Höger sida av den första sidan igår...

Slår upp första sidan i gårdagens aftonbladet. På vänster sida hittar man dagens ledare, på höger sida hittar man Helle Kleins krönika som för dagen har den passande titeln -Visst går världen att förändra. Hon avslutar krönikan med en mening från Luciano Astudillos [riksdagsman (s)] tal vid Wigforssföreningens årliga seminarium.

Ibland kan det skönjas en uppgivenhet i folkrörelsesverige. Det är som att vi inte längre tror på att det går att förändra världen, menar Astudillo och Dahl [Birgitta...] nickar instämmande.

Krönikan är intressant, för visst bor det en världsförbättrare i oss alla?!? Själv är jag spekulant på titeln "upptäckare av AIDS-vaccinet" eller kanske "Skapare av fussionsenergi" eller varför inte "Upprätthållare av världsfreden". Mina framtidsdrömmar har gått via jultomte och bagare vidare mot diplomat, statsminister, och slutligen landat på en mer realistisk nivå, något mer nära min kapacitet, men ändå lever den lilla världsförbättraren kvar i form av feministen, kommunpolitikern och mitt bitska jag.

Dock händer det varje dag saker som får mig, och säkert många med mig, att fundera på om det verkligen går att förändra världen. Hur man än vänder och vrider på det så tror jag att det är idealisterna som formar världen och när de (också) börjar bli en utrotningshotad art, då sitter vi djupt i dynga.

Därför kommer jag strax att fortsätta med en mindre avhandling om den vänstra sidan av den första sidan i gårdagens aftonblad...