torsdag, oktober 06, 2005

Moskva byggdes inte på en dag.

I min värld var Ryssland ett land på god väg mot frihet, en tung betongkloss som långsamt vändes åt rätt håll. Kanske en aning naivt och godtroget, mycket har blivit bättre, men allt för mycket går åt fel håll. Jag är ingen Rysslandsvetare utan har helt enkelt lyssnat på andra och börjat fundera.

LRF har ett projekt som heter kooperation utan gränser, de jobbar bland annat med att låta unga ryska bönder göra praktik på svenska gårdar. I måndags åkte jag och en kompis till Stockholm för att träffa några av dem.

Vårt uppdrag var att prata om den svenska demokratin, varför jag bryr mig och varför de ska göra det. Varför jag bryr mig är inte svårt att förklara, varför de ska göra det är knivigare. En gång hade de jobb och mat för dagen, så är det inte i dag. Kolchoserna var som små samhällen där det fanns affärer och skolor, så är det inte i dag. Man såg en utstakad framtid, så är det inte idag.

Idag har man en relativ frihet, men man ser ingen framtid. Att kommunismen är dålig är inte alltid sant i allas ögon. På vilket sätt har jag rätten att tala om för dem att de har fel?

Vi frågade hur man gör om man ska starta ett jordbruk i Ryssland, -lätt, sa de, man ber staten om mark. Jaha, får man marken sen då eller? Nej, du odlar på statens mark. Att starta jordbruket är inte svårt, men att behålla det är desto värre. Man kan föreställa sig situationen, vem vill göra långsiktiga investeringar på statlig mark? Vem kan föra ett jordbruk vidare över generationer om man inte äger jorden man brukar? De unga bönderna berättade även om fenomenet att staten tar tillbaks land från de jordbrukare som faktiskt lyckas driva en framgångsrik verksamhet -kul!

Den svenske projektledaren berättade att samtliga av de ungdomar som kommer hit i kooperation utan gränsers projekt HIV-testas. Efter en lång tids mörkande från Ryska myndigheter står det nu klart att ca 2 % av rysslands befolkning är HIV-positiva. Bland ungdomar är siffran 10 % och på landsbygden ännu högre. Smittan sprids i samma takt som i Ukraina. Skrämmande.

Rom byggdes inte på en dag, förmodligen inte Moskva heller, men hur lång tid får det ta och vart är Ryssland på väg?

1 kommentar:

Anonym sa...

Bra blogg det här!

Jag tror också att Rysslands demokrati vilar på en skakig grund. Trots att Putin sagt att han inte har några ambitioner att ställa upp i ytterligare ett presidentval finns alltid risken att han precis som Jeltsin skapar en situation där han kan välja en efterträdare som fortsätter hans politik. Det faktum att herr Putins stödparti fullkomligt dominerar duman bådar nog inte heller gott