Logen ska uttalas: Lååchen. Bara så att vi får det rätt från början. Intill Sveriges högsta banvall ligger detta jättelika bygge, ett gammalt men charmigt trähus mitt ute i ingenstans. Historien säger att en man med alldeles för mycket pengar, och kanske lite storhetsvansinne, byggde huset och skänkte det sedan till Västra Ämterviks idrottsförening. Idag används huset av föreningen "nöjesskaparna" som kort och gott ordnar galej för ämterviksborna.
Till saken. Femton lokala konstnärer slår sina påsar ihop och gör en gemensam utställning. Egentligen är det helt otroligt att en liten obetydlig by som västra Ämtervik kan skrapa ihop femton utställare med tekniker som varierar mellan airbrush, olja, pastell, tusch, akvarell, foto, textilkonst och träsnide. Sammanlagt visasdes 97 verk.
Mina egna bilder lider tydliga spår av sjukdomen tidsbrist, och därför ska jag inte orda mer om dem. Dock finns de att beskåda till höger. Andras bilder är däremot roligare att skriva om, Per
Larsson tillexempel, denna bild blev min personliga favorit:
Eller kanske de märkliga bilderna av Elisabeth Frändberg:
Niklas J Brandow hade en hel filosofi bakom sina målningar, i hans presentation kan man läsa ungefär detta ”jag ägnar en lång tid åt att titta på min bild, sen bestämmer jag mig för att den är vacker.” En ganska fin tanke, beauty’s in the eye of the beholder.
Kjell Stenwreth är helt fantastiskt duktig, men kanske är det som min syster säger, att hans bilder är lite tråkiga.
Jantelagen är hårt åtlydd i små orter, att man råkar måla ses mest som något excentriskt och är inget man pratar om i stora ordalag. Därför är det så otroligt kul när alla dessa människor ”kommer ut ur garderoben” och visar allt de faktiskt skapar.
Ännu roligare är det att det fanns ett så stort intresse, under fyra dagar såg uppskattningsvis 500 personer utställningen. Glesbygden sjuder av kultur även om det inte alltid syns utåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar