onsdag, juni 08, 2005

Jag vill vara arbetarklass.

I helgen hann jag, förutom att nästan fira nationaldagen, även med att städa min lägenhet. En fin liten etta mitt i ett miljonprojektsbygge. Det finns inget tillfälle då jag är mer nöjd över mig själv än när jag har städat, tänkte på att jag egentligen har ett rätt bra liv, där i min skokartong. Märkligt vad lite uppröjning á la Anticimex kan göra, för plötsligt kändes det som att jag hade hela livet framför mig, att allt var möjligt. Tanken som slog mig var om jag skapat mina egna möjligheter eller om någon annan har skapat dem åt mig, vilken inverkan har min uppväxt på mitt liv nu? Med andra ord, är jag en borgarbracka eller arbetarklassunge?

Min mamma är vårdbiträde och min pappa har jobbat i skogen hela sitt liv, är de arbetare? Eller är man bara arbetare om man jobbar i industri? Vad är kriteriet? Innebär detta att jag är arbetarklass, och vilka konsekvenser skulle det i så fall ha fått för mitt liv? Kom på att jag kanske ska blogga om detta, så att jag slutgiltigt kan bli indelad i en klass av någon som anser sig ha rätten att göra det. Om jag fick välja skulle jag vilja vara arbetarklass för jag tycker att jag sliter som ***, men förmodligen får jag inte välja.

Å just det, jag har en fråga till, om man är tredje generationens industriarbetare men röstar Borgerligt, är man fortfarande arbetarklass då?

7 kommentarer:

Lisa Falk sa...

Det blev visst ett blogginlägg! Jag fattar inte heller det här med klassbegreppet, framför allt fattar jag inte vilken nytta det skulle ha att dela upp människor i olika grupper. Kram

Patrick sa...

På den marxistiska bloggen Katchi Mashita står det "Tjänar du mindre än 300 000 kronor om året? Är du invandrare, arbetslös, bostadslös, studerande, ensamstående, pensionär eller helt enkelt låg- eller medelinkomsttagare? Då är du en viktig del av arbetarklassen i Sveriges klasskamp."

Så jag gissar att du kan vara arbetarklass med gott samvete om du vill det ;-)

Marie sa...

Skönt, då vet jag :-) Fast ärligt talat spyr jag över dessa klassbegrepp och det värsta är att vänstern inte ens har koll på dem själva. Enligt bloggaren Katchi Mashita är jag ett SOLKLART fall av arbetarklass, trots detta heter jag oftast "utsugande borgarklass" i vänsterretoriken - konsekvens tack. Detta innebär ju även att den stora delen av borgerlighetens väljare är "arbetarklass". Tror att jag ska göra en liten skylt (eller en knapp...) med texten "Arbetare" :-)

Frankie sa...

Du söker konsekvens. Men det kan du ju inte få om du talar med olika sidor av en bred rörelse? Men du kanske tror att alla som betecknar sig som vänster är av exakt samma åsikt? Jo för det har väl du fått höra att vi alla dyrkar Stalin som vår husgud och frågar centralkommitén sju gånger om lov innan vi yttrar en åsikt...

Kram på er grönisar
/Hankins på Kachi Mashita

Magnus sa...

Klass är ett sätt att beskriva de olika förutsättningar som en grupp av individer har gemensamt i livet. Det kan aldrig bli precis, eftersom vi alla är olika, men det kan ändå vara ett viktigt sätt att analysera problem i samhället.

Ett grovt sätt att svara på vad arbetarklass är är att säga att det är alla sammantagna yrkesgrupper inom LO-kollektivet.

Men att vara arbetarklass innebär ju inte per definition att man hyser en särskild politisk värdering. Däremot måste man nog historiskt säga att det är de socialistiska partierna som har tagit arbetarklassens intressen på störst allvar och därigenom också lyckats med organiseringen av denna klass.

I dag ser kanske klassgränserna annorlunda ut än för 25 år sedan och ännu mer om man jämför med tiden för andra världskriget. Ändå kvarstår klyftor i inkomst, utbildning och möjligheter i livet. Klassperspektivet är fortfarande viktigt, hur bryter vi ner de gränser som hindrar folk från att växa?

Anonym sa...

Jag skulle föredra att hellre klassificiera folk efter deras sociala status och inte den ekonomiska enbart.

För mig har livet följande klasser:

* Underklass (missbrukare fattiga som rika, asociala som förstör för andra och återfallsbrottslingar)
* Medelklass (arbetare som försöker leva ett bra liv med sig själva och andra, inte förstör för andra och har en enklare stil)
* Överklass (samma som medelklass men har en dyrare livsstil, dessa behöver däremot inte vara rikare ekonomiskt och oftast akademiskt utbildade i kombination med det övriga)
* Superklass (kungen, de som tror de är kungar som Göran Persson ;) och andra makthavare och som bevisligen har många tillgångar)

Detta var mest kladd men skildrar en del av hur jag ser på klasserna, jag själv tillhör i mina ögon medelklass.

Anonym sa...

Man klassbestämmer en person efter vilken relation den har till produktionen/sitt arbete. Dvs om man måste sälja sin arbetskaft för att kunna försörja sig, eller om man genom sin egendom kan leva på andras arbete.
Arbetarklassen är inte en homogen grupp och den har inte samma behov eller nödvändigtvis samma intressen.
Generellt kan man säga att klassmotsättningarna beror på att arbetare vill få ut så mycket lön sm möjligt för så lite arbete som möjligt medan kapitalägare vill betala så lite ersättning som möjligt för så mycket arbete som möjligt. Pga dessa olika intressen kommer det under kapitalismen alltid finnas en klasskamp där de olika grupperna medvetet eller omedvetet bekämpar varandra. Enligt marxistiska teoretiker kommer kapitalismen att spela ut sin roll att utveckla samhället och skapa välstånd och kommer under strid att gå under och möjligheten ges för samhället att avskaffa klasssystemet och införa ett människovänligt kommunistiskt samhälle.