VIktigt med hela bilden om kärnkraft

På de Rödgrönas blogg på NWT skriver MP:s Stina Bergström om Centerpartiet och kärnkraften, hon passar samtidigt på att flörta lite med riksdagsledamot Solveig Ternström… Fine, vill Solveig bli miljöpartist så tycker jag att hon ska bli det – det är rimligt att man är med i det parti man sympatiserar med. Efter att ha jobbat ett par år med Solveig är jag dock tämligen övertygad om att hon inte sympatiserar med miljöpartiets politik.

Att, som Stina Bergström, påstå att Fälldin och ”LRF-basen” gick ut och pratade om Mauds svek är dock en smula magstarkt. För det första var det väldigt länge sen Bo Dockered var LRF-bas, och för det andra var Fälldin väldigt tydlig med att han inte varken ville recensera Maud Olofsson eller ge sig in i den politiska debatten om kärnkraft.

Men så till sakfrågan. Jag är sannerligen ingen kärnkraftsvän, framförallt ur perspektivet att vi lämnar skit att hantera till oändligt många generationer efter oss. Men överenskommelsen innebär inte att Centerpartiet har ändrat grundinställning. Vi är fortsatt starkt skeptiska till kärnkraft som energislag i framtiden. Förhandlingarna har krävt kompromisser från alla regeringspartier och förmågan att fokusera på det som förenar.

Genom klimat- och energiöverenskommelsen har vi säkrat ett mål om att minst hälften av den producerade energin skall vara förnybar till 2020. Samtidigt innebär överenskommelsen även att Centerpartiet accepterar ett slopat förbud för ny kärnkraft. Det betyder dock inte att det är fritt fram att bygga ny kärnkraft hur som helst. Eventuella nya kärnkraftsreaktorer får endast byggas som ersättning för nedlagda befintliga reaktorer.

Dessutom blir det helt förbjudet för staten att ge ekonomiskt stöd till ny kärnkraft – industrin får själv bära hela investeringskostnaden. Baserat på internationella erfarenheter, där hittills inte en enda reaktor byggts utan statligt stöd, betyder detta att det i praktiken sannolikt inte kommer att byggas några nya reaktorer.
Regeringens kärnkraftsproposition innebär även att ett obegränsat skadeståndsansvar införs för att kärnkraften ska betala sin fulla kostnad. Det innebär i praktiken att kärnkraftsbolagen får betala en högre försäkringspremie för sina kärnreaktorer.

I den bästa av världar finns inte kärnkraften, men tyvärr är det en utopi. Vi lever med kärnkraften och med dess konsekvenser. Alternativet till är inte mängder av förnybar energi, utan tyvärr ofta smutsig kolkraft. Ur det perspektivet kan jag leva med kärnkraft ännu ett par år, och jag kan leva överenskommelsen, men så väldigt mycket mer än så är det faktiskt inte.

En sång om centern

Idag lanserade Maud Olofsson sin allsångsturné med Linda Bengtzing. Roligt tycker jag, politisk kommunikation behöver inte vara ödsliga torgmöten, eller dåligt kopierade flygblad – det kan lika gärna vara en trevlig kväll i kombination med schysta toner. Även SVT satsar på musik. Nedanstående låt är kanske ingen framtida exportsuccé à la ABBA, dock ganska underhållande och med en touch av progg….

Oroliga själar med kunskap om min sångröst kan sova lugnt, jag lovar högtidligt att inte sjunga i valrörelsen. Det lämnar jag till andra.

Pigavdrag för tanterna i Edeby?

Hon hade en grön rullator, och en smula krökt rygg, tanten som tog emot min disktrasa med slagordet ”rädda rut” på Edebys mârten härom veckan.

- Gud va’ bra. Rut har jag använt, sa tanten.

Jaha sa jag, vad har du använt det till? Fönsterputsning, svarade hon. Och fortsatte sedan med en lång berättelse om hur fantastiskt det var att få hjälp med sånt som man faktiskt inte orkade, och det till en rimlig penning dessutom.

Tanten med rullatorn var inte ensam. Under dagen tog tant efter tant emot disktrasan med några ord om hur de själva hade använt avdraget för hushållsnära tjänster. För att få rena fönster, för att få hjälp med flyttstädningen, för att få ytterligare hjälp utöver hemtjänsten, eller bara för att de hade lust.

Min dag i Edeby kan knappast klassas som en vetenskaplig undersökning, men den säger ändå något om hur skev debatten ibland blir. Tidigare har avdraget kallats ”pigavdrag” av de samlade vänsterpartierna, nu är argumentet att avdraget används av rika människor i storstäder. De tanter jag träffade matchade knappast bilden, och de hade troligtvis inte ansett sig ha råd med ett par timmars städhjälp utan det avdrag som oppositionen nu vill avskaffa.

Rädda RUT – för tanternas skull, för alla de entreprenörer som har startat nya företag, och för alla dem som har fått sina svarta jobb att bli vita.

Vad ska man säga...

I ärlighetens namn så suger dagens mätning från SCB, där oppositionen leder och Centerpartiet hamnar strax över fyra procent. Som jag har varit inne på tidigare så är många mätningar högst osäkra, men SCB:s halvårsmätning är nio gånger större än de flesta andra mätningar – och inget att fnysa på näsan åt. Det är bara att kavla upp ärmarna och jobba ännu hårdare. Jag är övertygad om att det finns ett utrymme på minst 15 procent för ett frihetligt och grönt Centerparti i en borgerlig regering.

Det finns dock en ljusning i mörkret. 9,7 procent av värmlänningarna tycker att Centerpartiet är bästa parti. Även om de lokala siffrorna ska tas med ungefär ett ton salt, så känns det bra i magen.

Dags för karriärpappan att se dagens ljus

”Nu kan män få allt – en framgångsrik karriär och att vara en ansvarsfull pappa. Det är en ny sorts manlighet, mer hälsosam”

Så sa EU-minister Birgitta Ohlsson, fritt översatt, i en fantastisk artikel i tidningen New York Times. Artikeln målar upp en bild av sveriges föräldraförsäkring sedd med amerikanska ögon.

Artikeln konstaterar att företag i Sverige förväntar sig att anställda ska vara föräldralediga, oavsett kön, och de straffar inte pappor när det blir dags för befodran. Kvinnors lönecheckar gynnas och skiftet i papparollen ses som en viktig del i minskade skilsmässotal och ökad delad vårdnad av barnen.

Right on. Och vi skulle må bra av att mycket mer av föräldraledigheten togs ut av pappor, varför inte hälften? Jag är övertygad om att detta är en av nycklarna till jämställdhet, för oss, men kanske framförallt för våra barn. Tänk den första generation som växer upp med pappor som är lika delaktiga som mammor. Det kallar jag revolution.

Från 60-talet och framåt har diskussionen förts om att kvinnor nu kan ha allt. Både en karrär, ett välstädat hem och en söt familj. Nu är det dags för männens frigörelse, karriärpappan kanske äntligen kan få se dagens ljus...

Ny affärsidé för värmlänningar?

Via dn.se hittar jag beviset på att allt, absolut allt, går att sälja. En dansk lyxkrog är på jakt efter svenskt bäverkött att servera i restaurangen. Detta skulle kunna bli en helt ny dimension av Matlandet Sverige - och en affärsidé för entreprenöriella värmlänningar. Bara vi slipper äta det själva...

Taxar, kärlek och sorg

Jag älskar taxar. Och kunde därför inte stå emot boken ”Taxar, kärlek och sorg” av Yrsa Stenius när den hamnade i mitt blickfång på Pocket Shop härom veckan. Jag läste en halv sida och blev störtförbannad. Stenius tillför sina taxar högst mänskliga egenskaper, och använder dem sedan för att förklara de biologiska skillnaderna mellan män och kvinnor.

Det är märkligt det här med biologi. Jag är naturligtvis högst medveten om att män och kvinnor är funtade på olika sätt, rent fysiskt. Men att det sedan skulle ta sig uttryck i att vi tänker och agerar på olika sätt saknar stöd i forskningen. Att män skulle vara mer tekniska, logiska eller rationella – samtidigt som vi kvinnor är omhändertagande, intuitiva och ordningsamma är i mina ögon skitsnack.

När dessa åsikter vädras är det som att någon trycker på ”förbannad knappen” i mitt undermedvetna. Jag har svårt att hålla mig till en hövlig samtalston. Jag tror framförallt att det beror på konsekvenserna av resonemanget. Om vi tar taxar (eller djurvärden i övrigt) som utgångspunkt för våra analyser av manligt och kvinnligt kan vi helt plötsligt rättfärdiga att kvinnor tar huvudansvar för hem och barn, eller att fler män är tekniker.

Helt plötsligt blir den kvinna, eller man, som väljer att bryta normer och mönster ännu märkligare. Dessutom skulle det ju vara kontraproduktivt att underlätta för norm-brytarna, de beter sig uppenbarligen på ett irrationellt sätt. Tänk om vi hade köpt detta resonemang på den gamla goda tiden när kvinnors hjärnor inte ansågs lämpade för högre studier, eller när kvinnor inte ansågs kompetenta nog att själva vara myndiga, eller när en stark kvinnlig sexualdrift sågs som hysteri. Världen hade sett annorlunda ut, inte till det bättre.

I övrigt var boken dock mycket läsvärd. Yrsa Stenius har ett språk som är få förunnat. Tänk om hon bara hade kunnat låta hund få vara hund och människa få vara människa.

Oacceptabelt i Grums

Ställ upp 100 unga killar på en lång rad, knuffa sedan omkull 42 av dem. Gör samma sak med 100 tjejer och peta ner 19 av dem. Där har du resultatet av den verksamhet som har bedrivits på Jättestenskolan i Grums. 42 procent av killarna och 19 procent av tjejerna i grundskolan uppnår inte de nationella kunskapsmålen. Det är ett pinsamt dåligt resultat, och enligt NWT anser Skolinspektionen att det finns mycket kvar att göra och skolan har nu till september på sig att åtgärda problemen.

Grundskolan är obligatorisk. Rimligtvis borde det därför vara obligatoriskt för samhället att se till att våra ungar har lärt sig det vi har lovat dem att de ska få lära sig, innan de släpps ut i en mer eller mindre vuxen värld.

Betyg redan från årskurs sex, skriftliga omdömen och förändringar i lärarutbildningen är några konkreta åtgärder som har genomförts av Regeringen. Men skolan är ett kommunalt ansvar och det är helt oacceptabelt att politiker år efter år kan stå och se på när nästan hälften av de unga killarna och en femtedel av de unga tjejerna inte får den kunskap de har rätt till. Med fler unga i politiken är jag övertygad om att problemet hade tagits på betydligt större allvar, nu går det uppenbarligen bra att blunda och fundera över viktigare saker än vilken framtid vi ger morgondagens vuxna.