Solidaritet

Socialdemokraterna kraftsamlar för ännu ett meningslöst 1:a majtåg, fanorna dammas av, taktpinnarna poleras och pensionärerna äter lite extra gröt till frukost.

Det är egentligen helt otroligt, de demonstrerar ju för tusan mot sig själva. 64 av de senaste 75 åren har Sossarna styrt och ställt mer eller mindre som de velat. Drömmen om folkhemmet gick i kras, vi betalar mer skatt än de stackars bönderna i Sherwoodskogen, vi halkar bakåt i välfärdsligan, vi har en migrationspolitik som egentligen inte ens förtjänar nämnas här. Sjukskrivningarna är snuskigt höga och bidrag har blivit synonymt med försörjning. Ett fint facit.

Runt första maj förra året fick Socialdemokraterna pisk i riksdagen, då gällde det övergångsreglerna. På de röda fanorna i tåget 2004 skanderade man om Solidaritet och utan tvekan kommer det vara ett av honörsorden även i årets tåg. Först röstar man ner förslaget som skulle ge de apatiska flyktingbarnen asyl, sen går man ut på gator och torg och pratar om trygghet och solidaritet. På vilket sätt skapar sossarna ett trygt Sverige? På vilket sätt har de visat Solidariet? När ska folk börja reagera? 64 av de senaste 75 åren har de styrt, det tål att upprepas, på dessa år har förmodligen seniliteten slagit till så pass hårt att de glömt innebörden av sina gamla slagord.