Klimatet är inget man räddar på en höft

Centerpartiet har presenterat en rapport som granskar miljöpartiets klimatpolitik. Kontentan är att den bygger på tomma ord och stora löften utan grund. Oppositionen accepterar stora delar av regeringens politik, och lovar sedan en ytterligare minskning med 9 miljoner ton koldioxid. Problemet är dock att endast tre av oppositionens löften har någon inverkan på utsläppen av klimatgaser. Det innebär att man bara kan visa på en minskning med 0,8 miljoner ton koldioxid. Hur resterande 8,2 mijoner ton ska minskas får väljarna inga som helst besked om.

Wetterstrand hävdar att det beror på att världen förändras och att det därför är omöjligt att svara på vilka insatser som ska göras. Och visst kan man behöva justera politiska beslut när förutsättningarna ändras men att, som Miljöpartiet, helt lämna väljarna utan besked är inte okej.

Är det genom ytterligare höjning av bensinskatten som utsläppen ska minskas, ska industrins skattebörda öka ytterligare, ska kilometerskatten höjas, ska flyget förbjudas helt? Frågtecknen hopar sig. Det duger inte att höfta och hänvisa till den allmänna samhällsutvecklingen när man ska rädda klimatet. En vettig klimatpolitik bygger på långsiktighet och förutsägbarhet.

Ibland får jag höra att Alliansens klimatpolitik är oambitiös, vilket är rent nonsens. Vi har lovat att minska utsläppen av koldioxid med 15 miljoner ton (samt ytterligare fem miljoner ton utomlands) fram till 2020. Sedan 1990 har utsläppen av koldioxid i Sverige minskat med 5 mijoner ton. Den som är snabb på matte har redan räknat ut att vi, på tio år, ska minska utsläppen tre gånger så mycket som Socialdemokraterna (med stöd av Miljöpartiet) lyckades med på 20 år. Och vi har redovisat precis hur det ska gå till, ton för ton. Oambitiöst?