Hellre 18 Pirater än en Sverigedemokrat

DN presenterar sina nya opinionssiffror idag. Pga. SJ:s superkassa internet tänker jag inte länka, det ungefär sträckan Hudiksvall-Sundsvall att lyckas med den manövern. Jag har provat. Kort sagt kan man konstatera att det går halvbra för Centerpartiet, men skitbra för Piratpartiet. Visserligen skulle jag själv aldrig ta på mig ögonlappen, knyta snusnäsduken runt håret, och börja skrika ohoj. Jag är helt enkelt inte Pirat. Mitt politiska intresse har ett bredare spektrum än piratpartiets frågor. Men… (som Tony Irving skulle ha sagt) Piratpartiets framgång är ett välbehövligt slag i ansiktet på samtliga etablerade partier.

Denna gång handlar det inte om missnöjesröstande, EU-negativa pensionärer, som i fallet med Junilistan. Utan om en ungdomsgeneration som har fått nog. De är trötta på politiker som försöker lagstifta bort det faktum att verkligheten har sprungit om dem. För det första var lagen om förbund om fildelning ett grundläggande misstag, lagen bör rivas upp. För det andra så ger EU-direktiv som IPRED helt orimliga verktyg till musikindustrin. Och för det tredje är upphovsrätten i ett gigantiskt behov av en extreme make over.

Det bästa med Piratpartiets framgång är ändå att det kan driva upp valdeltagandet, flytta fokus i debatten och hålla Sverigedemokraterna borta ur Europaparlamentet (det är ändå en på tok för osvensk miljö för dem). Det kan bli full cirkus med Piratpartiet i parlamentet, hur ska de tillexempel rösta i frågor som ligger utanför integritets och upphovsrättsdebatten? Men trots allt ser jag hellre 18 Pirater på stolarna i Parlamentet än en enda Sverigedemokrat.

Gör sig bäst i skogen.