torsdag, juni 02, 2005

"Om migrationsverket kommer, då ringer vi polisen"

Jag vet inte vart jag ska börja, satt och funderade på en fyndig inledning, men jag hittade ingen. Ämnet bör inte ordbajsas bort, så jag går rakt på hårda fakta.

Hallands Nyheter (www.hn.se) skriver om de tre azerbajdzjanska barnen Agayev, Hasim 10 år, Rahim 7 år, och Umun 1,5 år. Pappan är eftersökt av regimen för att öppet ha drivit opposition, mamman är apatisk och djupt deprimerad, sen april har makarna hållit sig gömda -barnen bor i fosterhem. Nu ska barnen avvisas till Azerbajdzjan utan sina föräldrar, barnen har inte varit där på 2,5 år och pratar ingen eller nästan inget av språket. Via myndigheter i Azerbajdzjan har migrationsverket nu fått tag på barnens mormor, och påstår att barnen vistats där tidigare. Barnen å sin sida har inget minne av sina morföräldrar, som sägs leva på existensminimum. Dessutom har de förskjutit sin dotter pga. hennes mans politiska engagemang. Polisen medger att de inte vet något om människorna de vill avvisa barnen till, de vet inte om uppgifterna de fått är tillförlitliga och de vet inte vilka levnadsförhållanden dessa barn kommer att få.

Trots detta ska alltså barnen avvisas, i bästa fall tas de om hand av morföräldrarna, i värsta fall hamnar de på barnhem, eller försvinner. Illegal handel med organ är en lukrativ affärsverksamhet i Azerbajdzjan.

Barnens fosterföräldrar tror att syftet med avvisningen är att den Azerbajdzjanska regimen vill få tag på barnens föräldrar och därför har letat fram morföräldrarna, får de barnen, får de honom.

Om föräldrarnas historia kan man tro vad man vill, sant eller inte, jag bryr mig inte. Men att Sverige ska avvisa tre ensamma barn till en oviss framtid på grund av vad föräldrarna gjort, eller inte gjort, det accepterar jag inte. Jag vägrar tro att vi inte har råd att ta hand om dessa barn, det handlar om tre oskyldiga barn som straffas för sina föräldrars val, fruktansvärt.
"-Rahim sa för ett tag sedan att om Migrationsverket kommer då ringer vi polisen! Nu frågar han var vi ska gömma oss när polisen kommer."



Rahim är sju år, när jag var sju funderade jag på varför vatten inte rinner uppför och varför hår växer så sakta...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är u helt sanslöst villken männskosyn vi har i sverige.
Stackars barn. Man kan undra på villka grunder man fattar ett sådant här beslut. Skicka ut barnen så pappan dyker uåå å sen skicka ut han me. Skamligt

Masoud sa...

Skamligt var ordet.....vad håller vi på med? Vart är vi på väg?