Nuder pressar

Som bekant har regeringen, med Nuder i framkant, på sista tiden presenterat div. åtgärdspaket för att skapa nya jobb, vissa satsningar i den stundande budgeten har träffat ganska bra, tex. satsningen på soloföretagen.

Men ibland börjar man fundera, en av åtgärderna är skapandet av ännu fler högskoleplatser, närmare bestämt 15 000 st. Samtidigt satsar man på ett åtgärdsprogram för 7500 arbetslösa akademiker, det är någonting som inte stämmer... Ett plus ett blir helt plötsligt fyra och jag börjar fundera på om regeringen ser våra högskolor för en avstjälpningsplats för ungdomar utan annan sysselsättning. Vi plockar in dem i ett system, låter dem låna pengar, kastar ut dem till en värld där deras utbildning inte efterfrågas - och kräver sedan lånade pengar tillbaka. Vackert jobbat, en nödlösning för att putsa siffrorna.

eller som sap.se uttrycker det - att pressa ner arbetslösheten är vår viktigaste uppgift. Precis! Det är exakt detta som är kärnan i den ruttna persikan; att med alla till buds stående medel pressa ner arbetslösheten. Jag kan nästan höra en stånkande minister; präääässsa, präääässa!

Tänk om man nån gång hörde det befriande vrålet; skaaapa, skaaaapppa! För är det inte det vi borde fokusera på? Att skapa nya jobb, att skapa möjligheter. Det måste vara möjligt att få jobb utan 180 akademiska poäng. Väljer du en Högskoleutbildning ska du veta att det är en utbildning med substans och att din satsade tid och dina investerade pengar leder till ett jobb.

manfall i Fi

...eller kanske snarare kvinnofall.

Det är nu det visar sig, de är kvinnor, men de är definitivt inga kattungar. Att tro att en partibildning skulle gå smärtfritt till är på sätt och vis att underskatta de kvinnor som finns med i FI. De hade aldrig haft den plats de har idag om de inte fightats för den, varför skulle kvinnor i en maktposition vara mindre benägna att behålla den än män?

Det tog dem ett bra tag att formulera sin politik, den skulle skapas på en bred front sa man. Vridningen åt vänster, som vi anade skulle komma, är mycket tydlig. Kanske har man nu upptäckt att även om man har en gemensam problemformulering så har man inte en gemensam lösning; trots det uppenbara faktum att man är kvinnor så tänker man inte likadant.

Jag och Göran Persson har i mångt och mycket samma problem; tillexempel - för många saknar arbete. Jag köper på inga vilkors vis GP: s svar på problemet. Vi vill alla uppnå den bästa av världar, det är sättet vi vill göra det på som skiljer.

Senast avhoppet är Ebba Witt-Brattström som säger så här;

Jag har ingen åstundan att sänka en partibildning. Det finns en stor poäng även med ett feministiskt parti med vänsterprofil som får runt fyra procent.

Jag kan inte göra mer än att hålla med, särskilt om feministiska partiet råkar peta ut (v) eller (mp) och ta ett par procent av (s).

Tillfällig bondmora.

Ursäkta de glesa inläggen, i en svag stund lovade jag att passa huset hemma hos mamma, sen råkade jag få en gård på halsen - it's a long story... Vakar i skrivande stund över:

2 hus
4 katter
27 kossor
1 tjur
ca 10 hönor
En tupp
6 kalvar
2 hundar
x antal fiskar i en sinande trädgårdsdamm
samt en allt för hastigt växande gräsmatta

Inte så farligt som det låter, husen behöver inte så mycket omvårdnad, gräsmattan fixar man med lite round-up, kossorna vill ha vatten (fiskarna oxå), hundarna promenader och katterna nöjer sig med lite kärlek. Men det är ju skönt att skylla det slappa bloggandet på något, trivs nästan skrämmande bra med att gå här och dra benen efter mig.

Smörj käften.

Nu har jag varit på resande fot igen, denna gång gick inte turen lägre än till Elverum i Norge och en vänskapskonferens mellan Silinjärvi i Finland, Haslev i Norge, Elverum i Norge och Sunne i Sverige.

Egentligen inte särskilt mycket att bl0gga om, men en tanke slog mig som en blixt från klar himmel. Vikten av ett smort munnläder... Som ung kvinnlig politiker kan en liknande konferens nämligen få lite olika mindre lyckade utgångar.

1. Ingen pratar med dig
2. Alkoholintaget bland män 40+ blir för stort- otrevliga saker händer...
3. Alla pratar med dig, men ingen bryr sig om vad du säger.

Tro mig, jag har varit med om alla tre varianter, ingen av dem är särskilt rolig, därför gäller det att ha en plan.

Minns ni tv-serien Glappet? Nu var det ju ett antal år sedan den gick på tv, men jag minns fortfarande den påverkan serien hade på mig. Jag satte mig ner och skrev ett "manifest". Redan då, som 15-åring, insåg jag vikten av att ta plats och lovade därför mig själv i på en blommig papperslapp att mitt värde och mina tankar inte var mindre än någon annans.

En smörjd käft kan därför vara en guldklimp på div. konferenser där man inte riktigt känner att man hör hemma. Man blir inte mer än vad man gör sig, tar man plats och finns med i diskussioner blir man också sedd och respekterad.

Kanske har jag inte insett tidigare hur stor den sociala delen av politiken egentligen är eller hur viktigt det är att vara stentuff, för tro mig, det är inte lätt att få en plats i en grupp bestående av mestadels män i övre medleåldern. Kanske är det också därför kommunpolitiker är en så homogen grupp, det känns lite som en hemlig klubb med signaler och språk som vi andra inte riktigt behärskar till fullo.

Dagens dos kultur

Har varit dåligt med bloggandet ett par dagar. Är nyss återkommen från ett vänortsbesök i Norge. Tänkte blogga lite mer om det så småningom... Innan jag åkte började jag på ett inlägg om helgens stora begivenhet hemma i byn. Konstutställning på Logen i Ämtervik. Hann tyvärr inte "posta" det innan jag åkte.

Logen ska uttalas: Lååchen. Bara så att vi får det rätt från början. Intill Sveriges högsta banvall ligger detta jättelika bygge, ett gammalt men charmigt trähus mitt ute i ingenstans. Historien säger att en man med alldeles för mycket pengar, och kanske lite storhetsvansinne, byggde huset och skänkte det sedan till Västra Ämterviks idrottsförening. Idag används huset av föreningen "nöjesskaparna" som kort och gott ordnar galej för ämterviksborna.

Till saken. Femton lokala konstnärer slår sina påsar ihop och gör en gemensam utställning. Egentligen är det helt otroligt att en liten obetydlig by som västra Ämtervik kan skrapa ihop femton utställare med tekniker som varierar mellan airbrush, olja, pastell, tusch, akvarell, foto, textilkonst och träsnide. Sammanlagt visasdes 97 verk.

Mina egna bilder lider tydliga spår av sjukdomen tidsbrist, och därför ska jag inte orda mer om dem. Dock finns de att beskåda till höger. Andras bilder är däremot roligare att skriva om, Per
Larsson tillexempel, denna bild blev min personliga favorit:



Eller kanske de märkliga bilderna av Elisabeth Frändberg:



Niklas J Brandow hade en hel filosofi bakom sina målningar, i hans presentation kan man läsa ungefär detta ”jag ägnar en lång tid åt att titta på min bild, sen bestämmer jag mig för att den är vacker.” En ganska fin tanke, beauty’s in the eye of the beholder.



Kjell Stenwreth är helt fantastiskt duktig, men kanske är det som min syster säger, att hans bilder är lite tråkiga.





Jantelagen är hårt åtlydd i små orter, att man råkar måla ses mest som något excentriskt och är inget man pratar om i stora ordalag. Därför är det så otroligt kul när alla dessa människor ”kommer ut ur garderoben” och visar allt de faktiskt skapar.

Ännu roligare är det att det fanns ett så stort intresse, under fyra dagar såg uppskattningsvis 500 personer utställningen. Glesbygden sjuder av kultur även om det inte alltid syns utåt.

Manna från himlen!

Så är det dags, hoppas du tillhör en av de 2,5 miljoner som kommer att få tillbaks på skatten, jag gör det inte. En kommentar i DN av Sanna Rayman fick mig att kasta ögononen på följande pressmeddelande från Skatteverket:

"Nytt miljardregn över skattebetalarna"

Är det inte konstigt? Vi förväntas vara i en jublande eufori, manna regnar från Skatteverket. Pappa staten delar ut pengar - Halleluja! Nu kanske jag är helt ute och cyklar men jag har ju bestämt för mig att det är jag som slitit ihop de där pengarna för att sedan betala in en del av dem till staten. Har jag betalat in för mycket av mina surt förvärvade slantar får jag dem tillbaks -skatteåterbäring. Inte en gåva från staten.

Fighting

På sistone har jag fått många kommentarer på min blogg som handlar om det våld män utsätts för. Pratar man om våld mot kvinnor kommer denna reaktion som ett brev på posten. Sunt och bra, för uppenbarligen är det så att även män känner sig hotade och utsatta.

Diskussionen blir på många sätt märklig, fortfarande diskuterar man mäns våld. Skillnaden är bara vem de slår. Och varför slår de?

På något konstigt sätt har diskussionen runt könsroller kommit att handla om kvinnans roll. Allt för lätt glömmer man bort att detta förutsätter att även mannen har en mall att inlemmas i.

Killars frustration och ilska över att män slår kvinnor och över att män slår män, visar på att även dessa roller börjar ifrågasättas.

Helt enkelt en manlig könsrollsanalys, ett igenkännande av denna och en vilja att förändra. HEJ killar! Välkomna till feministernas värld.