Tåget gick denna gång till Borlänge, och Centerkvinnornas förbundsstämma. Trehundra ombud har samlats för att slå fast politiken för Sveriges största kvinnoförbund. Det finns radikala förslag i det nya politiska programmet, nu återstår egentligen bara att se om ombuden är lika progressiva som styrelsen.
Jag ska medverka i en utfrågning om EU. När det gäller jämställdhet finns en hel del att göra i Europa. Ett område är arbetsmarknaden.
40% av alla kvinnor i arbetsför ålder i EU har inget arbete. Lägg sedan på detta att av de 60% kvinnor som arbetar så är drygt 30% deltidsanställda. Det är en kass arbetsmarknadspolitik som stänger ute två av tre kvinnor från arbetsmarknaden i EU. Det finns många skäl till varför det knappast är en smart lösning.
För det första; en kvinna som inte arbetar är i många fall beroende av sin partner, oftast en man, för sin försörjning. Det leder till ett ojämställt förhållande som knappast är nyttigt för någon av parterna. Att kvinnan är beroende av mannen för sitt eget välmående låter förlegat men är bister verklighet.
För det andra; när kvinnor inte arbetar eller arbetar deltid betyder det en lägre sysselsättningsgrad än vad som hade varit möjligt om alla som kunde arbetade. Det leder till ett mindre skatteunderlag och alltså mindre pengar till offentliga utgifter.
För det tredje, och kanske allra viktigast; Det är ett allvarligt rättviseproblem att kvinnor och män inte har lika tillgång till arbetsmarknaden. Hur hade det låtit om det hade varit tvärtom? Då hade det nog varit annat ljud i skällan inför valet till EU-parlamentet den 7 juni. Det är rimligt att man höjer ribban något mer än Lissabonstrategins fastslagna 60 procent.
Annars kan man garanterat glömma målet om att EU till 2010 ska vara ”världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning”.
Ukraina, EU och Ryssland
10 år sedan
4 kommentarer:
Jaha?
Arbetsmarknaden är ojämställd? Vad beror det på och vad tänker du göra åt det? Lagstifta om jämställdhet? En liten, liten utveckling av ämnet skulle nog inte sitta fel, om du vill att folk ska veta vad de röstar på om ett par månader.
Hej Markus. Nej, jag vill inte lagstifta om att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden ska öka, det kan du knappast tolka ur mitt inlägg.
Däremot ser jag det låga arbetskraftstalet för kvinnor som ett problem, både ur ett jämställdhetsperspektiv och ett ekonomiskt perspektiv. Det är en fråga som EU:s medlemsstater bör prioritera, men det lär ske på olika sätt i olika länder. Och innebär, som sagt, inte att jag vill se en gemensam lagstiftning på EU-nivå.
Däremot kan det vara lämpligt att man höjer den gemensamma ambitionsnivån.
Hmm, jag är fortfarande ganska förvirrad.
1. Du hittar/identifierar ett problem "resursslöseri".
2. Du vill lösa det genom "att höja ambitionsnivån".
3. Okänt steg.
4. Win!
Steg 3 kanske går att utveckla något? Typ hur? Och på vilket sätt är det en EU-fråga?
Sorry, om jag är lite jobbig, men sådant bör du kunna besvara.
Hej! Du är inte besvärlig, det är väl snarare jag som har ett problem om du upplever att jag är otydlig.
Poängen med att höja ambitionsnivån i målen i Lissabonprocessen är att länderna krävs på återrapportering. Med andra ord går det inte (eller blir i alla fall svårare) att skita i kvinnors deltagande på arbetsmarknden. Hur man sedan väljer att åtgärda problemen är upp till varje medlemsland. Förmodligen kommer det att ske genom utbyggd barnomsorg, i vissa fall förändrad skattelagstiftning, möjlighet till avdrag för hushållstjänster, etc. Egentligen skiter jag i HUR varje land väljer att jobba, poängen är att de får en blåslampa i röven och faktiskt gör något.
Vad säger du själv då? Ser du inga problem med att 40 procent av kvinnorna i EU inte jobbar? Ser du ngn anna lösning som jag har missat?
Skicka en kommentar