Smörj käften.

Nu har jag varit på resande fot igen, denna gång gick inte turen lägre än till Elverum i Norge och en vänskapskonferens mellan Silinjärvi i Finland, Haslev i Norge, Elverum i Norge och Sunne i Sverige.

Egentligen inte särskilt mycket att bl0gga om, men en tanke slog mig som en blixt från klar himmel. Vikten av ett smort munnläder... Som ung kvinnlig politiker kan en liknande konferens nämligen få lite olika mindre lyckade utgångar.

1. Ingen pratar med dig
2. Alkoholintaget bland män 40+ blir för stort- otrevliga saker händer...
3. Alla pratar med dig, men ingen bryr sig om vad du säger.

Tro mig, jag har varit med om alla tre varianter, ingen av dem är särskilt rolig, därför gäller det att ha en plan.

Minns ni tv-serien Glappet? Nu var det ju ett antal år sedan den gick på tv, men jag minns fortfarande den påverkan serien hade på mig. Jag satte mig ner och skrev ett "manifest". Redan då, som 15-åring, insåg jag vikten av att ta plats och lovade därför mig själv i på en blommig papperslapp att mitt värde och mina tankar inte var mindre än någon annans.

En smörjd käft kan därför vara en guldklimp på div. konferenser där man inte riktigt känner att man hör hemma. Man blir inte mer än vad man gör sig, tar man plats och finns med i diskussioner blir man också sedd och respekterad.

Kanske har jag inte insett tidigare hur stor den sociala delen av politiken egentligen är eller hur viktigt det är att vara stentuff, för tro mig, det är inte lätt att få en plats i en grupp bestående av mestadels män i övre medleåldern. Kanske är det också därför kommunpolitiker är en så homogen grupp, det känns lite som en hemlig klubb med signaler och språk som vi andra inte riktigt behärskar till fullo.