På sistone har jag fått många kommentarer på min blogg som handlar om det våld män utsätts för. Pratar man om våld mot kvinnor kommer denna reaktion som ett brev på posten. Sunt och bra, för uppenbarligen är det så att även män känner sig hotade och utsatta.
Diskussionen blir på många sätt märklig, fortfarande diskuterar man mäns våld. Skillnaden är bara vem de slår. Och varför slår de?
På något konstigt sätt har diskussionen runt könsroller kommit att handla om kvinnans roll. Allt för lätt glömmer man bort att detta förutsätter att även mannen har en mall att inlemmas i.
Killars frustration och ilska över att män slår kvinnor och över att män slår män, visar på att även dessa roller börjar ifrågasättas.
Helt enkelt en manlig könsrollsanalys, ett igenkännande av denna och en vilja att förändra. HEJ killar! Välkomna till feministernas värld.
3 kommentarer:
Hej igen,
Har läst det mesta på din blogg här, och tyckte först och främst att det var väldigt bra det mesta. Sedan skulle jag vilja kommentera detta lite.
Jag kan ha sympati både med instinkten som många killar drar upp, samtidigt som jag tycker det är svårare än så. För det första är det i och för sig så att män är överrepresenterade både vad gäller förövare (stark majoritet) och som offer. Detta gör att jag kan förstå många killar (jag blir det ibland) som blir upprörda när debatten helt domineras av tjejers rädsla av att röra sig ute (jag tror rätt många killar också känner sig rädda i vissa fall om man är ensam). Rent statistisk är det större risk för en man att gå ut en lördagskväll och råka ut för oprovocerat våld än vad det är för en kvinna.
Dock, är det också givetvis så att typen av våld som riktas mot män och kvinnor skiljer sig åt. När män känner sig rädda för oprovocerat våld i krogkön så är alldeles för många kvinnor rädda för stryk i hemmet, som ju normalt av alla oss andra kopplas samman till våran totala frizon. Den typen av rädsla kan nog väldigt få föreställa sig. Jag vågar nog dock lugnt påstå att den är sjufaldigt mycket värre än det generella våldet i krogkön. Därför tycker jag också att det är mer naturligt att man fokuserar mer på den typen av våld mot kvinnor i hemmet etcetera.
Slutligen vill jag gärna skriva under på hur viktigt det är att vi diskuterar både kvinnliga och manliga stereotyper. Jag är helt övertygad om att vi män har fantastiskt mycket att vinna på ett mindre stereotypt samhälle med alla dessa normer om "hur vi ska bete oss". Det är synd att det fokuseras så lite på just detta (riskbeteende, machonormer o s v), vilket bland annat förstås även beror en hel del på mäns dåliga delaktighet i dem här frågorna överhuvudtaget.
Jag tror altid det har varit ett problem att komma åt männen som misshandlar, att försöka förändra deras livsmönster.
Men ju fler som försöker...
Män är faktiskt mycket rädda och små många gånger som varelser, precis som kvinnor, det är därför vi tar till fysiskt våld som försvar.
En anledning dessutom till att många män använder våld mot sina flickvänner/fruar beror på att de blir angripna av dess partner verbalt, psykiskt och även fysiskt. Många kvinnor slåss, mer än man kan tro och till slut får även dessa män nog och slår tillbaka och då blir det de som åker dit och höjer statistiken om hur våldsamma männen är i samhället. Nu finns det säkert minst lika många, jag har ingen aning, som slår oprovocerat vilket är fruktansvärt, oavsett om det är en man eller kvinna som slår. Jag försvarar ingen som använder våld åt något håll, men för att komma åt sanningen och lösa denna knut i vårt samhälle behöver man se alla sidor.
Jag tror det inte finns någon som inte är helt utan rädsla för något, det som är frågan är hur man beter sig om man blir inpressad i ett hörn, ska man slå sig ur situationen ? Ja ibland kan det vara berättigat kanske, men det är i de mest extreme stunderna.
Både män och kvinnor, kanske mest män måste lära sig från förskoleklassen att våld är helt uteslutet och man ska bara missgynnas om man använder detta. Om man följer upp noga redan från det stadiet tror jag att man kan få mycket mindre våldsverkare i framtiden utan att skylla på DAMP, ADHD, manliga gener och vad än framtiden bär i sitt sköte.
Skicka en kommentar