undan. Det måste gå att vara entreprenör, tjäna pengar och handla fritt i betydligt större utsträckning än idag. Och kapitalmarknaden, med alla dess möjligheter för fattiga länder, får inte strypas på grund av misstag begångna av finansvalpar i USA.

Därför känns vissa av punkterna i överenskommelsen så sjukt mycket mer välkomna än den obscent stora pengapungen. Mats Hallgren sammanfattar dem i DN, här kommer några exempel:

• Kraftigt ökade resurser till finansiering av internationell handel och ett nytt försök att få igång globala förhandlingar om mer frihandel. Det borde vara bra för Sverige som är ett mycket exportberoende land.

• Överraskande ökningar av Valutafondens resurser för att rädda nödlidande länder. Det torde vara bra för Sverige och svenska banker, som har stora potentiella kreditförluster i de krisdrabbade baltiska länderna och Ukraina.

• Ett upprop mot protektionism och skärpt övervakning av brott mot frihandelsreglerna kan Sverige, som aktivist för frihandel, ansluta sig till.

Kampanjkickoff i Karlstad

Tack alla ni som igår förgyllde min kväll på kampanjkickoffen i Karlstad! Det blev en skön mix av människor, gamla vänner, ännu äldre vänner, familj, och helt nya bekantskaper.

TV4 värmland gjorde ett inslag om min kandidatur, ni kan hitta det här.