Så är TV-eken borta, rutten eller ej. Sällan har väl tanterna på Östermalm engagerat sig mer, eller mer ilsket, för en miljöfråga. Fast är det inte märkligt hur det som är nära blir så oerhört mycket mer angeläget än det som är långt bort.
För samtidigt som tanterna, och miljöaktivisterna, går man ur huse för atträdda en skröplig gammal ek i Stockholms innerstad fortsätter världen att avskogas med ungefär ett Grekland varje år.
Och idag, bara några dagar efter ekens fall, inleds klimatmötet i Durban, Sydafrika. Har det gått dig obemärkt förbi, du är knappast ensam, mötet är knappast på var mans tunga. Detta är alltså ett motsvarande möte till det som hölls i Köpenhamn för två år sedan – ni vet, det var då Obama, Merkel och Reinfeldt skulle rädda världen.
Då som nu har skogen en nyckelroll. Men det handlar inte bara om att låta träden stå, vare sig globalt eller på Östermalm. Världen behöver ett hållbart skogsbruk, med växande skog, där ett nerhugget träd fortsätter att lagra in koldioxid i form av virke i ett hus, eller en möbel. Eller där bioenergi från skogen ersätter fossila bränslen. Och framförallt där skogen återplanteras och brukas med hänsyn till natur- och kulturmiljövärden.
Det är så man bryter beroendet av fossila bränslen, tar hand om världens lunga, och bidrar till fattigdomsbekämpning – samtidigt. Men visst är det enklare att gå man ur huse för det man kan ta på och se med egna ögon, än att än en gång lägga tid och engagemang på de stora sammanhangen, där resultaten känns avlägsna. Problemet är bara att man missar skogen för alla träd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar