VIktigt med hela bilden om kärnkraft

På de Rödgrönas blogg på NWT skriver MP:s Stina Bergström om Centerpartiet och kärnkraften, hon passar samtidigt på att flörta lite med riksdagsledamot Solveig Ternström… Fine, vill Solveig bli miljöpartist så tycker jag att hon ska bli det – det är rimligt att man är med i det parti man sympatiserar med. Efter att ha jobbat ett par år med Solveig är jag dock tämligen övertygad om att hon inte sympatiserar med miljöpartiets politik.

Att, som Stina Bergström, påstå att Fälldin och ”LRF-basen” gick ut och pratade om Mauds svek är dock en smula magstarkt. För det första var det väldigt länge sen Bo Dockered var LRF-bas, och för det andra var Fälldin väldigt tydlig med att han inte varken ville recensera Maud Olofsson eller ge sig in i den politiska debatten om kärnkraft.

Men så till sakfrågan. Jag är sannerligen ingen kärnkraftsvän, framförallt ur perspektivet att vi lämnar skit att hantera till oändligt många generationer efter oss. Men överenskommelsen innebär inte att Centerpartiet har ändrat grundinställning. Vi är fortsatt starkt skeptiska till kärnkraft som energislag i framtiden. Förhandlingarna har krävt kompromisser från alla regeringspartier och förmågan att fokusera på det som förenar.

Genom klimat- och energiöverenskommelsen har vi säkrat ett mål om att minst hälften av den producerade energin skall vara förnybar till 2020. Samtidigt innebär överenskommelsen även att Centerpartiet accepterar ett slopat förbud för ny kärnkraft. Det betyder dock inte att det är fritt fram att bygga ny kärnkraft hur som helst. Eventuella nya kärnkraftsreaktorer får endast byggas som ersättning för nedlagda befintliga reaktorer.

Dessutom blir det helt förbjudet för staten att ge ekonomiskt stöd till ny kärnkraft – industrin får själv bära hela investeringskostnaden. Baserat på internationella erfarenheter, där hittills inte en enda reaktor byggts utan statligt stöd, betyder detta att det i praktiken sannolikt inte kommer att byggas några nya reaktorer.
Regeringens kärnkraftsproposition innebär även att ett obegränsat skadeståndsansvar införs för att kärnkraften ska betala sin fulla kostnad. Det innebär i praktiken att kärnkraftsbolagen får betala en högre försäkringspremie för sina kärnreaktorer.

I den bästa av världar finns inte kärnkraften, men tyvärr är det en utopi. Vi lever med kärnkraften och med dess konsekvenser. Alternativet till är inte mängder av förnybar energi, utan tyvärr ofta smutsig kolkraft. Ur det perspektivet kan jag leva med kärnkraft ännu ett par år, och jag kan leva överenskommelsen, men så väldigt mycket mer än så är det faktiskt inte.