Publicerat i Liberal Debatt

Är tillbaks i Riksdagen, ordinarie ledamot Erik A Eriksson ska vara föräldraledig ett par månader. Mycket roligt! Började veckan med att gå igenom gammal skåpmat i mailen och hittade nedanstående text, som jag skrev för tidskriften Liberal Debatt för ett par månader sen.

Temat är Centerpartiet och Socialliberalismen. Kanske kan vara intressant helgläsning för någon inbiten politruck därute :-)

Centerpartiet och socialliberalismen

Centerpartiets resa är onekligen lika brokig som spännande. Partiet har vandrat från ett intresseparti för bondens bästa, via 70-talets revolutionärer och vidare rakt in i neonljusetpå schlagerdiscot i hjärtat av Stockholm. Grundläggande hörnstenar i form av självbestämmande och frihet har bestått. Men samtidigt som partiet har förändrats och utvecklats har naturligtvis den ideologiska inriktningen gjort det samma.

Idag skulle de flesta definiera Centerpartiet som ett socialliberalt parti. Men om du frågar centerpartisten i gemen skulle etiketten liberal inte ligga längst fram på tungan. Du skulle snarare få lyssna på en beskrivning om sunt förnuft, en tro på att människor klarar mer tillsammans än ensamma och en orubblig tro på folks frihet både från förtryck och från statlig inblandning i privatlivet. Liberalism? Javisst, men centerpartistens ovilja att etiketteras är ibland slående.

Den som har nöjet att läsa Centerpartiets idéprogram, ”Där människor får växa” inser snart att orden liberal, liberalism eller socialliberal inte förekommer en enda gång. I ”Där människor får växa” definierar istället Centerpartiet sig själv som Ekohumanister, viket i praktiken innebär socialliberalism med en grön kärna.

Det ekologiska perspektivet är tydligt utmejslat i den centerpartistiska versionen av socialliberalismen. Missbruk och överutnyttjande av naturens resurser leder ofrånkomligt till ofrihet, om inte för oss så för kommande generationer. Brist på naturresurser leder till krig och konflikt, smutsigt vatten begränsar människors möjligheter att försörja sig. När klimatförändringarna tvingar människor på flykt är det västvärldens val och livsmönster som får konsekvenser för andra människors frihet att leva sina liv.

Miljön och de ekologiska ramarna har av naturliga skäl inte är en framträdande faktor i de klassiska ideologierna, Centerpartiet har därför sett ett behov av bredare perspektiv. På samma sätt ger en centerpartist jämställdheten en central plats i frihetsdiskussionen, så länge människor bedöms och bemöts utifrån sitt kön, snarare än sina individuella kvaliteter och egenskaper kan vi inte anses leva i frihet.

I ett centerpartistiskt samhälle är golven viktigare än taken. Människan kännetecknas av förmågan att bli något utöver det hon är – att spränga gränser, att utvecklas som person eller att vara medmänniska. Men att sträva mot stjärnorna är inte lätt om man lever i en statlig ostkupa, där glastaket inte bara gäller kvinnor utan i praktiken omsluter alla med ambition att spränga gränser. Det är ett kontraproduktivt statligt sätt att säga att även om vi har givitdig de bästa möjliga förutsättningar så få du bara nå lagom högt.

Den som misslyckas och faller ska inte mötas av ett skyddsnät, där man riskerar att trassla in sig rejält, eller ännu värre - falla igenom en allt för stor maska. Den som faller ska mötas av en studsmatta med mjuk landning och snabb rekyl tillbaks till arbetsmarknaden. Ett system, som dagens, där ungdomar i praktiken inte omfattas, där sjuka nekas sjukpeng och en höginkomsttagare kan plocka ut en a-kassa som motsvarar mer än vad en heltidsjobbande undersköterska tjänar före skatt är djupt orättvist. En gammal centerpartistisk tanke är ett grundtrygghetssystem, där alla garanteras samma grundläggande ersättningsnivå i en sammanhållen sjuk- och arbetslivsförsäkring. Den som idag får minst skulle få mer – och den som behöver en högre nivå kan själv skaffa sig ytterligare försäkring på marknadens villkor, eller genom eget sparande.

I huvudsak lever människan i det civila samhället, där vi själva fattar beslut tillsammans, eller själva. Till det kan politiken ses som ett komplement, om politiken sätts på okontrollerad tillväxt är det individens självbestämmande och det civila samhället som får stryka på foten. I den Centerpartistiska utopin byggs samhället av fria människor i samverkan. Staten är viktig, inte mist för att garantera frihet från förtryck, men avgörande är människors vilja att själva, tillsammans med andra, ta ansvar för det samhälle de lever i.

Marie Wickberg (c)